En åklagare får JO-kritik efter att ha spelat in samtal som fördes mellan intagna i olika arrestceller. Enligt JO får ljudupptagningar av vad frihetsberövade, misstänkta personer säger endast göras i samband med förhör.
I juli 2017 befann sig tre anhållna 16-åringar, misstänkta för våldtäkt mot barn, i Polisens arrest i Västerås.
Då de anhållna var misstänkta i samma utredning hade åklagaren beslutat om restriktioner som bland annat avsåg de misstänktas rätt att placeras tillsammans med andra intagna och att vistas i gemensamhet med andra intagna.
Lokalerna i arresten var dock utformade så att de misstänkta hade möjlighet att kommunicera genom att ropa till varandra genom väggarna, vilket de också gjorde på ett främmande språk. Polisen befarade då att de försökte samordna sina berättelser.
Brottsenhet, straffvärde och asperation vid knarkförsäljning
För ett par år sedan höjdes minimistraffet för försäljning av narkotika, från allmänna fängelseminimum till fängelse i sex månader. Eftersom den som säljer narkotika ofta gör det mer än en gång, och inte sällan har ett lager av narkotika som är avsedd att säljas, kan lagändringen få till följd att straffvärdet, även när det rör sig om små mängder, sammantaget blir påtagligt högt och därmed utmanar kravet på proportionalitet och ekvivalens. Martin Borgeke kommenterar ett aktuellt HD-avgörande.
Buggade cellerna
Eftersom det saknades praktisk möjlighet att flytta någon av de misstänkta fattade en åklagare beslut om att 16-åringarna skulle informeras om att deras samtal kunde komma att spelas in om de fortsatte att kommunicera i arresten.
När de misstänkta sedan fortsatte att ropa till varandra spelade arrestpersonalen in samtalen med en diktafon. Delar av det inspelade materialet åberopades som bevisning i domstol.
En advokat, som var offentlig försvarare för en av de misstänkta, var kritiskt till det inträffade och gjorde därför en anmälan till Justitieombudsmannen, JO.
Saknades rättsliga förutsättningar för beslutet
JO, som nu tittat närmare på fallet, framhåller i sitt beslut att en ”självklar utgångspunkt” är att lokalerna i en polisarrest ska vara utformade så att obehöriga kontakter mellan intagna om möjligt förhindras, exempelvis genom ljudisolering.
JO:s granskning har dock inte avsett utformningen av lokalerna, utan det av åklagaren fattade beslutet om inspelning.
En ljudupptagning av samtal mellan andra är, enligt JO, typiskt sett en integritetskänslig åtgärd. Därför bör det enligt JO också krävas stöd i lag för att Polisen ska få spela in en misstänkt i utredningssyfte, särskilt när det är fråga om en misstänkt som är frihetsberövad. Av detta skäl får inte heller sådana restriktioner som det var fråga om verkställas genom att samtal som förs i strid med syftet med restriktionerna dokumenteras.
Åklagaren kritiseras alltså för att hon beslutat om ljudupptagning och givit polisen direktiv att göra inspelningar, trots att det saknats rättsliga förutsättningar för detta. (Blendow Lexnova)
