Högsta domstolen har tidigare uttalat att det ofta finns skäl att i mindre utsträckning än annars beakta att det har förflutit ovanligt lång tid mellan brott och åtal, vid sexualbrott mot barn.
Mot bakgrund av det minskar hovrätten straffreduktionen från sex månader till tre, för en idag 52-årig man som under 2015 begick flera våldtäkter mot en då 14-åriga flicka.
Den 52-årige mannen dömdes i Göteborgs tingsrätt för flera barnvåldtäkter, sexuellt övergrepp mot barn samt sexuellt ofredande.
Mannen träffade bland annat en då 14-årig gammal flicka via sociala medier och hade sedan en relation med henne till slutet av 2016 eller början av 2017. Deras kontakter innefattade regelbundet sexuellt umgänge. Flickan fyllde 15 år i mitten av maj 2015. Det var visat genom chattarna att mannen dels känt till att flickan var under 15 år, dels att han hade ett särskilt intresse för minderåriga flickor. Det var också styrkt att mannen inledningsvis betalade för sex med flickan.
Sex månaders rabatt i tingsrätten
Tingsrätten ansåg att det samlade straffvärdet för gärningarna uppgick till närmare fyra års fängelse. Med hänsyn till att det gått lång tid sedan brott begicks bestämdes dock straffvärdet slutligen till tre och ett halvt års fängelse. Mannen ålades även betala sammanlagt 335 000 kronor jämte ränta i skadestånd.
Hovrätten för Västra Sverige anslöt sig till underinstansens bedömningar av skuldfrågan. Även hovrätten bedömer att straffvärdet för den samlade brottsligheten motsvarar fyra års fängelse.
Angående straffmätningen konstaterar hovrätten att, när det gäller sexualbrott mot barn, kan tiden mellan det att brott begås och åtal väcks variera mycket. Hänsyn bör därför tas till de beroendeförhållanden som i många fall råder.
I mindre utrsträckning
”Även om förövaren inte uttryckligen har förmått målsäganden att avstå från att berätta om brotten, finns det ofta skäl att i mindre utsträckning än annars beakta att det har förflutit ovanligt lång tid.”
I det aktuella fallet hann det gå ungefär sex år från när brotten begicks fram till att åtal väcktes. Hovrätten anmärker att det är avsevärt kortare jämfört med andra fall som prövats av Högsta domstolen (jämför bland annat NJA 1993 s. 310 och NJA 2013 s. 63 där ungefär sju respektive tolv år hade passerat).
I fallet från 2013 reducerades straffvärdet med ett helt år, närmare en femtedel av straffvärdet, vilket enligt hovrätten talar för att även betydligt kortare tidsutdräkter bör kunna ses som ovanligt långa vid brottslighet av detta slag.
Sammantaget anser domstolen att det förflutit ovanligt lång tid mellan brotten, men att den omständigheten endast bör innebära en begränsad reduktion. Domstolen minskar därmed reduktionen till tre månader i stället för sex månader, vilket innebär att den 52-årige mannen slutligen döms till tre år och nio månaders fängelse. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
