Trots att sonen i en umgängestvist endast är 8 år gammal bedömer hovrätten att hans åsikter måste tillmätas viss betydelse.
Det konstateras att han reagerat ”mycket kraftigt negativt” vid överlämningarna med pappan.
Det är därför inte aktuellt med någon umgängesrätt.
En 42-årig man och en 43-årig kvinna inledde en relation år 2009. Deras i dag 8-åriga son föddes tre år därefter. Paret separerade i juni 2013, och mamman har varit ensam vårdnadshavare för sonen sedan dess. Från september 2013 till mars 2014 var föräldrarna gemensamt bosatta utomlands på grund av mammans studier. Under denna period var pappan föräldraledig och tog hand om sonen.
Pappan flyttade tillbaka till Sverige och senare flyttade även mamma tillbaka. Från och med juni 2014 återupptogs visst umgänge mellan pappan och sonen. Under 2015 förordnades en kontaktperson från socialförvaltningen som skulle medverka som stödperson vid överlämningarna. I januari 2017 avbröts umgänge med övernattning med anledning av en orosanmälan.
Familjerättslig nyhetsdag
Under denna heldagskurs från BG Institute ges en värdefull genomgång av den ekonomiska familjerätten – från nya förslag rörande arv och testamente till aktuella domstolsavgöranden om bodelning och sambofråg. Dessutom delar experter med sig av praktiska rekommendationer för att hantera kommande juridiska utmaningar.
Ville ha umgänge
Pappan väckte talan under första halvåret 2017 och Eksjö tingsrätt förordnade interimistiskt om att umgänge mellan pappan och sonen skulle ske vid sex tillfällen i närvaro av umgängesstöd, men efter en tid beslutades att inget umgänge skulle ske. Därefter meddelade tingsrätten dom, som vunnit laga kraft, och ogillade pappans yrkande om såväl ensam som gemensam vårdnad, boende och umgänge.
I nu aktuellt mål har pappan yrkat på visst umgänge med sonen. Han menade bland annat att orosanmälan från år 2017 är grundlös och att sonen nämnt förekomsten av våld till följd av ledande frågor från utredaren. Vidare påstod pappan att mamman genom svartmålning har påverkat sonens inställning till honom negativt.
Blåmärken
Mamman uppgav att hon på vintern 2017 lagt märke till blåmärken på sonens rumpa och fotograferat dessa. På fråga berättade sonen att pappan hade slagit honom. Hon berättade även att pappan vid tidigare umgängen valt att förlänga dessa utan att meddela henne, varför det påstods föreligga en bortföranderisk. I övrigt berättade mamman att sonen på ett psykiskt plan mått väldigt dåligt vid umgängestillfällena med pappan.
Stockholms tingsrätt konstaterade att det inte ställs samma beviskrav i ett mål om umgänge som i ett brottmål. Beträffande fotografierna på sonens blåmärken ansåg domstolen att det inte med tillräcklig styrka gick att fastställa att något våld förekommit. Det bedömdes därför inte finnas en sådan risk för våld som skulle hindra ett framtida umgänge. Någon risk för bortförande ansågs heller inte förelägga, även om pappans agerande att förlänga umgängestillfällena visar på bristande respekt för föräldrarnas överenskommelser.
Problematiskt beteende
Vidare konstaterades att såväl socialtjänst som familjerätten beskrivit ett problematiskt beteende från pappans sida genom åren. Enligt tingsrättens mening är det tydligt att pappan kan bli mycket stressad och frustrerad i situationer som han saknar kontroll över, vilket i sin tur bidragit till ökad stress för alla inblandade vid överlämningarna. Även vissa av mammans uttalanden om pappan antogs ha bidragit till ökad stress för sonen. Hon ska bland annat ha sagt att sonen inte får träffa pappan förrän han ”blivit snäll”.
Av utredningen i målet framgår att sonen haft en mycket negativ inställning till umgängestillfällena med pappan och att han i princip fått tvingats till deltagande. Mot bakgrund av föräldrarnas oförmåga att samarbeta och sonens motvilliga inställning till umgänge med pappan fann tingsrätten att det inte vore förenligt med barnets bästa att återuppta umgänget. Talan ogillades därför.
Pappan överklagade till Svea hovrätt, som instämmer i tingsrättens slutsatser.
Tillmätas betydelse
Hovrätten delar underinstansens bedömning att det saknas utredning som pekar på någon konkret risk för att pappan skulle vara våldsam mot sonen. Domstolen konstaterar vidare att sonen reagerat ”mycket kraftigt negativt” på de försök till umgänge som gjorts – i både ord och handling. Även om sonen inte uppnått en sådan ålder och mognad att hans åsikter är avgörande måste de tillmätas viss betydelse.
Oaktat vad sonens dåliga mående beror på är det klarlagt att umgänget med pappan inte förbättrar situationen. Tingsrättens dom ska därmed fastställas.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
