Hovrätten ändrar den friande domen och fäller en kvinna för att ha förvarat bland annat mer än fyra kilo 3-CMC i sin bostad.
Kvinnan har i och för sig inte tagit någon aktiv befattning med narkotikan, som hanterats av hennes sambo.
Hon har dock haft möjlighet att utöva faktisk rådighet över narkotikan och döms nu till 18 månaders fängelse.
En idag 20-årig man och en idag 33-årig kvinna dömdes i Linköpings tingsrätt till fem respektive fyra års fängelse för narkotika- och penningtvättsrelaterad brottslighet. Åtalet avsåg till stor del befattning med narkotikan 3-CMC, eller ”kristall” – som är ett syntetiskt framställt centralstimulerande preparat som är jämförbart med amfetamin.
Mannen hade dels tagit emot en försändelse med två kilo 3-CMC, dels förvarat mer än fyra kilo av samma narkotika, narkotikaklassade tabletter samt cannabis i sin bostad i Linköpings kommun. Kvinnan hade, i sin tur, tagit emot ett paket med 2,5 kilo 3-CMC för att sedan lämna över paketet till en okänd person.
Trodde det var ”träningsgrejer”
Försändelserna hade båda två kommit från Nederländerna. Mannen uppgav att han hade hämtat ut paketet för någon annans räkning i utbyte mot att få lite narkotika. Kvinnan uppgav att hon hade gått med på att hämta ut ett paket för en väns räkning och trodde att det innehöll ”träningsgrejer”.
Tingsrätten ansåg dock inte att invändningarna var trovärdiga. Domstolen drog i stället slutsatsen att mannen själv beställt sitt paket, som levererats till hans mammas adress. I kvinnans fall ansågs det åtminstone utrett att hon insåg att försändelsen innehöll narkotika. De båda tilltalade fälldes även för att ha hjälpt till att ”tvätta pengar” från bedrägeribrottslighet.
Även sambo åtalades
Mannens 21-åriga sambo stod också hon åtalad i tingsrätten, för att tillsammans med honom ha förvarat den narkotika som beslagtagits i den gemensamma bostaden. 21-åringen hade enligt tingsrätten haft vetskap om narkotikan i ungefär fyra veckor när Polisen slog till mot lägenheten och beslagtog preparaten, men inte befattat sig med densamma. För att fälla henne krävdes då att ”hon hade en realistisk möjlighet att avbryta förvaringen utan att därigenom göra sig skyldig till brott”.
Tingsrätten betonade att 21-åringen hade hamnat i en ”svår lojalitetskonflikt” och att hon inte vetat om vilka andra personer som var inblandade i narkotikahanteringen – eller vilka risker hanteringen kunde vara förknippad med. Hon var också ung och hade hamnat i situationen ”utan egen förskyllan” – och hade dessutom vid tidpunkten varit upptagen med en flytt till en annan bostad.
Tingsrätten friade
Domstolens slutsats blev att mannens sambo inte kunde anses ha haft skäligt rådrum och att hennes underlåtenhet att kontakta Polisen inte gjorde att hon skulle hållas straffrättsligt ansvarig för narkotikaförvaringen.
Göta hovrätt ändrar nu tingsrättens dom på så vis att också den 21-åriga kvinnan fälls för grovt narkotikabrott.
Förvaring av narkotika är en kvalificerad form av innehav som förutsätter åtminstone medgärningsmannaskap. Kvinnan har inte nödvändigtvis känt till vilken sort och mängd det har handlat om, men har under fyra veckor haft kännedom om var narkotikan förvarats.
Flyttat narkotika
Det framgår även av konversationer som åberopats av åklagaren att kvinnan vid ett tidigare tillfälle flyttat på en väska narkotika när hennes mamma skulle komma på besök – och att hon och 20-åringen diskuterat hur de skulle gömma väskan. 21-åringen har då uttryckt att väskan inte kunde stå i förrådet eftersom den saknade lås och någon kunde ta den.
Omständigheterna talar också för att kvinnan haft möjlighet att utöva faktisk rådighet över den narkotika som fanns i hennes lägenhet.
Kvinnan har i och för sig befunnit sig i en ”mycket svår situation”. Hon har dock inte någon gång under fyraveckorsperioden sagt åt sin sambo att ta bort narkotikan – och hon har inte haft en tanke på att berätta om den för Polisen. Kvinnan har också i ett tidigt skede varit införstådd med att 20-åringen hanterade och sålde narkotika – och beskrivit det som att hon inte ville att han skulle ”vara iväg hela tiden” och att de kunde vara tillsammans mer om narkotikan fanns hos henne.
Kunde kontaktat polis
Hovrättens slutsats är att kvinnan har haft en realistisk möjlighet att vända sig till Polisen och avbryta förvaringen utan att därigenom göra sig skyldig till brott. Hon hade också kunnat be sin sambo ta bort narkotikan från lägenheten. Att kvinnan har varit rädd för repressalier och befunnit sig i en intressekonflikt saknar här avgörande betydelse.
Det är alltså bevisat att kvinnan innehaft och förvarat narkotikan tillsammans och i samförstånd med sin sambo. Hon är därför att se som gärningsman, även om hon inte aktivt tagit befattning med narkotikan. Det har handlat om en särskilt stor mängd narkotika och brottet ska därför rubriceras som grovt.
Straffvärdet uppgår som utgångspunkt till fyra års fängelse. Kvinnan har dock haft en underordnad och mycket begränsad roll i narkotikahanteringen och detta motiverar en betydande reducering av straffvärdet. Sammantaget har gärningen ett straffvärde på två års fängelse, men eftersom gärningen begicks innan hon fyllde 21 sätts påföljden ned ytterligare, till 18 månaders fängelse. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
