En 55-årig kvinna med bland annat PTSD och utmattningssyndrom beviljas hel sjukpenning i kammarrätten.
Till skillnad från underinstanserna anser domstolen att läkarintygen visar att hennes arbetsförmåga var helt nedsatt för den aktuella perioden.
En 55-årig kvinna som varit sjukskriven sedan juni 2015 nekades sjukpenning för perioden 5 februari–30 juni 2020 av Försäkringskassan. Kvinnan led bland annat av posttraumatisk stress, utmattningssyndrom, fibromyalgi och tarmbesvär. I sin motivering angav myndigheten att kvinnans arbetsförmåga inte bedömdes vara tillräckligt nedsatt i förhållande till normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden.
Förvaltningsrätten i Stockholm konstaterade att det av läkarintyg daterade den 5 februari 2020 och den 10 juni 2020 framgår att 55-åringens funktionsnedsättningar innebär att hon är trött, uppgiven och nedstämd. Det medför att hon inte orkar med fysisk ansträngning, inte kan följa instruktioner eller ta till sig arbetsuppgifter.
”Inte tillräckligt tydligt”
Enligt domstolen framgår det inte tillräckligt tydligt av de medicinska underlagen hur besvären påverkar hennes arbetsförmåga. Intygen bedömdes inte ge stöd för att hon inte kunde genomföra vissa normalt förekommande arbeten i en lugn och strukturerad miljö. Överklagandet avslogs därför.
Kvinnan överklagade till Kammarrätten i Stockholm och anförde bland annat att förvaltningsrätten av någon anledning inte beaktat vissa åberopade medicinska intyg i sin bedömning.
Kammarrätten framhåller inledningsvis att det står klart att 55-åringen under en längre tid har lidit av både fysisk och psykisk ohälsa till följd av flera samverkande diagnoser.
”Gjort sannolikt”
Förutom de intyg som förvaltningsdomstolen beskrivit framgår av en skrivelse från kvinnans fysioterapeut att hennes smärta innebär funktionsbegränsningar framför allt i händer, handleder, armar och axlar samt att hennes förmåga att utföra vardagssysslor är begränsad. Det framgår vidare att 55-åringen har kraftig ångest och stora sömnsvårigheter.
Enligt rättens bedömning utgör de angivna besvären hinder för normalt förekommande arbeten på arbetsmarknaden. Vidare anmärker domstolen att kvinnan beviljats sjukpenning för den direkt anslutande perioden till den som är aktuell i målet samt att läkarintygen för perioderna i princip är identiska.
Mot bakgrund av detta anser kammarrätten att 55-åringen gjort det sannolikt att hennes arbetsförmåga var helt nedsatt under perioden. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
