Sanktionsavgifterna om 2,8 miljoner kronor samt 5,4 miljoner kronor efter handel i Mr Green står fast.
Kammarrätten anser att dessa inte är oproportionerliga men sänker ena avgiften något.
Kraven på offentliggörande av transaktioner på aktiemarknaden riktar sig till personer som har en särskild ställning och det ställs särskilda krav för att uppnå öppenhet på marknaden. Därför anser kammarrätten att den praxis som utvecklats i allmän domstol på sanktionsavgifter inte kan tas till intäkt för att en sanktionsavgift som gäller en sen anmälan är oproportionerlig.
Sen anmälan om försäljning av aktier
Finansinspektionen beslutade att en 47-årig man skulle betala sanktionsavgifter på 2 837 000 kronor för underlåtenhet att inom föreskriven tid anmäla avyttring av aktier i Mr Green & Co AB till Finansinspektionen. Ett till mannen närstående investmentbolag skulle betala 5,4 miljoner kronor i sanktionsavgift.
Finansinspektionen konstaterade att anmälan från mannen ursprungligen skedde den 21 november 2017. Under Finansinspektionens handläggning av ärendet har framkommit att en del av den anmälda transaktionen har genomförts av 47-åringen närstående bolag.
Den ursprungliga anmälan har därför korrigerats den 22 februari 2018 genom att volymen ändrats samt att 47-åringen i en kommentar angett att en ny rapportering avseende det närstående bolaget gjorts for resterande delen av transaktionen.
Vid en jämförelse mellan de uppgifter som finns i den ursprungliga anmälan den 21 november 2017 och kraven på anmälans innehåll framstår bristerna i den anmälan inte som så stora att anmälan inte kan anses vara godtagbar. Det är således anmälan den 21 november 2017 som ska ligga till grund för Finansinspektionens bedömning.
Sanktionsavgifterna
Eftersom 47-åringen hade anmält transaktionen för sent förelåg det grund för Finansinspektionen att ingripa mot honom.
Finansinspektionen fastställde avgiften till 2 837 000 kronor och för bolaget blev det alltså 5,4 miljoner kronor. Det som bolaget anfört om att marknaden nätts av information om transaktionen på annat sätt än genom insynsregistret påverkar varken anmälningsskyldigheten eller avgiftens storlek. Anmälningsskyldigheten är vidare inte beroende av hur andra aktörer rent faktiskt agerar. Det förelåg således inte heller några särskilda skäl för att avstå från ingripande.
Överklagade till förvaltningsrätten
47-åringen och investmentbolaget överklagade till Förvaltningsrätten i Stockholm och yrkade att Finansinspektionens beslut ska upphävas och att sanktionsavgifterna inte ska utgå. I andra hand yrkades att sanktionsavgifterna ska fastställas till betydligt lägre belopp. Överträdelserna har varit ursäktliga och det föreligger även särskilda skäl att avstå från ingripande. Under alla förhållanden är omständigheterna sådana att om förvaltningsrätten finner att sanktionsavgifter ska utgå ska de fastställas till ett betydligt lägre belopp än vad Finansinspektionen har beslutat.
Sanktionsavgifterna står, menade 47-åringen och bolaget vidare, inte i någon som helst proportion till överträdelsens ringa allvarlighet. Sanktionsavgifterna är hisnande och givetvis helt orimliga i förhållande till de belopp som hade dömts ut för ett straff där påföljden varit villkorlig dom och dagsböter. Bedöms hans och bolagets agerande som ordningsförseelser, vilket mot bakgrund av omständigheterna ligger närmare till hands som jämförelse, framstår de, enligt honom, rent av som stötande.
Finansinspektionen hade som försvårande omständighet fört fram att 47-åringen i sin ursprungliga anmälan angett fel uppgift om volym och har därför höjt sanktionsavgiften med 25 procent från 2 270 000 kronor till 2 837 000 kronor. Då inspektionen vid fastställandet av sanktionsavgiften om 2 837 000 kronor redan utgått från det faktiska antal aktier som var föremål för transaktionen (dvs. det större antalet) har, menade 47-åringen, transaktionens volym redan fatt genomslag i tabellen. Höjningen med 25 procent på grund av den större volymen ansåg han därmed vara helt omotiverad eftersom transaktionens storlek redan beaktats.
