En 59-årig kvinna har rätt till sjukersättning efter en personlig kris i samband med att hennes son misshandlades.
Kammarrätten konstaterar att kvinnan redan före händelsen hade en utmattningsreaktion som försämrades av misshandeln.
59-åringen yrkade att hon skulle beviljas sjukpenning under perioden 24 juli–24 september 2017 och pekade bland annat på att hon hade beviljats sjukpenning för såväl perioden direkt före som perioden direkt efter den aktuella perioden. I läkarintygen för de olika perioderna anges samma funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar. Försäkringskassan har alltså gjort helt olika bedömningar av i princip likalydande medicinskt underlag.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Akut stressutiation
Av det medicinska underlaget framkommer det att 59-åringen diagnostiserats med akut stressreaktion vilket senare ändrats till depressiv episod, sömnstörningar och ångesttillstånd.
Förvaltningsrätten i Luleå bedömde att de beskrivna funktionsnedsättningarna är vaga eftersom det saknas en gradering av svårigheterna eller en beskrivning av hur ofta nedsättningarna förekommer. Överklagandet avslogs därför.
Utlöst krisreaktion
I Kammarrätten i Sundsvall framkom att kvinnans son utsatts för en misshandel vilket utlöst en krisreaktion hos henne och försämrat hennes tillstånd.
Domstolen konstatera att hon i inledningen av sjukfallet sjukskriven under diagnosen akut stressreaktion och beviljades sjukpenning på grund av att hon inte bedömdes klara av sitt ordinarie arbete. I intyg från en läkare den 28 juli 2017 anges samma funktionsnedsättningar och aktivitetsbegränsningar som tidigare ansetts berättiga till sjukpenning med tillägget att tillståndet vid undersökning den 25 juli 2017 är något stabiliserat men skört. Vidare anges att läget bör följas och att det finns risk för maladaptiv krisbearbetning.
Kammarrätten anser att det framgår att kvinnan inte ska ha ersättning för tiden 24 juli-10 augusti eftersom hon då var inne i en förbättringsfas från den tidigare krisreaktionen och att hennes bearbetningsfaser var adekvata.
”Gjort sannolikt”
Vad gäller perioden 11 augusti–24 september 2017 ger de medicinska underlagen stöd för att en sådan försämring skett som vid undersökningar den 24–25 juli 2017 bedömdes kunna inträffa mot bakgrund av att kvinnan redan före krisreaktionen visat symptom på utmattning. Resultaten från skattningstester tydde även på såväl ångest som depression. Det förhållandet att hon den 6 oktober 2017 bedömts ha diagnosen utmattningssyndrom ger även visst stöd för att hon under perioden 11 augusti–24 september 2017 haft sådana besvär som inte varit förenliga med butiksarbete. Mot denna bakgrund bedömer kammarrätten att 59-åringen har gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga under den nyss nämnda perioden var helt nedsatt på grund av sjukdom. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
