Högsta förvaltningsdomstolen sätter ned sanktionsavgifterna för man som, tillsammans med sitt bolag, anmält en transaktion för sent. FI hade beslutat att mannen som var styrelseledamot och handlade i nätkasinot Mr Green skulle betala drygt 8 miljoner i sanktionsavgift. Nu sätter HFD ned avgiften till 2 miljoner kronor.
En man och ett av honom helägt investmentbolag sålde den 9 november 2017 aktier i nätkasinot Mr Green & Co, där mannen var styrelseledamot, för vardera cirka 24 miljoner kronor. Samma dag offentliggjordes transaktionen och dagen därpå gjorde mannen en så kallad flaggningsanmälan.
Den 21 november samma 2017 anmälde mannen hela transaktionen om cirka 48 miljoner kronor till Finansinspektionens insynsregister. Den 22 februari året därpå korrigerade han anmälan och angav att hälften av aktierna sålts av honom och den andra hälften av investmentbolaget. Samma dag anmäldes bolagets avyttring av aktierna.
Finansinspektionen beslutade att mannen och investmentbolaget skulle betala sanktionsavgifter om 2 837 000 kronor respektive 5 400 000 kronor för underlåtenhet att inom föreskriven tid anmäla avyttring till Finansinspektionen.
Överklagade till förvaltningsrätten
Mannen och investmentbolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm och yrkade att Finansinspektionens beslut skulle upphävas eller att sanktionsavgifterna i vart fall skulle sättas ned.
De hänvisade bland annat till pressmeddelandet och flaggningsanmälan som skett i samband med avyttringen. Att anmälan till Finansinspektionens insynsregister dröjde och ursprungligen blev fel var en ren ordningsförseelse. De ansåg vidare att de beslutade sanktionsavgifterna var oproportionerliga och att Finansinspektionens riktlinjer inte tog hänsyn till samtliga relevanta omständigheter.
Förvaltningsrätten avslog överklagandena. Med hänsyn till att mannens anmälan inkommit fem dagar för sent och att bolagets anmälan kommit in mer än tre månader för sent ansåg domstolen att de beslutade sanktionsavgifterna stod i proportion till överträdelsernas allvar.
Överklagade till Kammarrätten
Mannen överklagade till Kammarrätten i Stockholm och ville få ner avgifterna. Domstolen konstaterade bland annat att en flaggningsanmälan bygger på ett annat regelverk än en anmälan till insynsregistret enligt marknadsmissbruksförordningen. Flaggningsanmälan, men också pressmeddelandet, påverkade därför inte bedömningen.
Sanktionsavgiften beträffande bolaget skulle fastställas men sanktionsavgiften avseende mannen sattes ned till 2 760 000 kronor i enlighet med Finansinspektionens schablonmodell. I övrigt avslogs överklagandet.
HFD bifaller överklagandet
Mannen och investmentbolaget överklagade slutligen till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, som nu delvis bifaller överklagandet och sätter ned sanktionsavgifterna.
HFD går inledningsvis igenom rättsläget beträffande sanktionsavgiftens storlek enligt lagen med kompletterande bestämmelser till EU:s marknadsmissbruksförordning, kompletteringslagen.
I lagens 18 § anges att när storleken ska fastställas ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått. Särskild hänsyn ska tas till överträdelsens konkreta och potentiella effekter på det finansiella systemet. I förarbetena anges att en sammanvägd bedömning ska göras i det enskilda fallet.
Av marknadsmissbruksförordningens skäl 71 framgår att avgifterna ska ha en avskräckande effekt och att de normalt ska sättas högre för juridiska än fysiska personer.
Ju längre en överträdelse pågår desto allvarligare är den typiskt sett. Enligt HFD finns det dock situationer där överträdelsen efter en viss tid förlorar i betydelse eller till och med är överspelad.
HFD undersöker FI:s riktlinjer
Domstolen undersöker därefter hur Finansinspektionens riktlinjer förhåller sig till marknadsmissbruksförordningen och kompletteringslagen.
Riktlinjerna, som i princip uteslutande utgår från överträdelsens längd och allvarlighetsgrad, innebär i praktiken att någon sammanvägd bedömning inte görs. Av likabehandlingsskäl kan en sådan schablon vara godtagbar men konstruktionen är inte invändningsfri, eftersom den inte alltid återspeglar överträdelsen effekter på det finansiella systemet. Ett sådant system tar heller inte hänsyn till att överträdelsens effekter kan klinga av med tiden.
Beträffande det aktuella fallet anser rätten att det var rätt att ingripa mot mannen och investmentbolaget. Redan transaktionens storlek och förseningarnas längd motiverade detta.
Vad gäller sanktionsavgiftens storlek framhåller HFD att Finansinspektionens riktlinjer måste frångås om utfallet framstår som oproportionerligt i det enskilda fallet.
I det aktuella fallet har överträdelserna i sig varit allvarliga. Varje överträdelse av anmälningsskyldigheten medför potentiella effekter på det finansiella systemet, men såvitt framkommit verkar några sådana effekter rent faktiskt inte ha uppstått här. Till detta kommer att överträdelserna verkar vara orsakade av okunskap snarare än en avsikt att undanhålla information från marknaden. Varken mannen eller investmentbolaget har heller gjort någon vinst på överträdelserna.
Med hänsyn till detta anser HFD att de beslutade sanktionsavgifterna framstår som oproportionerligt höga. Vid en sammanvägd bedömning anser domstolen att avgiften för mannen ska fastställas till 500 000 kronor och för bolaget till 1 500 000 kronor.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
