Våldtäktsbrottsfrågor debatterades flitigt sommaren 2009. Två domar från Högsta domstolen bidrog till diskussionen (B 1013-09 och B 1867-09; den som vill ha en fullständig beskrivning hänvisas till domarna). Om de innebär något nytt eller inte har också diskuterats. Men vad står det i dessa domar från den 3 juli? Jag har särskilt fastnat för några delar, som framgår nedan.
Trovärdig utsaga räcker inte
Föga överraskande upprepas att i brottmål krävs för fällande dom att domstolen, genom den förebringade utredningen, finner det ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet.
Efter att ha konstaterat att direkta vittnesiakttagelser och teknisk bevisning ofta inte finns, fortsätter HD med att ”En alltigenom trovärdig utsaga från målsäganden kan i förening med vad som i övrigt har framkommit i målet – t.ex. om målsägandens beteende efter händelsen – vara tillräcklig för en fällande dom.” (min kursivering). Jag skulle tro att den meningen kommer att kopieras in i många framtida domar.
Såväl hur målsäganden lät i samtal till SOS Alarm, som vittnesmål från polis som tog hand om henne eller honom, kan enligt HD vara av betydelse som sådan stödbevisning. Men det var inte tillräckligt i det första av fallen där det förekommit sådant.
Hur förväntas våldtäktsoffer bete sig?
I den andra domen noterade HD att målsäganden i början inte själv använde ordet våldtäkt. Dessa exempel från domarna kan användas av en förundersökningsledare som vill säkerställa en fällande dom, men de visar även att det är mycket ett våldtäktsoffer ska tänka på efter att ha blivit utsatt för ett sexuellt övergrepp.
Även telefonsamtal och SMS kan vara av betydelse, så ring gärna runt till vänner och berätta. Att utredningen i det ena fallet inte plockat fram sådan påstådd kommunikation ter sig för en läsare som obegripligt.
Detsamma kan sägas om brister i DNA-undersökningar av föremål som skulle kunna ha varit använda för hot i ett mål där detta är centralt. I det fallet hade föräldrarna berättat om hur upprörd dottern varit när hon kom hem. Att detta talade för att hon varit med om något obehagligt var dock inte tillräckligt för att finna att hon skulle ha tvingats till samlag.
Läkarundersökning kan vara av stor betydelse, men inte i dessa två fall. (Det är kanske obehövligt att skriva ut, men HD har givetvis vägt olika omständigheter mot varandra i respektive fall.)
Det har hunnit gå en del år sedan våldtäktsbestämmelsen, 6 kap. 1 § brottsbalken, ändrades för att säkerställa att fokuseringen skulle vara på vad den tilltalade gjort och inte på målsäganden. Som framgår av exemplen i förra stycket blir det ändå så att målsägandens beteende även efter det påstådda övergreppet måste utredas. Det förra stycket ger exempel på hur ett våldtäktsoffer förväntas bete sig.
Vi vet att människor inte alltid ser till att det fastnar DNA på rätta ställen, att de kan tycka sig ha sett en kniv även om det inte fanns en sådan, att de inte plockar fram mobiltelefonen och börjar använda den, att de inte berättar för föräldrar eller vänner, att de inte själva rubricerar det som hänt som våldtäkt, att de tvättar sig hellre än uppsöker läkare, att de inte har någon detaljrik och sammanhängande redogörelse som direkt kan berättas för en främmande person. Är det då någon mening med att ens anmäla en våldtäkt?
Målsäganden kallade inte på hjälp
I det ena fallet hade samlag skett i ett duschrum medan lägenhetsinnehavaren sov i rummet intill. Lägenhetsinnehavaren såg de andra två innan denne lämnade lägenheten. HD fann ”anledning att nämna” att målsäganden varken kallade på lägenhetsinnehavaren när hon sa sig vara utsatt för våldtäkt med hot i duschrummet eller bad om hjälp när de senare möttes innan han lämnade lägenheten.
Redan under höstterminens inledning har jag från studenter fått frågor om varför det stycket står i domen. Om en ung kvinna utsätts för våldtäkt, ropar hon då på gärningsmannens vän som finns i ett annat rum? I den domen finns ett annat stycke som inte heller kan tolkas motsatsvis, men som jag har svårt att förstå tanken bakom.
Den tilltalade sägs under samlaget närmast ha bett målsäganden om ursäkt. Denna del av berättelsen är enligt HD mindre väl förenlig med uppgiften att samlaget skulle ha skett under knivhot. Att någon ber om ursäkt behöver inte säga något om att det skulle vara fråga om våldtäkt, men hur kan en ursäkt ha någon betydelse för att det inte skulle vara så?
Innebär domarna något nytt i fråga om bevisvärdering?
Som de är skrivna, inklusive hänvisningar till tidigare domar, kan de uppfattas som att de inte säger något nytt. I en TV-debatt använde en åklagare en formulering som är värd att upprepa: Domarna kan ha inneburit att synen på bevisvärderingen har stelnat. I så fall hoppas jag att domarna inte medför minskad anmälningsbenägenhet eller nedlagda förundersökningar.
Domarna innehåller ett antal exempel på sådant som kan påverka bedömningen och som det således finns skäl att uppmärksamma, inte minst under förundersökningen. Men jag återvänder till de sexuella övergrepp där offret inte reagerar och agerar på det sätt som de ovan angivna omständigheterna ger en bild av. När den ene inte längre vill vara med om sexuell samvaro som parterna inledningsvis var överens om, hur ska den fortsättning som innebär en våldtäkt kunna bevisas?
Ny våldtäktsbestämmelse kan vara till hjälp
En särskild utredare har genom dir. 2008:94 fått i uppdrag att särskilt uppmärksamma våldtäktsbrottet. Det är lätt att enas om att hur brottsbeskrivningen än utformas kommer det att uppstå gränsdragnings- och bevisproblem. Dessa kan dock bli färre. Det ska även fortsättningsvis för en fällande dom krävas att det är ställt utom rimligt tvivel att den tilltalade gjort sig skyldig till brottet på det sätt som åklagaren påstått.
I dag har åklagaren att visa att offret tvingats genom användning av vissa uppräknade tvångsmedel som t.ex. våld och hot om brott. Det som bestraffas är mer valet av tvångsmedel och mindre den sexuella kränkningen som sådan (även om den givetvis har betydelse för val av brottsrubricering, straffvärdebedömning osv).
Ska vi komma ur den stelnade situation vi nu befinner oss i kan en ny våldtäktsbestämmelse vara till hjälp eftersom den kan innebära att det blir något annat som ska bevisas än att kränkningen är påtvingad på ett visst sätt. I debatten har framförts förslag att i stället införa krav på ofrivillighet, frånvaro av ömsesidighet eller liknande som ofta något oegentligt har kallats en samtyckesbaserad våldtäktsbestämmelse, men denna krönika skulle inte handla om den diskussionen.
Den som inte varit med under rättegången kan inte uttala sig om bevisvärderingen i målet, brukar man säga. Detta hindrar inte att domen, så som den utformats, analyseras även i dessa delar. Att de aktuella domarna behandlar bevisvärdering står klart. Den som vill förbättra förundersökningar kan få förslag från domen.
Lena Holmqvist
Ny praxis för våldtäktsfall, SvD 090814
HD håller huvudet kallt i sommarvärmen, av Mårten Schultz
Våldtäktsdomarna i HD får oavsedda konsekvenser enligt Kaldal, Juridicum, Stockholms universitet
”Jag vill värna våldtäktsbegreppet”, Dagens Juridik
Våldtäktsdebatten hjälper inte offren, Dagens Juridik
