Förvaltningsrätten ansåg att en kvinna som inte kunnat arbeta på grund av depression inte hade rätt till sjukpenning eftersom uppgifterna i de medicinska underlagen i princip bara kom från henne själv.
Kammarrätten menar nu motsatsen eftersom underlagen innehåller intyg och observationer som stödjer hennes påstådda funktionsnedsättningar.
En 39-årig kvinna som under ungefär ett halvårs tid inte kunnat arbeta på grund av en depression nekades sjukpenning av Försäkringskassan. Enligt den fanns det inget stöd i de medicinska underlagen för att kvinnans arbetsförmåga varit nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till ett normalt förekommande arbete under perioden.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Nekades ersättning
Kvinnan överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Umeå. Där påpekade domstolen att de flesta uppgifter som lyfts fram i de medicinska underlagen, exempelvis att hon haft svårt att ta hand om sina barn och hålla koncentrationen, kommer från henne själv. De uppgifter som hennes behandlande läkare lämnat preciserade dessutom inte i vilken omfattning hon besväras av de kognitiva funktionsnedsättningar som hon lider av.
Sammantaget ansåg domstolen att den medicinska utredningen inte på ett tydligt sätt visade på vilket sätt kvinnans arbetsförmåga varit nedsatt i förhållande till ett lättare arbete som inte ställer höga krav på koncentrationsförmåga och stresstålighet. Hon hade därmed inte rätt till sjukpenning.
Stora begränsningar
Avgörandet överklagades till Kammarrätten i Sundsvall som gör en annan bedömning av de medicinska underlagen. Enligt rätten framgår det tydligt av intygen att hon under perioden har haft stora begränsningar i sin förmåga till aktivitet och arbete. Det finns där även preciseringar av vilka aktiviteter kvinnan inte klarar och observationer som stödjer de uppgivna funktionsnedsättningarna.
Sammantaget anser kammarrätten att det är svårt att föreställa sig ett arbete som kvinnan skulle kunna klara med ingen eller ringa anpassning i normal arbetstakt och att utredningen visar att hennes arbetsförmåga varit helt nedsatt. Målet ska därför överlämnas till Försäkringskassan för prövning av om övriga förutsättningar för beviljande av sjukpenning är uppfyllda. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
