Utifrån mannens synpunkt har det varit en ren tillfällighet att den sovande rullstolsburne målsäganden vid tillfället inte bar på något av värde.
Faran för tillgreppets fullbordan har alltså varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter, skriver hovrätten och dömer en friad 36-årig man för grovt stöldförsök.
Enligt åklagaren hade den 36-åriga mannen försökt stjäla gods från en rullstolsburen man på Centralplan i Stockholm.
Vid Stockholms tingsrätt erkände mannen gärningen men uppgav samtidigt att han knappt mindes händelsen. Under den aktuella månaden hade han nämligen fått ett alkoholåterfall och varit kraftigt berusad när han – vad han själv trodde – hade försökt ta något från den rullstolsburne mannens väska.
Tingsrätten konstaterade att det helt saknades utredning kring huruvida målsäganden haft något gods på sig och i så fall var. Målsäganden hade dessutom inte hörts, vare sig under förundersökningen eller vid huvudförhandlingen. Varken av filmen från övervakningskameran eller vittnesuppgifterna gick det heller inte att dra några säkra slutsatser om det funnits någon väska eller något annat gods tillgängligt.
36-åringen frikändes därför av tingsrätten.
Hovrätten gör annan bedömning
Svea hovrätt anser dock att det utifrån 36-åringens egna uppgifter samt ordningsvakternas vittnesuppgifter är ställt utom rimligt tvivel att mannen försökte stjäla något som målsäganden bar på sig, även om det inte är helt utrett huruvida målsäganden hade en väska på sig eller inte.
Frågan är då om faran för fullbordat brott varit utesluten på grund av den omständigheten att målsäganden de facto inte bar på något av värde.
Den grundläggande tanken bakom kravet på att faran för brottets fullbordan ska ha varit utesluten endast av tillfälliga omständigheter är att ansvar ska ådömas för sådana försök som är värda att tas på allvar, framhåller hovrätten.
Ansvar för försök ska inträda för fruktlösa försök som efter ”ett normalt bedömande från gärningsmannens synpunkt” visar sig vara fruktlösa. I förarbetena ges exemplet när en person i en folkmassa sticker ner handen i någons ficka för att stjäla men då råkar rikta försöker mot en ficka som är tom.
Tillfällighet att målsäganden inte hade något på sig
I ljuset av detta har det utifrån 36-åringens synpunkt varit en tillfällighet att målsäganden inte bar något på sig av värde. Faran för tillgreppets fullbordan har därmed varit utesluten endast på grund av tillfälliga omständigheter, bedömer hovrätten och fäller mannen för försök till stöld.
Eftersom stöldförsöket varit riktad mot en rullstolsburen man som vid tillfället sov rubriceras gärningen som ’grov’. Påföljden bestämds till skyddstillsyn samt vård och behandling som frivården bestämmer. (Blendow Lexnova)
