Kammarrätten underkänner tre vitesförelägganden, som meddelades tre bolag inom restaurangbranschen i fråga om lämpligt avstånd bordssällskapen emellan i pandemitider, eftersom villkoren i respektive föreläggande enbart återgav bestämmelserna i Folkhälsomyndighetens föreskrifter. Kravet på tydlighet var därav inte uppfyllt.
Miljö- och klimatnämnden i Göteborgs kommun beslutade genom tre olika beslut den 20 januari 2021 och den 16 juni 2021 att vitesförelägga tre olika bolag inom restaurangbranschen att omedelbart vidta rättelse för att sällskap skulle kunna hålla minst en meters avstånd från andra sällskap samt att besökare i ett och samma sällskap skulle uppgå till högst fyra personer. Besluten förenades med löpande vite på 50 000 kronor per punkt och kalendervecka som besluten inte följdes.
Med anledning av nämndens ansökan om att det förelagda vitet skulle dömas ut togs målen upp i Förvaltningsrätten i Göteborg.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Bolagen om efterlevnaden
Bolagen anförde bland annat att anvisningar som miljöförvaltningen tidigare meddelade vid sina kontroller hade följts, vilket också bekräftades i samband med att möbleringen hade godkänts. I lokalerna och på uteserveringen fanns exempelvis många skyltar med budskapet att hålla avstånd och information om att bord och stolar inte fick flyttas. Personalen gick löpande runt i lokalerna för att bevaka att gästerna iakttog gällande regelverk. Det framgick inte av föreläggandet vad mer som miljöförvaltningen ansåg kunde göras för att undvika viten.
Förvaltningsrätten belyste att det av lagen om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen framgår att den som driver ett serveringsställe ansvarar för att serveringsställets lokaler och tillhörande områden utomhus som besökare har tillträde till är utformade så att trängsel undviks och att besökare kan hålla ett från smittskyddssynpunkt säkert avstånd från varandra, att verksamheten i övrigt organiseras så att smittspridning bland besökare så långt som möjligt förhindras, och att det finns rutiner för hur smittspridning bland besökare kan förhindras.
Av samma lag framgår att den kommunala nämnd som ansvarar för tillsyn får besluta de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och anslutande föreskrifter ska följas samt att sådana beslut får förenas med vite.
Folkhälsomyndighetens föreskrifter
Enligt Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om tillfälliga smittskyddsåtgärder på serveringsställen ska den som driver ett serveringsställe vidta lämpliga åtgärder för att trängsel ska undvikas på de inom- och utomhusytor som besökare har tillträde till. Åtgärderna ska vidtas utifrån lokalens utformning, antalet besökare och omständigheterna i övrigt på serveringsstället.
Vidare poängterade förvaltningsrätten att nämndens förelägganden var riktade till en bestämd adressat och det framgick inom vilken tidsfrist som åtgärden skulle vidtas. Bolagen hade således, enligt förvaltningsrättens mening, faktisk möjlighet att följa föreläggandet och de grundläggande förutsättningarna var därmed uppfyllda.
Mot bakgrund av att det vid de oanmälda inspektionstillfällena konstaterades att det fanns flera sällskap som bestod av fler än fyra personer och att det var så mycket folk att det inte gick att undvika trängsel, fann förvaltningsrätten att nämnden hade skäl för att förelägga bolagen.
Överklagade till kammarrätten
Respektive bolag överklagade till Kammarrätten i Göteborg och yrkade att nämndens beslut skulle upphävas. Till stöd anfördes bland annat att vitesföreläggandet var otydligt utformat eftersom det inte stod vad det var för ytterligare åtgärd som skulle utföras för att vidta rättelse.
Kammarrätten poängterar inledningsvis att ett grundläggande krav på ett föreläggande som förenats med vite är att det tydligt kan utläsas vilka åtgärder som den enskilde ska vidta. Vitet ska vara knutet till en klart definierad prestation eller underlåtenhet. Ett föreläggande bör utformas på ett sådant sätt att adressaten utan svårigheter eller risk för missförstånd får helt klart för sig vad han eller hon ska göra för att uppfylla föreläggandet och vilka krav som ställs.
Vidare får ett vitesföreläggande i princip inte heller utformas på ett sådant sätt att det endast upprepar den aktuella regleringens lydelse. För att ett på så sätt utformat föreläggande ska tillgodose kravet på precision krävs att bestämmelserna är så precisa att det inte kan råda något tvivel om vilka åtgärder som ska vidtas eller underlåtas i det enskilda fallet.
Nämndens beslut ska upphävas
De två aktuella punkterna i föreläggandet motsvarar i princip vad som vid tidpunkten för föreläggandet stadgades i Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd. Dessa föreskrifter har emellertid enligt kammarrättens mening inte varit utformade på ett sådant sätt som medför att ett föreläggande som i princip endast återger bestämmelserna kan anses tillgodose kravet på tydlighet.
Med anledning av detta bedömer kammarrätten att ingen av punkterna i förelägganden har en sådan lydelse att det tydligt framgår vilka konkreta åtgärder som bolaget behöver vidta för att uppfylla föreläggandets krav. Vitesföreläggandet uppfyller inte de krav på tydlighet som följer av praxis. Överklagandet ska därför bifallas och nämndens beslut ska upphävas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
