Tingsrätten ogillar åtalet för hastighetsöverträdelse, trots att en ingripande polisman vittnat om hur mätningen med den så kallade förföljandemetoden gått till.
Bilisten har åberopat ett utdrag som visar att han inte registrerats av en fartkamera på den vägsträcka där fortkörningen ska ha ägt rum och åklagarens bevisning håller därför inte.
En nu 55-årig man stoppades i oktober 2021 av polis på en landsvägssträcka i Marks kommun. Mannen hade i samband med att ha kört om den omålade polisbil som senare stoppade honom korsat heldragen linje – något som han medgav. Enligt poliserna hade mannen dock även kört betydligt snabbare än vad som är tillåtet på platsen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Körde efter i 500 meter
Enligt poliserna hade de efter omkörningen kört efter mannen och under en sträcka av åtminstone 500 meter mätt mannens hastighet med den så kallade efterföljningsmetoden. Slutsatsen blev att mannen på 70-sträckan efter ett säkerhetsavdrag hade kört 125 kilometer i timmen. En hastighetsöverträdelse av denna sort resulterar typiskt sett inte bara i åtal utan även i körkortsåterkallelse.
Mannen åtalades i Borås tingsrätt för hastighetsöverträdelse samt för brott mot trafikförordningen. Som stöd för åtalet åberopade åklagaren hastighetsmätarprotokoll – samt vittnesmål med en av de ingripande polismännen.
Nekar
Enligt mannen kan han ha kört något över tillåten hastighet i samband med omkörningen för att ta sig förbi på ett trafiksäkert sätt. Han säger sig dock vara säker på att inte ha varit i närheten av de hastigheter som åtalet avser. En av polismännen har enligt mannen lämnat olika uppgifter om hastighetsbegränsningen på platsen – och även under förhöret medgett att han varit osäker på var de kört. Mannen har därför känt sig övertygad om att poliserna blandat ihop var de kört någonstans.
Mannen har även provkört den den sträckning som mätningen ska ha skett på i efterhand. På platsen finns det en automatisk fartkamera och mannen har därför tagit kontakt med Polisens så kallade ATK-sektion. Enligt skriftliga uppgifter från sektionschefen har kameran varit i bruk den aktuella dagen, men bara registrerat ett fordon – och det har inte varit mannens.
Tingsrätten beslutar nu att frikänna 55-åringen från fortkörningsåtalet och bara döma honom till 1 500 kronor i böter för brott mot trafikförordningen, i enlighet med hans medgivande.
Inte registrerat
Domstolen anser i och för sig att hastighetsmätningen verkar ha gått till på ett sätt som i praxis accepterats som tillförlitligt – och att polisvittnet i huvuddrag kunnat redogöra för händelsen. Enligt polismannen har mätningen dock genomförts under åtminstone 500 meter efter en viss utpekad busshållplats. Av mannens uppgifter framgår det att redan efter 350 meter finns det en fungerande fartkamera som inte registrerat mannens fordon vid det aktuella tillfället.
Uppgifterna gör att det inte går att utesluta att polisvittnen misstagit sig om när efterföljandet påbörjades respektive upphörde. Det är i och med det också oklart vilken sträcka den aktuella mätningen skett på – och det går därför inte att slå fast att mannen överträtt hastighetsbegränsningen på det sätt och på den plats som åklagaren påstår. Åtalet för hastighetsöverträdelse ogillas därför av en enig tingsrätt.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
