Testamentet efter en man som led av demens och var intagen på psykiatrisk klinik står sig trots hans mentala tillstånd.
Tingsrätten framhåller att demenssymtom kan skifta från tid till annan, och att utredningen i målet inte entydigt visar på att han vid tidpunkten för upprättandet inte förstod vad han skrev under.
En man avled i oktober 2017 och hade några år tidigare, i oktober 2011, undertecknat ett testamente. Enligt det ska kvarlåtenskapen tillfalla hans systerdotter, systerson samt dennes fru, med en tredjedel var. Testamentshandlingen bevittnades av två personer och även systersonen och hustrun var närvarande när den undertecknades.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Hade god man
Mannen hade tillbringat större delen av sitt liv i föräldrahemmet, men år 2010 intogs han för vård på en vuxenpsykiatrisk klinik. Samma år flyttades han till ett äldreboende och Växjö tingsrätt beslutade interimistiskt om anordnande av godmanskap för honom.
Efter förrättningssammanträdet och upprättandet av bouppteckning klandrade 13 personer testamentet i Växjö tingsrätt och hävdade att det var ogiltigt, eftersom mannen led av en psykisk störning i form av demens med beteendestörningar och vanföreställningar. I andra hand gjorde de gällande att testamentet var ogiltigt på grund av att systersonen och dennes fru missbrukat mannens oförstånd och förmått honom att upprätta handlingen.
Orsakssamband
Tingsrätten framhåller att för att ett testamente ska anses som ogiltigt enligt 13 kap. 2 § ärvdabalken måste den som har upprättat testamentet lidit av en psykisk störning och det måste föreligga ett orsakssamband mellan störningen och testamentets tillkomst eller innehåll.
Testator måste även på grund av den psykiska störningen ha saknat insikt om innebörden av testamentet. Enligt en lagkommentar till bestämmelsen kan demenssymtom fluktuera från tid till annan. Det är därför avgörande för bedömningen hur testators status varit vid tidpunkten för testamentets upprättande.
”Gick upp och ner”
Eftersom det inte lagts fram något medicinskt underlag om mannens tillstånd under perioden 2011 till 2013 anser rätten att det finns osäkerheter gällande hans tillstånd under den tiden. Även om flertalet vittnen berättat att mannen under perioden upplevts som förvirrad och senil, så hade den person som haft tätast kontakt med mannen beskrivit hans tillstånd som att det gick lite upp och ned och att det ibland fanns ljusglimtar.
Det finns därför uppgifter som talar för att mannens tillstånd gjorde att han inte förstod vad han skrev under, men inte tillräckligt för att kärandena ska ha styrkt att testamentet är ogiltigt på grund av att det upprättats under påverkan av psykisk störning.
Domstolen anser inte heller att de har visat att systersonen och hans fru missbrukat mannens obestånd och förmått honom att upprätta testamentshandlingen på det sätt som framgår i 13 kap. 3 § ärvdabalken.
”Varit drivande”
Rätten framhåller att systersonen visserligen hade varit drivande i frågan om testamente, bland annat då han varit på den vuxenpsykiatriska avdelningen och bett personal på avdelningen att bevittna testamentet. Han hade sedan dessutom valt att inte berätta för utomstående om det.
Det betyder däremot inte att han utnyttjat mannens oförstånd. Testamentsvittnena har under förhör berättat att de uppfattade att mannen varit införstådd med vad det var för handling han skrev under, och han eftersom han vistades på äldreboende och hade en god man befann han sig inte någon form av beroendeställning gentemot systersonen. Dessutom fanns det en långvarig relation dem emellan.
Domstolen ogillar därför käromålet. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
