20 000 förkläden som skulle användas inom vården under pandemin var för korta.
Trots att leverantören sålt liknande produkter till vården tidigare är det inte visat att hon insåg att förklädena skulle ha de särskilda egenskaper som köparen påstått eller att man haft rimlig anledning att förlita sig på hennes sakkunskap.
Hon ska därför ha fullt betalt.
Leverantören ingick ett avtal i vilket kvinnan åtog sig att leverera 20 000 engångsförkläden i plast, att användas inom sjukvården mot betalning av 375 000 kronor inklusive moms.
Leverantören har levererat förklädena och beställaren har betalat henne sammanlagt 300 000 kronor. Beställaren har däremot inte betalat de resterande 75 000 kronor då bolaget anser att det föreligger fel i levererad vara och att leverans har skett för sent vilket enligt beställaren utgör grund för hävning av köpet.
Kvinnan begärde 75 000 kronor i ersättning och Växjö tingsrätt ger henne rätt.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Stor brist
En sjuksköterska som under pandemin arbetat med upphandling för Jönköpings kommun vittnade om att det förra året var stor brist på skyddskläder överhuvudtaget. Jönköpings kommun försökte få tag på skyddsförkläden både med och utan ärmar. De krav som Jönköpings kommun ställde då var att skyddsförklädena med ärmar skulle vara anpassade för ändamålet, de skulle passa många typer av människor, gå ner till ankelnivå, ha långa ärmar med tumgrepp, möjlighet att knyta förklädet på baksidan samt inte fladdra vid axlarna.
Anledningen till att det fanns ett krav på tumgrepp berodde på att de som jobbar inom sjukvården enkelt ska kunna ta på sig handskar över skyddsförklädet utan att någon hud blottas.
Efter att ha sett en bild på det aktuella förklädet uppgav vittnet att detta skyddsförkläde är för kort. Vårdpersonalen ska kunna röra sig i ett skyddsförkläde, vilket inte skulle vara möjligt med skyddsförklädet på bilden eftersom ärmarna går för långt ner.
Fråga om egenskaper
Frågan var först om parterna avtalat om att förklädena skulle ha vissa specifika egenskaper. Växjö tingsrätt konstaterar att det inte finns något skriftligt avtal mellan parterna. Bolaget har emellertid gjort gällande att parterna träffat avtal om att förklädena skulle ha vissa specifika egenskaper genom de bilder och sms som leverantören skickat före köpet samt genom det förkläde som hon visat upp i sitt hem.
I målet har en omfattande sms-konversation mellan leverantören och en representant för beställaren åberopats. Beställaren har pekat på flera bilder i konversationen som, enligt domstolen, i viss mån talar för att parterna har avtalat om att förklädena skulle ha vissa specifika egenskaper, bland annat flera bilder som visar ett förkläde med tumgrepp som går ner till fötterna.
Även en text ger ett visst stöd för att förklädena skulle vara CE-märkta. Å andra sidan finns det även bilder och uppgifter i materialet som talar i motsatt riktning.
Saknas stöd
I det skriftliga materialet finns det inget som helst stöd för att parterna har träffat avtal om en viss tjocklek på plasten eller att ärmarna på förklädena skulle vara svetsade. Mot denna bakgrund går det inte av den skriftliga bevisningen att dra några närmare slutsatser vad parterna kommit överens om.
Beställaren har vidare gjort gällande att leverantören var medveten om att förklädena skulle säljas vidare till sjukvården och att det var väsentligt för köpet att förklädena hade dessa egenskaper. Bolaget har i denna del hänvisat till 17 § andra stycket andra punkten köplagen.
Av nyss nämnda lagrum framgår att om inte annat följer av avtalet, ska varan vara ägnad för det särskilda ändamål för vilket varan var avsedd att användas, om säljaren vid köpet måste ha insett detta särskilda ändamål och köparen har haft rimlig anledning att förlita sig på säljarens sakkunskap och bedömning.
Genom säljarens egna uppgifter är det klarlagt att hon var medveten om att förklädena skulle användas inom vården. Frågan är då om hon vid köpet insett att förklädena skulle ha dessa särskilda egenskaper som bolaget har påstått och om beställaren har haft rimlig anledning att förlita sig på hennes sakkunskap och bedömning.
Av doktrin och förarbeten till lagrummet följer, enligt tingsrätten, att det kan vara rimligt att förlita sig på säljaren om köparen vänder sig till en specialist eller expert på anskaffning eller tillverkning av den av köparen önskade varan.
Det är i och för sig klarlagt att säljaren tidigare levererat liknande produkter till vården. I vilken omfattning är dock inte klarlagt. Det har inte heller framkommit att hon skulle ha några särskilda kunskaper på området och någon utredning i denna del har inte presenterats.
Sammantaget är det inte visat att leverantören har insett att förklädena skulle ha de särskilda egenskaper som bolaget påstått eller att beställaren har haft rimlig anledning att förlita sig på kvinnan sakkunskap.
Inte visat
Det är därmed inte visat att förklädena skulle ha de av bolaget påstådda egenskaperna. Förklädena avviker alltså inte från det som parterna avtalat om. Det föreligger därför inte fel i varan och förutsättningar att häva köpet på denna grund saknas.
Tingsrätten anser inte heller att bolaget visat att leveransen var försenad.
Leverantören ska därför ha vad de yrkat. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
