DEBATT/REPLIK – av advokaterna Kerstin Vogel och Peter Zeijersborger, som varnats av Advokatsamfundets disciplinnämnd
I sin debattartikel i Dagens Juridik den 19 oktober kritiserar kammaråklagare Daniel Larsson advokatsamfundets disciplinnämnd. Detta efter ett beslut rörande en Göteborgsadvokat som tilldelats varning med straffavgift efter att ha fört ut information från häktade klienter. Larsson menar att uteslutning borde vara det enda tänkbara scenariot för Göteborgsadvokaten och ifrågasätter nämndens opartiskhet. Precis som Daniel Larsson har vi också fört fram att det borde finnas en oberoende tillsynsmyndighet för advokater. Vi går även steget längre och tycker att tillsynen ska omfatta alla jurister som arbetar med offentliga förordnanden. Vid upprepade tillfällen har vi kritiserat nämnden för att agera med godtycke och för att sakna transparens i sina beslut. Då yrkesverksamma advokater har att besluta om såväl vänners som konkurrenters öden är det lätt, som Larsson gör, att ifrågasätta nämndens opartiskhet. När besluten slår åt alla håll understryker det allvaret i situationen.
Vi har nyligen själva blivit tilldelade en varning för våra anställningsavtal. För andra gången. Trots att vi anlitat två av Sveriges namnkunnigaste advokater inom arbetsrätt för att ta fram korrekta avtal, dömer disciplinnämnden ut deras expertis och anser att överträdelsen är så allvarlig att det dessutom berättigar en straffavgift på 10 000 kr. För att det ligger ”i vart fall i fara” att det fria advokatvalet skulle äventyras. Jämför med varning och 50 000 i straffavgift för att ha blivit ertappad med att bryta mot restriktionsregler. Hur är det möjligt?
I nämndens beslut står att läsa ”villkoren som gäller hanteringen av pågående uppdrag då en anställd jurist lämnar sin anställning fortfarande sätter klientens fria advokatval ur spel eller i vart fall i fara. Att använda sådana villkor i ett anställningsavtal – som varit bindande för den anställde – strider mot god advokatsed. ” Vi famlar i mörker, vad exakt är det som avses? Inte heller vår arbetsrättsbyrå förstår vad nämnden menar.
Anmälningarna har i båda fall kommit i samband med konflikter när anställda ska gå till annan byrå. Tillvägagångssättet har varit i stort sett identiskt: Den nya konkurrerande byrån vill ha loss juristen och dennes ärenden tidigare än vad anställningsavtalen tillåter och tar strid. Hot om anmälan till samfundet används som förhandlingstaktik. När detta inte vinner gehör, har vi utsatts för provokationer av den anställde och dennes nya arbetsgivare i syfte att straffa ut den anställde och att samla material till en anmälan. Genom att ta del av skriftväxlingen i anmälningarna har detta varit uppenbart för disciplinnämnden. Att advokater nedlåter sig till ett sådant agerande i syfte att främja sin egen verksamhet och hämnas sina nya anställdas upplevda oförrätter är lågt. Att disciplinnämnden låter sig utnyttjas i detta spel lämnar tyvärr stora frågetecken.
Efter vår första varning var vi helt oförstående. Varför gick nämnden ut så hårt? Anställningsvillkoren låg helt i linje med de som tillämpas i närliggande branscher som exempelvis revisionsbyråer. Vår avsikt har alltid varit att erbjuda våra anställda schyssta villkor och fasta marknadsmässiga löner utan krav på indrag eller egna klienter. Vi lägger stor vikt vid arbetsmiljö, utbildning och har ett bra samarbete med fack och företagshälsovård. Vi kontaktade samfundet för att få en förklaring till beslutet och en precisering av vad som ansågs vara ”oskäligt och konkurrenshämmande” men fick till svar ”ingen vidare åtgärd”. Vi gav två affärsjuridiska advokatbyråer uppdraget att granska våra avtal så de var korrekta både ur ett arbetsrättsligt och advokatetiskt perspektiv. Namnkunniga och erfarna arbetsrättsspecialister som nämnden nu sågar. Vad värre är, hade nämnden fungerat som andra domstolar och myndigheter och motiverat sitt beslut hade vi aldrig fått en andra varning. Då hade vi med enkelhet kunnat revidera de aktuella skrivningarna och det hade hjälpt andra än oss att förstå hur nämnden resonerar. Att inte göra det har inneburit, enligt nämndens ledamöter, att fortsatt äventyra det fria advokatvalet vilket de i så fall gjort sig medskyldiga till.
Hur kan vi bli straffade med ny varning och avgift när vi bevisligen inte har handlat uppsåtligt eller oaktsamt? Om vi jämför med straffet för Göteborgsadvokatens agerande är det obegripligt. Tvärt om, vi har gjort allt i vår makt för att säkerställa att vi gör rätt. Hur kan nämnden svära sig fri från ansvaret att utbilda och utveckla kåren genom att inte motivera sina beslut? Speciellt när de inte går att överklaga. Det är demoraliserande att de rättssäkerhetsprinciper som Advokatsamfundet har att försvara inte omfattar dess egna dömande organ. I ett läge där många ifrågasätter advokater och titeln börjar urholkas är behovet av att införa en oberoende tillsynsmyndighet aktuellare än någonsin.
Vi följer nämndens beslut men har svårt att respektera dem. Precis som Daniel Larsson anser vi att det är hög tid att lägga tillsynen för advokater utanför Advokatsamfundet, men först borde det ske en rejäl granskning av nämndens verksamhet och beslut.
