Skip to content

"Hovrätten kunde ha använt sitt tolkningsutrymme för det moraliskt rimligaste utfallet"

KRÖNIKA/ANALYS av David Brax, Institutionen för Filosofi, Lingvistik och Vetenskapsteori, Göteborgs Universitet samt CERGU (Centrum för Europaforskning)

 

Den 28/9 meddelade Svea Hovrätt en dom som med rätta rönt stor uppmärksamhet och bestörtning i sociala och traditionella medier (Dagens Juridik 2015-09-30). En man som av Stockholms tingsrätt hade dömts för ofredande för att i ett kommentarsfält på nyheter24.se ha kallat en skribent för ”sexistisk feministidiot” och lagt till ”upp med en kniv i fittan på sexistiska feminister” frias helt av hovrätten.

Sundsvalls Tidnings Sofia Mirjamsdotter menade att rättsväsendets oförmåga att ta itu med sådana fall i allmänhet och resonemanget i denna dom i synnerhet gör det lätt att tolka ”lite som att en kvinna som vill väcka debatt får finna sig hot om våldtäkt med kniv”  (ST 30/9 2915).

Enligt hovrättslagman Jan Öhman, som dömde i fallet, finns inga tidigare fall där man bedömt en text i ett kommentarsfält som grund för ett åtal om ofredande.  Rätten har haft att ta ställning till huruvida denna brottsrubricering, som utvecklats under helt andra förhållanden och med andra typer av beteende i åtanke, kan tillämpas i den här typen av fall.

Hovrättsdomen är intressant av flera skäl. Den ändrar tingsrättens beslut, och gör det genom att manövrera något annorlunda i det tolkningsutrymme som lagens formulering om ”hänsynslöst beteende” medger. Tingsrättens resonemang var varken orimligt eller illa underbyggt, men hovrätten kom till en annan slutsats.

Tingsrätten påpekade att för att ett förfarande ska utgöra ofredande krävs att handlingen ”enligt vanliga värderingar kan sägas utgöra en kännbar fridskränkning”. Som exempel nämns telefonpåringningar och hög musik som stör en annan persons nattro, trakasserier genom brev eller andra meddelanden.

Hovrätten menade att det krävs något ytterligare. Straffbart hänsynslöst beteende kan vara att sända flera brev med kränkande innehåll, trakassera genom ett stort antal telefonpåringningar eller SMS, eller göra ovälkomna försök till kontakt. Det krävs ett visst mått av aktivitet och intensitet från gärningsmannens sida.

Hovrätten menade att dessa villkor inte uppfylldes av mannens beteende, som bestod i två kommentarer till en debattartikel varav bara en riktade sig direkt mot skribenten. Hovrätten utesluter alltså inte att kommentarer till en debattartikel riktade till skribenten kan utgöra ofredande. Om det hade rört sig om flera kommentarer med samma eller liknande innehåll, om de varit tydligare riktade mot författaren personligen, hade utgången kunna bli en annan.

Det är här anmärkningsvärt att varken tingsrätt eller hovrätt tar upp det förhållande att kränkningen sker i ett öppet forum, och till skillnad från till exempe telefonsamtal, kvarstår under en längre tid, vilket rimligen kan betraktas som ekvivalent med en upprepad kränkning.

Det är lätt att sluta sig till att hovrätten inte ser det här som en lika allvarlig fridskränkning som tingsrätten. Men hovrättens beslut blir än mer intressant i ljuset av att den tycks dela mycket av tingsrättens moraliska bedömning: det beteende som styrkts och som mannen erkänt borde förmodligen vara kriminaliserat. Domen uttrycker detta i en ovanligt tydlig passning till lagstiftaren:

"En annan sak är att goda skäl kan anföras för att förfaranden av det slag som är föremål för hovrättens bedömning borde vara straffbara. Det får emellertid anses ankomma på lagstiftaren att ta ställning till om en sådan kriminalisering bör införas och hur den i sådana fall bör utformas."

Det är inte uppenbart att hovrätten har rätt och tingsrätten fel i det aktuella fallet. Vad som är uppenbart är att ofredande inte utformats med den här sortens fall i åtanke.

