Tioveckorsfristen inom vilken byggnadsnämnden ska handlägga en lovansökan nollställs inte om sökanden kompletterar ärendet när fristen redan har överskridits, konstaterar Mark- och miljööverdomstolen.
En kvinna som ansökt om bygglov får därför bygglovsavgiften reducerad till noll kronor på grund av nämndens långsamma handläggning.
En kvinna ansökte den 5 november 2019 om bygglov hos Stadsbyggnadsnämnden i Stockholms kommun. Dagen efter skickade nämnden en bekräftelse med innebörden att man mottagit ansökan.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Kompletterades
Den 20 februari 2020 skickade nämnden en skrivelse till kvinnan där det angavs att ansökan inte kunde beviljas i befintligt skick. Därefter inkom kvinnan med diverse kompletteringar i ärendet under mars, april och juni. Ansökan beviljades den 10 juli samma år och kvinnan fakturerades med 22 480 kronor i bygglovsavgift.
Enligt 9 kap. 27 § plan- och bygglagen, PBL, ska beslut i bygglovsärenden i normalfallet meddelas inom tio veckor. Tidsfristen får förlängas en gång med högst tio veckor om nämnden tar initiativ till det inom tre veckor. Som huvudregel räknas tidsfristen från den dag ansökan inkom till nämnden. Om sökanden kompletterar ansökan på eget initiativ räknas tidsfristen i stället från den senaste kompletteringen.
Det framgår av 12 kap. 8 a § PBL att avgiften ska reduceras med en femtedel per påbörjad vecka som nämnden överskrider tidsfristen.
Kvinnan överklagade bygglovsavgiften till Länsstyrelsen i Stockholms län, som avslog överklagandet. Hon vände sig därefter till mark- och miljödomstolen i Nacka och yrkade att avgiften skulle reduceras till noll kronor.
Orimligt
Hon anförde att nämndens ordinarie handläggningstid löpte ut den 14 januari 2020, det vill säga tio veckor efter den 5 november 2019. Först när tidsfristen redan överskridits – den 20 februari 2020 – begärde nämnden in kompletteringar. Vid den tidpunkten hade avgiften redan reducerats till noll kronor enligt 12 kap. 8 a § PBL. Det vore orimligt om kompletteringar efter tidsfristens utgång skulle nollställa fristen.
Mark- och miljödomstolen gav nämnden rätt.
Domstolen ansåg att tidsfristen nollställdes i samband med att kvinnan valde att komplettera ärendet. En ny tioveckorsfrist började därför att löpa från och med kvinnans senaste komplettering. Nämnden ansågs därför ha befunnit sig inom tioveckorsfristen. Det saknades därmed skäl att reducera avgiften och överklagandet skulle avslås.
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, gör den motsatta bedömningen.
När nämnden skickade sin skrivelse om att ansökan inte kunde beviljas i befintligt skick hade det gått drygt 15 veckor från det att ansökan gavs in. När kvinnans första komplettering inkom hade det gått drygt nitton veckor, konstaterar rätten inledningsvis.
Av förarbetena framgår att syftet med systemet om avgiftsreduktion är att effektivisera handläggningen av lovärenden och skapa incitament för att korta handläggningstiderna. Systematiken innebär att nämnden ska bedöma ansökan så tidigt som möjligt. Inom tre veckor förutsätts nämnden ta initiativ till eventuella kompletteringar och en förlängd tidsfrist.
Ska inte nollställas
Enligt MÖD skulle syftet med system gå förlorat om tidsfristen kunde nollställas på grund av händelser som inträffat efter att fristen löpt ut. En sådan ordning skulle få till följd att nämnden tillåts vara helt passiv längre än tio veckor för att därefter vidta åtgärder som får sökanden att skicka in ytterligare material.
Mot denna bakgrund anser domstolen att tidsfristen inte ska nollställas om sökanden ger in material när fristen har löpt ut. I stället ska en sådan situation föranleda avgiftsreduktion enligt 12 kap. 8 a § PBL.
I det aktuella fallet har nämnden inte fattat något beslut – och kvinnan har kompletterat ärendet – inom de tio första veckorna. Tidsfristen i 9 kap. 27 § PBL har därför överskridits. Vid tidpunkten för nämndens skrivelse hade fristen överskridits med fem veckor och avgiften har därmed reducerats till noll kronor.
Kvinnans överklagande ska alltså bifallas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
