Hovrätten river upp domen mot en 17-årig elev vid en internatskola som tidigare dömts för ofredande och sexuellt ofredande.
Bevisningen som ska styrka att 17-åringen utsatt två klasskamrater för obehagliga strypgrepp håller inte – och när han daskat flickor på skolan i rumpan har det saknats tillräckligt tydlig sexuell inriktning.
Två elever på en internatskola i Jämtland tog hösten 2020 kontakt med skolans kurator och berättade att de var obekväma med en pojke i samma klass som enligt flickorna hade agerat olämpligt mot dem. Skolan upprättade också utifrån samtal med flickorna anmälningar om kränkande behandling. Flickorna ansåg dock inte att skolan hade gjort tillräckligt och polisanmälde därför den nu 17-åriga pojken.
Pojken åtalades senare i Östersunds tingsrätt för misshandel alternativt ofredande och sexuellt ofredande mot de båda flickorna samt en tredje klasskamrat. Sammantaget handlade det om fem gärningar, där 17-åringen vid ett tillfälle skulle ha tagit strypgrepp på två av flickorna och vid tre tillfällen skulle ka klappat två olika flickor i rumpan.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Slog dem i rumpan
Flickorna berättade i tingsrätten att de till en början tyckte att 17-åringen var en ”rolig kille som de kunde skämta med”. Han hade dock börjat att flera gånger i veckan slå till dem på rumpan för att sedan säga ”förlåt, det var inte meningen” med en ironisk röst. Han hade också börjat ta stryptag på flickorna – något som till en början inte varit så hårt men som med tiden eskalerade och som vid ett tillfälle pågått så länge att det svartnat för ögonen på flickan i fråga.
17-åringen medgav att han tagit strypgrepp och daskat flickorna i rumpan, men invände att det handlade om ett ömsesidigt beteende som flickorna också hållit på med och att allt varit på skämt. Agerandet hade samtidigt inte haft samma omfattning som flickorna påstod och det hade aldrig funnits någon avsikt att göra någon illa, orsaka obehag eller kränka någons sexuella integritet.
Tingsrätten fällde
Tingsrätten ansåg utifrån bevisningen i målet att det var styrkt att 17-åringen kopplat strypgrepp på två av flickorna som medfört obehag och i ett av fallen också lett till andningssvårigheter. Det gick inte att slå fast att 17-åringen avsett att orsaka andningssvårigheter och ansvar för misshandel var därför inte aktuellt. Greppen hade dock varit ägnade att kränka flickornas frid på ett kännbart sätt. Strypgrepp kan också få allvarliga konsekvenser och det kan därför ställas höga krav på att man försäkrar sig om att det faktiskt finns ett samtycke. Det hade inte 17-åringen gjort och han fälldes därför för två fall av ofredande.
Slagen på flickornas rumpor hade kommit överraskande och bakifrån och det fanns enligt tingsrätten inget stöd för att det funnits en jargong mellan parterna där man ömsesidigt tagit varandra på rumpan. Det hade därför inte funnits något ”tyst samtycke” till beröringen utan 17-åringen hade kränkt flickornas sexuella integritet på ett sätt som gjorde att han skulle dömas för två fall av sexuellt ofredande, enligt domen.
17-åringen dömdes till 60 dagsböter på 9 000 kronor och ålades även att betala 5 000 kronor till den flickan som utsatts för det längre strypgreppet.
Hovrätten friar
Hovrätten för Nedre Norrland river nu upp tingsrättens dom och friar 17-åringen på samtliga punkter.
När det gäller strypgreppen anser hovrätten inte att det styrkt att 17-åringen faktiskt handlat som åklagaren påstått. En tredje flicka som varit med vid gärningstillfället har inte märkt av några strypgrepp, trots att hon befunnit sig i ett förhållandevis litet rum ihop med de andra. Skolans kurator har heller inte kunnat erinra sig att flickorna för honom berättat om strypgrepp, utan det är en uppgift som en av flickornas mamma ringt upp och kompletterat med i efterhand. Det finns även vissa andra uppgifter som gör att det finns så omfattande tveksamheter kring strypgreppen att dessa åtalspunkter måste ogillas.
När det gäller det övriga åtalet är det enligt hovrätten problematiskt att tingsrätten inte bättre har specificerat vilka gärningar som anses styrkta och som 17-åringen döms för. I domskälen anges det att 17-åringen gjort sig skyldig till sexuellt ofredande vid tre olika tillfällen – men han har i domslutet fällts för två brott. Flickorna har dessutom båda två berättat om flera olika gärningar. Oklarheten i domen gör att hovrätten riskerar att pröva andra gärningar än de som omfattas av tingsrättens fällande dom och av överklagandet och skulle kunna utgöra rättegångsfel.
Inte tydlig sexuell inriktning
Domstolen beslutar dock att inte återförvisa målet utan i stället ogilla åtalet även avseende de daskningar i rumpan som 17-åringen står åtalad för.
Hovrätten hänvisar till NJA 2018 s. 1091 där en direktör på en personalfest tagit på insidan av en praktikants lår. Agerandet var båda olämpligt och ovälkommen men hade enligt HD inte en så tydlig sexuell inriktning eller prägel att det föll inom det straffbara området. Domstolen uttalade i sin bedömning att det finns anledning att särskilt väga in ”vem som företar handlingen, mot vem den riktas, i vilket sammanhang handlingen utförs och om gärningsmannen i övrigt genom ord eller handling har gett uttryck för ett sexuellt intresse”.
Enligt hovrätten kan en ”dask i rumpan” typiskt sett inte anses ha större sexuell prägel eller inriktning än en hand på insidan av låret. I det aktuella fallet handlar det dessutom inte om en överordnad och en person i beroendeställning, utan om handlingar ungdomar emellan.
17-åringens beteende har också varit olämpligt och ovälkommet, men kan vid en jämförelse med NJA 2018 s. 1091 inte anses utgöra sexuellt ofredande. Åtalet ska därför ogillas redan av denna anledning och det saknas i och med det anledning att återförvisa målet till tingsrätten. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