Av inlämnade transaktionsunderlag framgår att ersättningen vid transaktionerna var 23 097 231 kronor för respektive transaktion.
Förvaltningsrätten konstaterade att det varit fråga om transaktioner av betydande värde. Mot denna bakgrund samt att 47-åringens anmälan kommit in fem dagar för sent samt bolagets anmälan kommit in mer än tre månader för sent ansåg förvaltningsrätten att de sanktionsavgifter som Finansinspektionen beslutat om stod i proportion till de aktuella överträdelsernas allvar.
Brister i anmälan
När det gällde höjningen menade förvaltningsrätten att 47-åringens anmälan den 21 november 2017 innehåller brister. Förvaltningsrätten ansåg därför att Finansinspektionen hade haft tillräcklig grund för att höja sanktionsbeloppet såsom gjorts.
Mannen överklagade och ville få ner avgifterna. Kammarrätten i Stockholm konstaterade att med hänsyn till transaktionernas storlek samt att anmälningarna kom in för sent har överträdelserna inte varit ringa eller ursäktliga. Det har inte kommit fram några andra omständigheter som ger skäl att avstå från ett ingripande genom sanktionsavgift.
Mannen och bolaget ska alltså påföras sanktionsavgifter.
Proportionerlig sanktionsavgift?
Den fråga som kammarrätten då ska ta ställning till är om respektive sanktionsavgifts storlek är väl avvägd utifrån kompletteringslagens bestämmelser och proportionerlig eller om det finns skäl för att fastställa dem till lägre belopp.
Att 47-åringen har gett in en flaggningsanmälan innebär inte att syftet med anmälningsskyldigheten har uppnåtts eller att överträdelsen ska betraktas som mindre allvarlig.
Den omständigheten att banken gått ut med ett pressmeddelande och att transaktionerna uppmärksammats i media kan inte heller minska de potentiella effekterna på det finansiella systemet. Aktörerna på marknaden ska kunna lita på att den information som tillhandahålls genom behörig myndighet är komplett, och inte behöva söka information via andra kanaler.
Prövningen i allmän domstol gäller marknadsmissbrukssituationer som kan leda till både straffrättsliga påföljder och administrativa sanktioner, till exempel insiderhandel och marknadsmanipulation. Sådana överträdelser är, framhåller kammarrätten, av en annan karaktär än den som det nu är fråga om, som gäller öppenhet och transparens. Kraven på offentliggörande av transaktioner riktar sig till personer som har en särskild ställning och där det av denna anledning ställs särskilda krav för att uppnå öppenhet på marknaden. Mot denna bakgrund kan den praxis som utvecklats i allmän domstol när det gäller sanktionsavgifter på det kriminaliserade området inte tas till intäkt för att en sanktionsavgift som gäller en sen anmälan är oproportionerlig.
Något lägre sanktionsavgift
Kammarrätten anser mot denna bakgrund att de omständigheter som har kommit fram inte utgör skäl för att fastställa sanktionsavgiften för bolaget till ett lägre belopp än det som Finansinspektionen har gjort.
Överklagandet i denna del ska därför avslås. När det gäller sanktionsavgiften för 47-åringen gör kammarrätten följande bedömning: En fullständig anmälan från 47-åringen som innehöll samtliga uppgifter kom in först den 22 februari 2018, det vill säga över tre månader för sent. Vid en jämförelse med den schablonmodell som framgår av Finansinspektionens riktlinjer skulle sanktionsavgiften vid en motsvarande försening ha uppgått till 2 760 000 kr, det vill säga 77 000 kronor lägre än den sanktionsavgift som Finansinspektionen och förvaltningsrätten fastställt för mannen.
Vid en sammanvägd bedömning av samtliga omständigheter anser kammarrätten att det saknas skäl att fastställa sanktionsavgiften till ett högre belopp än så. Kammarrätten bedömer därmed att en sanktionsavgift på 2 760 000 kronor är proportionerlig i 47-åringens fall. Överklagandet ska därför bifallas delvis och sanktionsavgiften för honom fastställas till 2 760 000 kronor. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
