En man tillåts förvara sina vapen hos sin pappa.
Kammarrätten konstaterar att mannen gjort det sedan han fick vapenlicens 1989 och att han endast bedriver jakt på mark, både på mark som han själv äger och på annan, i anslutning till föräldrahemmet.
Dessa omständigheter talar för en väsentlig anknytning till föräldrahemmet.
Polismyndigheten beslutade den 17 februari 2021 att avslå en 55-årig mans ansökan om tillstånd att förvara skjutvapen hos annan.
55-åringen överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm och yrkade att förvaltningsrätten skulle upphäva beslutet och återförvisa målet för ny handläggning. Till stöd för sin talan anförde han att han hade beviljats tillstånd att förvara vapen hos sina föräldrar vid tre tidigare tillfällen och ingenting förändrades sedan dess. Han ägde fastigheten där föräldrarna bodde och där vapen skulle förvaras. Själv bodde han i en annan del av landet.
Inga särskilda skäl enligt polisen
Polismyndigheten ansåg att överklagandet skulle avslås och anförde att huvudregeln var att vapeninnehavare själv skulle ta hans om och förvara sina skjutvapen och ammunition. En vapeninnehavare fick lämnade över sitt vapen eller ammunition till någon annan i förvaringssyfte om han eller hon inte själv kunde ta hand om egendomen eller om det annars fanns särskilda skäl. I det aktuella fallet framkom det inga omständigheter som tydde på att 55-åringen var förhindrad att själv ta hand om sina vapen. Inte heller fanns det särskilda skäl att bevilja honom tillståndet.
Förvaltningsrätten ansåg inte att det framkom skäl att göra någon annan bedömning än den polisen gjorde i det överklagade beslutet. Det var 55-åringen som skulle visa att förutsättningarna att beviljas aktuellt tillstånd var för handen. Enbart den omständigheten att han jagade på egen mark där föräldrahemmet låg utgjorde inte särskilda skäl (se Kammarrätten i Stockholms dom den 22 december 2020 i mål 6907-20). Inte heller i övrigt framom skäl att medge sådant tillstånd. Den omständigheten att han tidigare hade tillstånd att förvara vapen hos sina föräldrar medförde ingen annan bedömning (se Kammarrätten i Sundsvalls dom den 23 maj 2014 i mål nr 495-14). Överklagandet avslogs därmed.
Oenig rätt
Två nämndemän var skiljaktiga i avgörandet och ansåg att överklagandet skulle bifallas. Omständigheterna att mannen jagade på en fastighet som han själv ägde och att på fastigheten låg föräldrarnas bostad i vilken vapen skulle förvaras utgjorde enligt nämndemännen särskilda skäl.
55-åringen överklagade till Kammarrätten i Stockholm och yrkade i första hand att hans ansökan skulle beviljas. I andra hand att ärendet skulle visas åter till Polismyndigheten för fortsatt handläggning.
Han tillade att hans situation i princip var identisk med fall som beskrevs i förarbetena till vapenlagen. Han hade en väsentlig anknytning till sin hembygd, där han både ägde mark och uppehöll sig mycket, inte enbart för jakt. Vidare översteg avståndet mellan föräldrahemmet och hans egna hem 70 min och resorna skedde med bil, tåg eller flyg.
Särskilda skäl
Kammarrätten konstaterar inledningsvis att enligt 5 kap. 1 och 3 §§ vapenlagen ska som utgångspunkt en vapeninnehavare själv ta hand om och förvara sitt skjutvapen och sin ammunition. Vapeninnehavaren får dock lämna över skjutvapen och ammunition till någon annan för förvaring om han eller hon själv inte kan ta hand om egendomen eller om det annars finns särskilda skäl.
I förarbetena anges några exempel när det kan framstå som klart motiverat att förvaring ska kunna ske hos någon annan. Det kanske praktiskt sett viktigaste fallet är när en son eller dotter flyttar från föräldrahemmet till en tätort eller storstad men avser att fortsätta jaga på sina föräldrars jaktmarker. I sådana fall kan det till och med vara att föredra att vapnet fortsättningsvis förvaras i föräldrahemmet, i stället för att tas med till den nya bostadsorten. Det kan också finnas likartade situationer, när förvaring hos någon annan framstår som mer lämpligt än förvaring hos tillståndsinnehavaren. Så kan exempelvis vara fallet om någon flyttar till en storstad på grund av sitt arbete men har kvar en väsentlig anknytning till sin hembygd där han eller hon avser att fortsätta att bedriva jakt. En annan situation som beskrivs rör vapenägare som under en längre period vistas i utlandet eller i vart fall så långt från hemmet att vapenägaren inte har möjlighet att se till sina vapen i tillräcklig utsträckning. Det framhålls dock att det för att förvaringen ska tillåtas bör krävas att det efter en helhetsbedömning framstår som motiverat att förvaringen sker hos någon annan än tillståndshavaren.
Väsentlig anknytning
I föreliggande fall har 55-åringen, enligt egen uppgift, förvarat sina vapen hos sin far sedan han erhöll vapenlicens 1989. Vidare bedriver han endast jakt på mark i anslutning till föräldrahemmet – som kammarrätten uppfattar det både på mark som han själv äger och på annan mark – och att han upprätthåller sig mycket i hembygden och då inte bara för jakt. Mot denna bakgrund anser kammarrätten att mannens uppgifter sammantaget innebär att han har en väsentlig anknytning till föräldrahemmet och hembygden, trots att det var länge sedan han flyttade hemifrån.
Kammarrätten bedömer alltså att det finns sådana särskilda skäl som kan medföra att 55-åringen tillåts förvara vapnen/ammunitionen hos sin far. Underinstansernas avgöranden ska därför upphävas och målet visas åter till Polismyndigheten för fortsatt handläggning. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
