Under våren har en granskning av vilka konsekvenser Kriminalvårdens åtgärder för att stoppa spridningen av covid-19 har fått för intagna i häkten och anstalter.
De rutiner som myndigheten infört med kort varsel och som innebär ytterligare inskränkningar av de intagnas fri- och rättigheter är ”djupt otillfredsställande”, anser JO.
Under vintern och våren 2020 fick coronaviruset en omfattade spridning i det svenska samhället. Som en direkt konsekvens av denna spridning beslutade Kriminalvården den 12 mars 2020 att med omedelbar verkan stoppa möjligheterna för intagna i landets häkten och anstalter att ta emot besök och genomföra permissioner. Enligt information på myndighetens hemsida var syftet att hindra smittan av covid-19.
Flera anmälningar
Efter beslutet fick JO in flera anmälningar som hade anknytning till dessa begränsningar eller som annars avsåg hur situationen påverkat de intagna. Med anledning av detta beslutade JO att utreda Kriminalvårdens åtgärder med anledning av spridningen av coronaviruset och konsekvenserna för intagna.
Fokus låg på frågan huruvida myndighetens agerande riskerade att leda till att de frihetsberövades situation blev alltför kringskuren, vilket i sin tur skulle kunna leda till en kränkning av deras grundläggande rättigheter.
JO noterar bland annat att de besöksrestriktioner som infördes i mars 2020 fortfarande gäller och har införts som en rutinbeskrivning i en ny bilaga till en av myndighetens handböcker. Av bilagan framgår att intagna endast får ta emot så kallade ”tjänstebesök”, det vill säga en person som besöker en intagen som ett led i sin tjänsteutövning kopplad till den intagne eller på uppdrag av Kriminalvården.
”Djupt otillfredställande”
Kriminalvården omfattas emellertid inte av lagen om besöksinskränkningar vid viss tvångsvård. Trots detta har myndigheten beslutat om en generell rutin beträffande vilka besök som är tillåtna och inte. I dessa fall meddelar inte myndigheten något återkallelsebeslut, utan såväl intagna som besökare informeras bara om att de tillsvidare inte är möjligt att genomföra besök.
Effekten av den ordningen är densamma som om Kriminalvården tillfället skulle ha återkallat besökstillstånden. I praktiken har Kriminalvården, enligt JO, genom den nya rutinen och i tillämpning av den uppnått samma resultat som skulle ha varit fallet om lagen om besöksinskränkningar hade varit tillämplig, trots att myndigheten alltså inte omfattas av den lagen.
Det finns således inte något beslut som den intagne kan överklaga för att få sin rätt till besök prövad av en förvaltningsdomstol. JO noterar därför att den tillfälliga rutinen som gäller har medfört betydande osäkerheter för den intagnes överklaganderätt och är därför ”djupt otillfredsställande”.
Ifrågasätter beredskapen
JO understryker samtidigt att Kriminalvården kontinuerligt måste ta hänsyn till samtliga relevanta omständigheter vid prövningen av om det finns skäl för fortsatta inskränkningar, och inte låta sina bedömningar vara helt beroende av Folkhälsomyndighetens bedömningar av smittspridningens risknivåer.
Det bör enligt JO inte förekomma att det i rutinen ges svepande instruktioner om att beviljade permissioner ”som huvudregel” ska återkallas och att ansökningar ”i normalfallet” ska avslås.
Sammantaget ifrågasätter JO Kriminalvårdens beredskap inför den krissituation som pandemin medfört. Inte minst det förhållandet att Kriminalvården infört flera av de väsentliga rutinerna i en bilaga till en handbok talar för bristande beredskap.
JO avslutar med en uppfordran om att en kartläggning av samhällets förmåga att hantera pandemin är angelägen, inte minst i kring situationen för de frihetsberövade. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
