Domstolarna är ense om att de beslut som fattades vid kommunfullmäktiges sammanträden precis före jul ska upphävas.
Orsaken till detta är att de ledamöter som deltog via Teams-länk varit begränsade till att se presidiet, andra distansdeltagare samt dem som befunnit sig i talarstolen.
Någon möjlighet att se och identifiera de övriga som närvarade i salen har inte funnits, vilket innebär att distansledamöterna inte kan anses ha varit närvarande vid mötena på det sätt som krävs.
Kommunfullmäktige i Luleå kommun fattade ett antal beslut vid sammanträde den 21 och 22 december 2020. En man som varit åhörare begärde inhibition av besluten och yrkade att mötena ska ogiltigförklaras. Mötena hade hållits via direktsänd video, med bara en del av ledamöterna fysiskt närvarande. Samtliga ledamöter var enligt mannen inte synliga i realtid på det sätt som lagen föreskriver, varken för varandra eller för åhörarna. Mannen såg själv bara ett fåtal personer, och eventuellt den som hade ordet – och vid ett av sammanträdena var en ledamot dessutom helt utan bild, något som också noterades av ordföranden.
Inget absolut krav
Enligt Förvaltningsrätten i Luleå föreligger inte något absolut krav på att samtliga deltagande ledamöter måste kunna se och höra varandra under hela sammanträdet. De uppställda kraven gäller dessutom just deltagande ledamöter, och inte i förhållande till åhörare. Det står samtidigt klart att de distansdeltagande ledamöterna inte vid något tillfälle kunnat se de övriga i sammanträdeslokalen fysiskt deltagande ledamöterna, vare sig i närbild eller genom en överblick av sammanträdeslokalen. Vid ett av sammanträdena har dessutom en distansdeltagare förlorat möjligheten att se både presidiet och andra ledamöter under en inte oväsentlig del av mötet, utan att problemet åtgärdats eller sammanträdet avbrutits.
Dessa brister innebär, menade förvaltningsrätten, att de grundläggande kraven på distansdeltagande inte kan anses vara uppfyllda – vilket i sin tur innebär att de distansdeltagande ledamöterna inte kan anses ha varit närvarande vid sammanträdena. Besluten vid sammanträdena hade därför inte kommit till på ett lagenligt sätt, och det fanns därmed grund för att upphäva dem. Felet kunde inte anses ha saknat betydelse för ärendenas utgång, menade förvaltningsrätten – som därför biföll överklagandet och upphävde besluten.
Kammarrätten i Sundsvall avslår nu kommunens överklagande dit.
Begränsade
Kommunen framhåller bland annat att fullmäktige består av 98 personer och att antalet deltagare och lokalens utformning innebär att alla deltagare inte ser varandra heller vid fysiska möten. De kan sitta skymda för varandra eller med ryggen emot. Alla deltagare hör inte heller varandra under fysiska möten, utan det ser turvis när någon har fått ordet. Det kan, menar kommunen, inte ställas högre krav på synbarhet och hörbarhet vid deltagande på distans än vid fysiska möten. En översiktsbild över sammanträdeslokalen skulle inte tillföra något mervärde för de distansdeltagande ledamöterna, och närbilder på lyssnade ledamöter skulle inte heller innebära att deltagandet för övriga ledamöter förbättrades. Att en ledamot förlorade bildkontakten och därmed inte kunde se övriga deltagare saknar betydelse, eftersom ljudet fungerade felfritt och övriga deltagare både kunde se och höra henne.
Kammarrätten konstaterar dock att fysiskt närvarande deltagare själva kan påverka vad de kan se – genom att flytta blicken, vända på sig eller förflytta sig i salen för att kunna identifiera vilka som är närvarande. Detta kan distansdeltagare inte göra – utan de är begränsade till vad uppkopplade kameror visar. Syftet med den lagstiftning som finns är att personer som deltar på distans och personer som närvarar fysiskt vid sammanträdet ska kunna göra det på lika villkor. Även om det inte kan krävas att en distansdeltagare ska kunna se samtliga andra ledamöter hela tiden, så måste enligt kammarrätten möjligheten som sådan finnas.
Under de aktuella sammanträdena har de distansdeltagande ledamöterna inte kunnat se övriga ledamöter – utan har varit begränsade till att se presidiet, andra ledamöter som deltagit på distans samt dem som befunnit sig i talarstolen. Någon möjlighet att se och identifiera de som närvarade i salen har inte funnits. Bortsett från presidiet har det inte heller varit möjlighet för de närvarande i salen att se någon annan av de distansdeltagande ledamöterna, än den som begärt ordet. De distansdeltagande ledamöterna kan därmed enligt kammarrätten inte anses ha varit närvarande vid sammanträdena.
Inte tillkommit på lagligt sätt
De beslut som fattas kan därför inte heller anses ha kommit till på lagligt sätt. Syftet med att samtliga deltagare ska kunna se och höra varandra är nämligen att varje ledamot efter egen förmåga ska kunna försäkra sig om att besluten tas på ett formellt korrekt sätt, med rätt personer närvarande. Under de aktuella sammanträdena har denna möjlighet inte funnits. Detta utgör enligt kammarrätten ett så pass allvarligt formellt fel att det inte kan anses ha saknat betydelse för ärendenas utgång – och överklagandet avslås alltså därför.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
