Advokaten friades i tingsrätten från grov penningtvätt och näringspenningtvätt efter att ha gjort två överföringar från en klients klientmedelskonto.
Men hovrätten fällde honom.
Nu har advokaten överklagat domen till Högsta Domstolen.
Advokaten åtalades för grovt penningtvättsbrott och penningtvätt av normalgraden med bäring på två överföringar som gjorts från en av hans klienters klientmedelskonto på byrån. Den ena överföringen var på 250 000 kronor till en man och den andra överföringen var på 75 000 kronor till klientens sambo.
Åklagaren påstod att överföringarna härrörde från brottslig verksamhet och att syftet med överföringarna varit att främja att pengarna kunde användas – trots att de tillskansats genom brott.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Tingsrätten friade advokaten
Tingsrätten konstaterade att advokaten i motsats till en gärningsman inte dolt transaktionerna. Tingsrätten menade även att advokatens handlande, enligt vad som framkommit av utredningen, inte utgjort annat än en advokats normala hantering av ”ordinära utbetalningar från en myndighet till en klient”. Han har följt Advokatsamfundets regelverk och ”kan i sin advokatroll inte sägas ha handlat i något avseende som skulle falla under penningtvättslagen då det inte visats att syftet med transaktionerna skulle varit att dölja pengar från brottslig verksamhet eller att otillbörligen främja möjligheterna för någon att omsätta pengar som skulle härröra från brott eller brottslig verksamhet eller i övrigt haft penningtvättssyfte”, skrev tingsrätten.
Tingsrätten ansåg inte heller att utredningen ”på något sätt ger fog” för att advokaten haft brottsligt uppsåt eller varit oaktsam i sitt handlande och åtalet ogillas därför i sin helhet.
Målet överklagades
Men domen överklagades till hovrätten som i mitten på november meddelade en fällande dom. Hovrätten ansåg nämligen att de aktuella överföringarna har saknat koppling till advokatens uppdrag som offentlig försvarare och noterar särskilt att advokaten, enligt egen uppgift, inte deltog i handläggningen av de civilrättsliga tvister som hans kollegor drev. Vid en sammantagen bedömning finner hovrätten, även med beaktande av överföringarnas koppling till de civilrättsliga tvisterna, att de till sin karaktär varit sådana att de utgjort en sådan typ av tjänst som omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism.
Sammanfattningsvis var överföringarna som omfattades av åtalet mot advokaten därmed inte undantagna från tillämpningsområdet för nu relevant penningtvättsreglering.
Hovrätten pekade på det faktum att klienten hade lämnat Sverige och fått samtliga sina konton spärrade vid tidpunkterna för överföringarna. Hovrätten ansåg därmed att det var utrett att syftet med överföringarna har varit såväl att dölja att pengarna härrörde från brottslig verksamhet som att främja möjligheten för klienten eller någon annan att tillgodogöra sig dem.
Kände till brottsmisstankarna mot klienten
Hovrätten pekade på att advokaten känt till vad hans klient var misstänkt för samt att klienten var anhållen i sin frånvaro när han fick instruktionen att göra den första överföringen och att klienten var häktad i sin utevaro vid tidpunkten för den andra överföringen. Advokaten kände därmed till risken att pengarna kunde härröra från brottslig verksamhet och att syftet med överföringarna kunde vara att dölja nämnda förhållande. Trots denna genomförde ändå advokaten överföringarna.
Hovrätten pekade också på att advokaten hade tid att fundera över hur pengarna borde hanteras. Vid första överföringen hade pengarna funnits på klientmedelskonto i två veckor. Hade advokaten vänt sig till polisen hade det lett till ett så kallat dispositionsförbud vilket i sig hade utgjort ett lagligt hinder för advokaten att redovisa medlen.
”Sammantaget finner hovrätten att N.N har haft handlingsalternativ både vid den första och den andra överföringen och att han inte kan åberopa advokatetiska handlingsnormer som ursäkt för sitt agerande”, skriver hovrätten.
Advokaten dömdes för grovt penningtvättsbrott och för näringspenningtvätt till villkorlig dom med 100 dagsböter om 250 kronor. Han dömdes även att betala sina egna rättegångskostnader i såväl tingsrätten som i hovrätten samt att han ska betala en avgift till brottsofferfonden.
Undantagna från penningtvättsdirektivet
Nu har advokaten överklagat Hovrättens dom till Högsta Domstolen.
”N.N har inte gjort sig skyldig till brott då överföringarna som skett är undantagna från penningtvättsdirektivet tillämpningsområde eftersom han agerat såväl i egenskap av försvarsadvokat som i enlighet med reglerna om god advokatsed,”skriver advokatens advokat, Johan Eriksson, i överklagandet.
Vidare menar han att advokaten under alla förhållanden har agerat i god tro och överföringarna har saknat penningtvättssyfte.
Men även om Högsta domstolen inte delar denna bedömning ska advokaten ändå frikännas från ansvar då han enligt det advokatetiska regelverket varit skyldig att genomföra överföringarna för att inte åsidosätta god advokatsed, står det i överklagandet.
”Han har därmed befunnit sig i konstitutionell nöd.”
Behövs prejudikat
Det finns, menar advokaten, ett behov av vägledning från Högsta Domstolen.
”Frågorna inte är prövade tidigare och har stor betydelse för alla advokater. Lagstiftningen är därtill relativt ny och oprövad i förhållande till advokater”, står det i överklagandet”:
”Det är av största vikt att advokater har tillgång till tydlig vägledning från högsta instans avseende hur en advokat ska agera i förhållande till penningtvättsregleringen. Detta särskilt eftersom det inte är ovanligt att en advokat åtar sig uppdrag i såväl civilrättsliga som straff-/processrättsliga angelägenheter för samma klient och därav befinner sig i en situation med dubbla roller.”
