Polismyndighetens beslut att avliva 14 grisar ställdes till ”Djurägare/Djurhållare Okänd”.
Den formuleringen gör, enligt tingsrätten, att den aktuella fastighetsägaren inte kan åläggas ett betalningsansvar, oavsett om hon var den faktiska djurägaren.
Den 1 februari 2017 beslutade länsstyrelsen att omedelbart omhänderta 14 grisar och tre fjäderfän på kvinnans fastighet enligt 32 § 1, 2 och 3 djurskyddslagen (1988:534)
På grund av omhändertagandet och den senare avlivningen yrkade Polismyndigheten att en 56-årig kvinna i Ödeshög skulle förpliktas att betala 60 294 kronor. Åtgärden att omhänderta djuren har, enligt Polismyndigheten, riktats mot kvinnan som registrerad djurhållare till djuren på produktionsplatsen. Hon ansågs därför betalningsskyldig enligt djurskyddslagen.
”Okänd”
56-åringen kontrade med att beslutet att omhänderta djuren har riktats mot ”okänd”, det vill säga inte mot henne. Hon har inte heller varit djurägare till de omhändertagna djuren.
Polismyndigheten menar att åtgärden att omhänderta djuren har riktats mot 56-åringen. Enligt Statens jordbruksverks föreskrifter om märkning och registrering av svin avses med djurhållare varje fysisk eller juridisk person som, även tillfälligt, är ansvarig för djur. 56-åringen var ansvarig för djuren och därmed djurhållare. Djurhållare var hon oavsett om någon annan var ägare till djuren. Hon är ägare till fastigheten där djuren hölls och hon står i Jordbruksverkets register som djurhållare på produktionsplatsen.
Får stöd
Linköpings tingsrätt konstaterar att vid tidpunkten för omhändertagandet av djuren gällde djurskyddslagen (1988:534). Enligt 35 § andra stycket djurskyddslagen ska kostnaden för ett omhändertagande enligt 32 § slutligt betalas av den som åtgärden har riktats mot, om det inte finns särskilda skäl till annat.
56-åringens invändning att åtgärden inte har riktats mot henne utan mot ”Okänd” får stöd av hur beslutet den 1 februari 2017 har utformats. Beslutet har ställts till Djurägare/Djurhållare Okänd. Polismyndigheten har inte heller gjort gällande att kvinnan på något annat sätt fått del av beslutet eller haft möjlighet att överklaga detsamma. Först den 21 februari 2017 ställde länsstyrelsen en kontrollrapport och ett beslut om vad som skulle ske med de omhändertagna djuren till 56-åringen i hennes egenskap av djurhållare.
Inte riktats mot 56-åringen
Tingsrättens bedömning är att åtgärden att omhänderta djuren inte har riktats mot 56-åringen. Att länsstyrelsen senare riktade andra, efterföljande beslut mot henne innebär inte att det ursprungliga beslutet därmed ska anses ha varit riktat mot henne.
Frågan om kostnadsansvaret i 35 § djurskyddslagen kan utsträckas till annan än den som åtgärden har riktats mot har prövats av Hovrätten över Skåne och Blekinge i dom den 30 oktober 2019 i mål nr T 793-19. I det målet kom hovrätten fram till att utrymmet för en extensiv lagtolkning av 35 § djurskyddslagen får anses begränsat med hänsyn till bestämmelsens karaktär av åliggande för enskild. I avsaknad av stöd i förarbeten och praxis fann hovrätten att det inte var möjligt att ålägga annan än den som åtgärden har riktats mot ett betalningsansvar. Tingsrätten ansluter sig till denna bedömning och konstaterar att åtgärden uttryckligen har riktats mot ”Okänd”. Det är således inte möjligt att ålägga 56-åringen ett betalningsansvar, oavsett om hon var den faktiska djurägaren. Talan mot henne ska därför redan på denna grund ogillas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
