Det finns ingen anledning att göra avsteg från huvudregeln att se heroinöverlåtelserna som separata brott.
Det menar hovrätten och dömer en 42-årig man för 100 fall av narkotikabrott i stället för två grova, samt två narkotikabrott av normalgraden.
Straffet sänks från fyra till tre års fängelse då mannens uppgifter haft stor betydelse för utredningen.
En 42-årig man åtalades vid Malmö tingsrätt för flera grova narkotikabrott.
Efter att ha påträffats med narkotika på Nobeltorget den 9 augusti beslutade polisen att utföra en husrannsakan hemma hos mannen. Där fann man stora mängder heroin, plastförpackningar och aluminiumfolie. Genom en telefontömning av mannens mobil hittades dessutom flera sms-konversationer som hade med försäljning av narkotikan att göra.
Den 42-årige mannen erkände samtliga gärningar. Han berättade att han köpt heroinet för runt 16 500 kronor och att meningen var att han skulle sälja knarket vidare. Ett gram kostade 400 kronor och mannen bekräftade de försäljningar som angavs i åtalet.
Genom hans uppgifter i förening med övrig utredning ansåg tingsrätten att åtalen var styrkte. Frågan var då hur stor sammanlagd mängd heroin 42-åringen skulle anses ha sålt.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Två grova narkotikabrott
Mannen uppgav at han sålt cirka 150–200 gram från mitten av juni till han greps den 9 augusti och att han gjort den uppskattningen utifrån intäkter från försäljningen. Domstolen fann inga skäl att ifrågasätta de uppgifterna. Efter en försiktig uppskattning var det således utrett att mannen i vart fall sålt totalt 100 gram heroin under den aktuella perioden.
Mannen dömdes för två grova narkotikabrott och två narkotikabrott till fyra års fängelse. Eftersom han vistats i Sverige med permanent uppehållstillstånd i mer än fyra år saknades det dock synnerliga skäl för att utvisa honom.
Hovrätten annan syn
Hovrätten Över Skåne och Blekinge gör en något annan bedömning.
Av tingsrättens domskäl framgår att 42-åringen under två månaders tid sålde i vart fall 100 gram heroin, att han införskaffat heroinet successivt i partier om fem gram och att varje försäljning avsåg mellan ett halvt och ett gram heroin. Det rör sig alltså om åtminstone 100 försäljningar.
Huvudregeln vid narkotikabrott är att varje tidsmässigt avgränsad befattning med narkotika utgör ett eget brott . Detta är också utgångspunkten i litteraturen, påpekar hovrätten. Om brotten däremot har föregåtts och bundits samman ”av en mer kvalificerad planering eller systematik” kan det dock finnas skäl att se de tillsammans utgöra ett brott .
Mot bakgrund av detta samt viss hovrättspraxis anser hovrätten inte att det finns anledning att göra avsteg från huvudregeln i det aktuella fallet. Inte heller är omständigheterna kring brotten så kvalificerade att de ska bedömas som ’grova’.
Den 42-årige mannen döms därför i stället för 100 fall av narkotikabrott av normalgraden. Eftersom mannen i väsentlig del lämnat uppgifter som varit till hjälp för utredningen anser hovrätten att det samlade straffmätningsvärdet uppgick till tre års fängelse. Påföljden sänks i enlighet med detta. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
