Hovrätten ändrar den friande domen och fäller en tidigare ordningsvakt vid en domstol för att ha ofredat en nyanställd kollega sexuellt.
Enligt hovrätten ger vittnesmål från en tredje ordningsvakt ”påtagligt stöd” för åtalet, även om han inte sett gärningarna.
Mannen fälls bland annat för att på daglig basis ha kommenterat kollegans kropp.
En nu 45-årig man åtalades i Göteborgs tingsrätt för att ha ofredat en kvinnlig kollega sexuellt. Gärningarna skulle ha begåtts under våren och sommaren 2020, när 45-åringen och kvinnan båda arbetade som ordningsvakter vid en svensk domstol.
Nöden har nog aldrig varit större
Ansvarsfrihetsgrunden nöd har, egentligen ända sedan dess ikraftträdande, tillämpats på ett försiktigt och för tilltalade rätt snålt sätt. På senare år har det emellertid kommit ett par avgöranden från Högsta domstolen, vilka ökar såväl det potentiella tillämpningsområdet till tilltalads fördel, som osäkerheten om figurens räckvidd och struktur. Det konstaterar Claes Lernestedt, som här adresserar bägge dessa spår.
Smekte
Enligt åklagaren hade mannen smekt kvinnan över ryggen och på armen och fällt uttalanden med sexuella anspelningar. Kvinnan berättade under huvudförhandlingen också om återkommande kommentarer där mannen kommenterat hennes rumpa och bland annat sagt att det syntes att rumpan var vältränad – eller att hon borde träna den mer. Mannen hade också börjat stryka hennes armar från axeln och nedåt varje gång han gick förbi och bara skrattat när kvinnan sagt åt honom att sluta.
Efter att kvinnan vid ett tillfälle skrikit åt mannen hade beröringen upphört. Mannen hade då i stället gått över till att ställa ”insinuanta frågor om vad hon gjorde på helgen”. Han började också ”torrjucka” och pusta och stöna när hon gick förbi – och kommenterade fortsatt kvinnans kropp. Det hela hade kulminerat med att mannen vid ett tillfälle kommit fram till kvinnan och förklarat att han fått veta ”hur hon var i sängen”. Detta hade för kvinnan varit droppen och hon hade då bestämt sig för att ta upp saken med sina överordnade. Hon begärde också förflyttning för att slippa vara på samma arbetsplats som 45-åringen.
Olika versioner
Mannen beskrev samtidigt en helt annan version av händelseförloppet. Samtalen med kvinnan hade kretsat mycket om träning, med fokus på kost, träningsmoment och utväxlande av träningserfarenheter. 45-åringen hade dock bara pratat om sin egen kropp och aldrig kommenterat kvinnans – och inte heller berört henne på det sätt som kvinnan beskrivit. Ordningsvakterna hade under tiden som kollegor blivit vänner – och att kvinnan falskeligen anklagade mannen kunde ha att göra med att han vägrat hjälpa henne att fixa hennes tv trots att hon bett om detta vid flera tillfällen, spekulerade mannen.
Tingsrätten beslutade först att ogilla åtalet med avseende på de verbala uttalandena. Domstolen betonade här att åklagaren trots påpekanden under huvudförhandlingen inte preciserat gärningspåståendet. Som åtalet såg ut kunde uppgifterna inte anses ”ägnade att för den tilltalade tydligt klargöra vad som läggs honom eller henne till last och sålunda utmärka på vilka punkter han eller hon har att inrikta sitt försvar”, slog domstolen fast. Det var inte möjligt att avgöra vilka uttalanden som 45-åringen skulle försvara sig emot – eller för domstolen att avgöra om beteendet uppfyllde rekvisiten för sexuellt ofredande.
Tingsrätten ogillade
När det gällde den fysiska beröringen bestod bevisningen i princip bara av uppgifter från kvinnan själv – och från en annan ordningsvakt som berättade om vad hon sagt, men som inte hade några egna iakttagelser att bidra med utöver uttalanden som 45-åringen fällt om andra kvinnor. Bevisläget var enligt tingsrätten nära en ord mot ord-situation och i avsaknad av tillräcklig stödbevisning beslutade man att ogilla åtalet helt.
Hovrätten för Västra Sverige gör nu en annan bedömning och dömer 45-åringen till villkorlig dom för sexuellt ofredande.
Åklagaren har i hovrätten preciserat åtalet så vitt avser de muntliga gärningarna och angett att det handlat om kommentarer med sexuell anspelning bland annat avseende kvinnans kropp och sexliv. Hovrätten anser också att åtalet som det ser ut nu att gärningsbeskrivningen är tillräckligt individualiserad för att mannen ska kunna försvara sig mot anklagelsen, både när det gäller beröring och muntliga uttalanden.
Kvinnan har lämnat ”en klar, sammanhängande och förhållandevis detaljerad redogörelse” avseende de för åtalet centrala händelserna. Hon verkar inte ha överdrivit eller ha förstorat upp något och uppgifterna innehåller inte heller några motsägelser eller svårförklarliga moment. Det har heller inte framkommit något rimligt motiv till varför kvinnan – som var nyanställd – skulle beskylla en arbetskollega för sexuella ofredanden om det inte vore sant. Kvinnans uppgifter får sedda var för sig enligt hovrätten anses ha ett mycket högt bevisvärde.
”Påtagligt stöd”
Hovrätten anser dessutom att kvinnans berättelse får ”ett påtagligt stöd” av de uppgifter som lämnats av en ordningsvaktskollega som vittnat i tingsrätten. Kollegan har i och för sig inte själv iakttagit några ofredanden, men har berättat om att han tagit kontakt med kvinnan på arbetsplatsen eftersom hon var ledsen, att hon då berättat om 45-åringens beteende – samt att kollegan iakttagit ett beteende från honom som sammanfaller med vad kvinnan säger sig ha blivit utsatt för. Anklagelsen mot 45-åringen får dessutom visst stöd av ett beslut där personalansvarsnämnden beslutat om varning.
Vid en sammantagen bedömning vinner kvinnans berättelse också sådant stöd av den övriga utredningen att den kan läggas till grund för prövningen av åtalet. Det är därmed bevisat att 45-åringen vid upprepade tillfällen fram till mitten av april 2020 smekt kvinnan över armen och vid ett tillfälle även smekt henne längs ryggen – samt att han i princip dagligen under en fyramånadersperiod har kommenterat hennes kropp och sexliv. Uttalandena har i merparten av fallen skett samtidigt som 45-åringen stönat och ”torrjuckat”.
Det råder enligt hovrätten här inte någon tvekan om att vara och en av händelserna har utgjort led i ett agerande som varit ägnat att kränka kvinnans sexuella integritet – och detta är något som mannen måste ha insett.
Försvårande
Det är klart försvårande att gärningarna begåtts på kvinnans arbetsplats och inletts i princip direkt när hon påbörjat sin anställning. Brottets straffvärde ligger därför också på fängelsenivå, men med hänsyn till att mannen inte är tidigare straffad och har blivit uppsagd från sin anställning kan påföljden bestämmas till villkorlig dom, utan bötesstraff. Han ska dock betala 5 000 kronor i kränkningsersättning till kvinnan.
Hovrätten är dock inte enig i sin bedömning. En skiljaktig nämndeman anser att åtalet borde ogillas helt i brist på bevisning. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
