Hovrätten gör, till skillnad från tingsrätten, bedömningen att det finns tvivel kring om den åtalade körde personbilen vid tillfället för hastighetsöverträdelsen eftersom personbilen ägdes av en annan person och ägarbytet skedde strax innan överträdelsen. Därför frikänns mannen.
En 32-årig man åtalades vid Växjö tingsrätt för hastighetsöverträdelse efter att den 27 september 2020 ha kört 96 kilometer i timmen på en väg där högsta tillåtna hastigheten var 90 kilometer i timmen.
Mannen förnekade brottet och förklarade att bilen som fångades på bild av hastighetskameran var utlånad eller såld vid det aktuella tillfället. Han ägde i vilket fall inte bilen. Han kunde inte identifiera personen som syntes på bilden som togs av hastighetskameran men underströk att det inte var han själv. Slutligen ville mannen inte ange vem den nära släktingen var som kunde ha kört bilen vid tillfället.
Uppsåtsfrågan än en gång
Knappast någon fråga inom straffrättens allmänna del har diskuterats lika mycket som den som gäller vad uppsåt närmare bestämt är. I flera rättsfall har uppsåtet varit centralt, men en prövning av om uppsåt har förelegat har gjorts av HD också i många mål där prejudikatfrågan har varit en annan. En iakttagelse är att tingsrätter och hovrätter inte alltid tillämpar läran om uppsåt på ett sätt som stämmer med HD:s praxis och den uttolkning av uppsåtsbegreppet som har gjorts i doktrinen. Martin Borgeke belyser här den senaste utvecklingen.
En potentiell köpare körde bilen
Tingsrätten poängterade inledningsvis att hastighetsmätning genom automatisk trafiksäkerhetskontroll, ATK, ansågs vara en tillförlitlig metod för mätning av ett fordons hastighet om den utfördes enligt gällande föreskrifter. Av bevisningen framgick att mätningen utfördes enligt Rikspolisstyrelsens föreskrifter och att kontroller av mätutrustningen genomfördes på föreskrivet sätt. Det saknades därmed anledning att betvivla mätningens riktighet. Mot bakgrund av detta var det utrett att den aktuella bilen färdades fortare än den högsta tillåtna hastigheten på vägsträckan.
32-årigen hade, till stöd för sina påståenden, uppgett att det kunde ha varit någon av de potentiella köparna som begick överträdelsen eftersom de provkörde bilen vid den aktuella tidpunkten.
Likhet mellan passbilden och föraren
Tingsrätten konstaterade dock att det fanns en uppenbar likhet mellan föraren på fotot och 32-åringens passbild och körkort samt hans utseende vid tillfället för huvudförhandlingen. Det, tillsammans med att mannen inte lämnade några samstämmiga eller närmare uppgifter för att styrka att det var någon annan på fotot, gjorde att tingsrätten fann det ställt utom rimligt tvivel att det var 32-åringen som körde bilen. Åtalet var styrkt och mannen dömdes till 1500 kronor i penningböter.
32-åringen överklagade till Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom.
Hovrätten belyser att uttrycket rimligt tvivel kan sägas innebära att det ska vara praktiskt sett uteslutet att den åtalade är oskyldig till den åtalade gärningen.
Det är, av samma skäl som tingsrätten angett, utrett att någon kört den aktuella personbilen över högsta tillåtna hastighet på den, av åklagaren, påstådda tiden och platsen. Av det i hovrätten åberopade registerutdraget framgår dock att personbilen vid tillfället ägts av en annan person och att ägarbytet skedde några dagar innan överträdelsen. Den omständigheten, i samband med att det inte går att dra några säkra slutsatser kring förarens identitet baserat på bildmaterialet, medför att det finns tvivel kring vem som kört bilen vid tillfället. 32-åringen ska därför frikännas från ansvar.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
