Hovrätten dömer en man för grov fridskränkning till fängelse för att ha socialt isolerat sin flickvän, slagit och hotat henne samt varit kontrollerande.
Samboenderelationen om drygt fyra månader är dock för kort för att betraktas som äktenskapsliknande, varför mannen inte kan dömas för grov kvinnofridskränkning.
En 26-årig man dömdes vid Göteborgs tingsrätt för att ha hotat och slagit sin dåvarande flickvän samt för att ha kastat hennes mobil i väggen så att den gick sönder.
Paret hade träffats via Tinder och blev nästan omgående ett par i augusti/september 2020. De gjorde slut i januari i år. Domstolen ansåg att kvinnans berättelse var trovärdig och i flera delar detaljerad. Hon betonade att hon utsatts får strypgrepp vid två olika tillfällen och att 26-åringen då hade tryckt så hårt att hon fått andnöd och dödsångest. Även de fem vittnena som hördes gav stöd åt kvinnans berättelse. Åtalet var därmed styrkt.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Tingsrätten dömde för kvinnofridskränkning
Tingsrätten bedömde att gärningarna skulle ses utifrån ett sammanhang och att relationen, även om den var relativt kortvarig, medförde att brottet skulle rubriceras som grov kvinnofridskränkning. Påföljden bestämdes till ett års fängelse och 26-åringen förpliktades bland annat betala 70 000 kronor plus ränta i skadestånd till kvinnan.
Hovrätten för Västra Sverige gör nu en något annan bedömning av hur gärningarna ska bedömas.
26-åringen har förnekat att han bodde tillsammans med kvinnan samt att han skulle ha hindrat henne från att träffa sina vänner och i övrigt varit kontrollerande mot henne. Hovrätten tror dock på kvinnans berättelse som även får stöd av vittnenas samstämmiga uppgifter. Kvinnan har alltså bott tillsammans med mannen i ungefär fyra månader och spenderade merparten av sin tid med 26-åringen.
Inte bott ihop länge nog
Sammanboendet har emellertid inte varit sådant som krävs för att ska vara fråga om ett äktenskapsliknande förhållande. Efter en helhetsbedömning samt med stöd av förarbetsuttalandena kan brottet grov kvinnofridskränkning därför inte komma i fråga (se förarbetena till sambolagen prop. 1997/98:55 s. 135).
Domstolen anser därför att ”den känslomässiga och praktiska bindningen” mellan 26-åringen och kvinnan medförde att hon befann sig i en sådan särskilt utsatt situation som bestämmelsen om fridskränkning tar sikte på.
Med avstamp i kvinnans berättelse har hon alltså varit starkt socialt isolerad och kontrollerad av mannen. Hon har dessutom varit både fysiskt och åldersmässigt underlägsen honom. Mannens överläge har enligt rätten även förstärkts av att de bodde tillsammans med 26-åringens familj, som rimligen måste ha märkt av hans beteende mot kvinnan utan att ingripa.
Döms till fängelse
Sammanfattningsvis anser hovrätten att gärningarna mot kvinnan utgjorde upprepade kränkningar av hennes integritet och ingick i ett mönster som typiskt sett skulle leda till att hon skulle brytas ner och allvarligt skada hennes självkänsla.
26-åringen döms slutligen därför till grov fridskränkning till ett års fängelse och åläggs betala 60 000 kronor jämte ränta i skadestånd till kvinnan. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