Det är anmärkningsvärt att hovrätten inte använder sitt tolkningsutrymme för att göra den tolkning av ofredande-regeln som skulle ge det moraliskt rimligaste utfallet. En princip som främst associeras med den amerikanske rättsfilosofen Ronald Dworkin säger att rätten, när det är oklart vad lagen (inklusive praxis och förarbeten) säger om ett specifikt fall, bör göra den moraliskt rimligaste tolkning som lagen tillåter.

Detta tycks ha varit resonemanget som tingsrättens anslutit sig till. Men det finns också principiella skäl för hovrättens snävare tolkning av lagen: att inte utnyttja lagen om ofredande för att täcka ett förfarande som lagen inte är anpassad för, även om detta beteende i relevanta avseenden liknar ofredande. Beslutet att göra en snävare tolkning är en tillämpning av legalitetsprincipen: Lagen bör vara förutsägbar, och rätten bör inte på eget bevåg utöka det kriminaliserade området. Detta är också varför passningen till lagstiftaren är viktig.

Lagstiftaren kommer snart att ha ett utförligt underlag för en sådan åtgärd: En av de pågående statliga utredningar som behandlar näthat, ”Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga integriteten”, har till uppgift att värdera vilket skydd mot näthat som befintlig lagstiftning erbjuder, och huruvida det behöver utvidgas. Utredningen ska lägga fram sitt betänkande i januari nästa år. Men det finns givetvis skäl att föregripa detta betänkande och överväga varför utökad kriminalisering kan vara önskvärd redan dessförinnan.

Varför borde det här och likartade fall, falla inom det kriminaliserade området? Det förefaller uppenbart att dessa kommentarer är skadliga, kränkande och att fälla dem är moraliskt förkastligt. Låt oss utgå från det, och att det vore önskvärt att komma åt och förhindra dem.

Eftersom det handlar om frågor som tangerar reglering av yttrandefrihet bör vi iaktta stor försiktighet när det gäller att ta till straffrättsliga medel. Tingsrätten behandlade sådana frågor, eftersom mannen menade att han utnyttjat denna rättighet för att delta i en öppen debatt.

Deltagande i öppna debatter ligger högt upp på listan över vad yttrandefriheten existerar för att skydda. Tingsrättens menade dock att dessa kommentarer inte bidrog till en ”saklig debatt kring jämställdhet och feminism” och dessutom innehöll hot om våld som åtminstone indirekt riktas mot skribenten. Mannen har därför missbrukat sin rätt till yttrandefrihet. Man kan här tillägga att ett skydd för en öppen debatt också kräver att deltagare inte hotas eller trakasseras till att lämna den.

Bara en av de kommentarer mannen fällde i det aktuella fallet beaktades som relevant i tingsrättens och i hovrättens bedömning. Den andra var mer allmän och riktade sig inte mot skribenten personligen.

Han skrev att ”jämställhet för mig är att man pullar en sexistisk feministhora i vaginan med en stor kniv. Det bästa man kan göra för jämställigheten i Sverige är att gå ut med ett basebollträ och slå ihjäl sexistiska feministkräk”.

Också den här sortens kommentarer kan behöva prövas rättsligt. En kriminalisering skulle mindre ta fasta på den individuella kränkningen och mer likna lagen om Hets mot Folkgrupp.

Kvinnor i offentligenheten, särskilt de med ett tydligt feministiskt engagemang, drabbas i oproportionerlig grad av den här typen av trakasserier. Detta får många att lämna, eller låta bli att delta i, samhällsdebatten. Att adressera det problemet med straffrättsliga medel handlar inte om att inskränka yttrandefriheten, eftersom talets innehåll i stort sett är irrelevant. Det handlar om att straffbelägga ett beteende som innebär skada på skyddsvärda intressen.

Så fattade hovrätten rätt beslut? Det ligger nära till hands att hävda att rimligheten i hovrättens beslut helt och hållet beror på passningen till lagstiftaren. Detta sänder en signal, inte bara till lagstiftaren, utan till den åtalade, och alla andra som ägnar sig åt den här typen av trakasserier att detta beteende inte är acceptabelt. Den skada de gör är påtaglig och allvarlig och inverkar menligt inte bara på offret utan på samhället i stort.

Samtidigt demonstrerar hovrätten en berömvärd lojalitet till legalitetsprincipen. Reglering av beteende som rör sig i gränslandet för yttrandefriheten bör rimligen ske med största försiktighet och precision. Det bör inte vara beroende av enskilda underrätters manövrerande i tolkningsutrymmet för befintlig lagstiftning. 

 

Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt