Hovrätten ändrar den friande domen och dömer en man som försökt sälja kokain till en civilklädd polis till fängelse.
Enligt tingsrätten kunde åtalet inte bifallas, eftersom de polisiära åtgärder som lett fram till affären hade utgjort en otillåten brottsprovokation. Enligt hovrätten har polisen i stället agerat inom ramen för en tillåten bevisprovokation.
Polisen fick under våren 2020 kännedom om att det från ett visst telefonnummer skickats ut mass-sms med erbjudande om att köpa narkotika. Polisen fick med anledning av detta klartecken från åklagaren om att vidta ”proaktiva åtgärder”. Man ringde därför upp telefonnumret och stämde träff för att köpa kokain.
En nu 25-årig man dök upp till mötet och överlämnade mot betalning drygt två gram kokain till en civilklädd polis – och greps därefter. Mannen åtalades i Göteborgs tingsrätt för narkotikabrott.
Tingsrätten friade
25-åringen invände under huvudförhandlingen att han egentligen inte hade något med telefonen att göra, utan att han gått med på att förvara den för en vän. När det samma dag som han tagit emot telefonen kom en förfrågan om att köpa kokain hade mannen sett en möjlighet att ”tjäna några hundralappar”. Eftersom han är uppvuxen i en miljö där narkotika är vanligt förekommande hade det inte varit några problem att ta kontakt med en person han kände och köpa kokain. Detta hade mannen sedan blandat ut och åkt för att sälja i enlighet med telefonöverenskommelsen.
Normalt håller mannen inte på med narkotika och han hade aldrig skaffat kokainet och det inte hade varit för den aktiva förfrågan som kommit från polis. Enligt försvaret hade narkotikabrottet i och med detta provocerats fram av de brottsbekämpande myndigheterna.
I svensk rätt gäller att den som av polis eller motsvarande provoceras till att begå brott inte får dömas, med hänvisning till ”bristande materiella straffrättsbetingelser”. Enligt praxis från Europadomstolen får ansvar heller inte utdömas då provokativa åtgärder gjort att ”rättvisan i rättegången blivit oåterkalleligen undergrävd”. Man skiljer dock på brottsprovokation och bevisprovokation – där man försöker få fram bevis om brott som redan begåtts eller ändå skulle ha begåtts.
Otillåten provokativ åtgärd
Tingsrätten ansåg att 25-åringens uppgifter om att telefonen inte var hans och att han före kontakten med polis inte haft tillgång till narkotika fick godtas. Polisen hade med frågor och uppmaningar gett mannen uppfattningen att någon ville köpa narkotika av honom – och det kunde inte antas att mannen skulle ha begått motsvarande brott utan dessa åtgärder. Han hade i och med detta utsatts för en otillåten provokativ åtgärd som gjorde att ansvar inte skulle utdömas och åtalet ogillades därför.
Hovrätten för Västra Sverige gör nu en annan bedömning och bifaller åtalet.
Det står klart att 25-åringen innehaft den mängd kokain som anges i gärningspåståendet – och att han dessförinnan gjort upp om överlåtelse till en presumtiv köpare, som i själva verket var polis. Frågan är hur man ska se på de polisiära åtgärderna.
Om åtgärderna ska anses ha provocerat fram ett brott som den tilltalade annars inte skulle ha begått kan åtalet inte bifallas. Det finns däremot inget hinder mot att fälla om den tilltalade ändå skulle ha begått brottet, fast på ett annat sätt. Motsvarande gäller om polisens agerande har syftat till att skaffa fram bevis för ett brott som den tilltalade redan begått.
Bevisprovokation
Att mannen svarat när polisen ringde och dessutom kunde tillhandahålla kokain talar dock starkt mot att han bara förvarat telefonen för någon annan. Av en chattkonversation i telefonen framgår att den använts för att arrangera en narkotikaaffär dagen före polisingripandet mot 25-åringen – där köparen skulle komma till platsen i en vit skåpbil. Det framgår av en övervakningsfilm från platsen att 25-åringen befunnit sig på mötesplatsen och gått i riktning mot just en vit skåpbil. ”Att det skulle slumpa sig så, samtidigt som han nästa dag svarade i telefonen i fråga när polisen ringde, och hade narkotika att sälja, bedömer hovrätten som ytterst osannolikt”, skriver domstolen.
Slutsatsen är att mannens uppgifter är motbevisade och att mannen måste ha disponerat över telefonen även dagen före gärningen – och att han då gjorde upp om att överlåta narkotika. Han måste därmed redan då ha innehaft narkotika i överlåtelsesyfte. Att polis nästa dag beställde narkotika av 25-åringen fick honom därmed inte att begå ett brott som han annars inte hade begått. Polisens agerande har i stället syftat till att få fram bevis om att mannen befattat sig med narkotika i överlåtelsesyfte. De polisiära åtgärderna utgör i och med det inte något hinder mot att bifalla åtalet.
Döms till fängelse
Innehav av narkotika i överlåtelsesyfte är ett brott av allvarlig karaktär som talar för en fängelsepåföljd. Mannen har dessutom återfallit i brott under pågående prövotid. Han säger sig i och för sig ha brutit med de kriminella miljöer han tidigare vistats i och arbetar nu heltid – vilket är positivt. Detta är dock inte tillräckligt för att bryta den starka fängelsepresumtionen och mannen döms nu till två månaders fängelse samtidigt som två månader tidigare villkorligt medgiven frihet förverkas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
