Högsta domstolen har inte bestämt att sexuellt ofredande är ett artbrott.
I hovrättspraxis har det förekommit men det finns också många exempel på motsatsen.
Ändå valde tingsrätten att döma en man till fängelse på grund av gärningarnas art.
Hovrätten håller inte med utan väljer skyddstillsyn och en sexualbrottsbehandling.
Enligt åtalet har den 34-årige mannen genomfört flera sexuella handlingar med en nioårig flicka på Gotland. Han ska bland annat ha berört hennes rumpa med sin tunga, hållit hennes hand intill hans nakna könsorgan, berört hennes rumpa och underliv utanpå hennes trosor med sina fingrar.
Åklagaren valde rubriceringen grovt sexuellt övergrepp mot barn alternatvt övergrepp mot barn eller sexuellt ofredande.
”Inga säkra belägg”
Gotlands tingsrätt ansåg sammanfattningsvis att utredningen inte gav några säkra belägg för att 34-åringen vid något tillfälle har berört målsäganden i bemärkelsen kontakt hud mot hud. Domstolen kom fram till att gärningen i sin helhet skulle bedömas som sexuellt ofredande enligt 6 kap. 10 § brottsbalken.
Han dömdes också för barnpornografibrott sedan han tagit 39 bilder på flickan.
Det samlade straffvärdet är enligt tingsrättens bedömning fängelse i tre månader. Med hänsyn till gärningarnas art och övriga omständigheter bestämdes också påföljden till fängelse och strafftiden till tre månader.
Saknas HD-praxis
Tingsrättens dom överklagades inte i fråga om skuld varför Svea hovrätt dömde 34-åringen för sexuellt ofredande och barnpornografibrott.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning avseende brottslighetens straffvärde. Vad gäller val av påföljd gör dock hovrätten följande bedömning. Straffvärdet är inte så högt att det krävs att fängelse väljs som påföljd. Vidare är barnpornografibrottet i detta fall inte av sådan art att det finns en presumtion att på grund av det bestämma påföljden till fängelse.
Vad gäller sexuellt ofredande konstaterar hovrätten att det saknas stöd i förarbeten och praxis från Högsta domstolen för att brottstypen är av sådan art att det finns en presumtion för att bestämma påföljden till fängelse. Högsta domstolen har därtill uttalat att utrymmet för att genom rättsutveckling i praxis särbehandla ytterligare brottstyper med hänvisning till deras art är begränsat. Det får i första hand anses förbehållet Högsta domstolen att – i avsaknad av förarbetsuttalanden – ta ställning till om en viss brottstyp är av sådan art att fängelse som huvudregel ska följa som påföljd.
Inte presumtion för fängelse
I hovrättspraxis har det förekommit att sexuellt ofredande bedömts som ett artbrott, men det finns också många exempel på motsatsen. Hovrätten bedömer sammantaget att brottets art i detta fall inte är sådan att det finns en presumtion för att fängelse ska väljas som påföljd.
Han döms till skyddstillsyn och till att genomgå ett behandlingsprogram mot sexualbrott. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
