FREDAGSKRÖNIKA – av William Eriksson, chefredaktör
Den här veckan har frågan om att inrätta specialdomstolar för kommersiella tvistemål fått uppmärksamhet i Dagens Juridik.
Bakgrunden är vår intervju med Erik Forsin på Baker McKenzie. Han menar att sådana domstolar skulle kunna ge effektivare processer och locka fler jurister utan intresse för humanjuridik att välja domarbanan.
Det är långt ifrån första gången frågan är på tapeten. Så länge jag har arbetat på Dagens Juridik har det knorrats om tvistlösning i domstolar. Advokater beskriver inte sällan hur tvistemålen får stå tillbaka för brottmålen. En bild som domstolarna inte alltid delar.
Att inrätta specialdomstolar helt inriktade på kommersiella tvistemål skulle kunna vara en lösning på problemet med långsamma processer.
Tvistemålen skulle inte konkurrera med brottmålen och domarna skulle få större vana att hantera den här typen av mål, vilket sannolikt skulle leda till (ännu) bättre processledning.
Som en vis kollega uttryckte det: verkligheten blir ständigt mer och mer komplicerad och jag tror att man lite måste överge tanken på att alla domare ska kunna avgöra exakt alla typer av mål.
Jag tror också att Forsin har rätt i att specialdomstolar inriktade på kommersiella tvistemål skulle locka några fler jurister att välja domarbanan.
Frågan är dock hur många av de parter som i dag främst överväger skiljeförfarande som skulle välja domstol i stället.
Tidsaspekten är endast en av flera som spelar in när parterna väljer forum. Det gör även möjligheten att välja skiljedomare, konfidentialiteten samt att skiljedomarna inte kan överklagas i sak.
I en specialdomstol får du inte utse domare, materialet blir offentligt och domen kan överklagas.
Det är bra för praxisbildningen – men kanske inte lika uppskattat av de som värdesätter konfidentialitet och ser fördelar med ett eninstansförfarande.
Mot den bakgrunden ställer jag mig tveksam till att specialdomstolar kommer att locka så många fler tvistemål till domstolarna.
Med detta inte sagt att de inte behövs ändå.
Det finns en hel del tvister som inte får avgöras genom skiljeförfarande och domstolarna måste kunna hantera kommersiella tvister samt avgöra dessa inom rimlig tid. Det är en ren förtroendefråga.
Men vi ska inte hoppas på för mycket och leva i föreställningen att bolagen skulle överge skiljedomsinstituten till förmån för domstolarna bara för att vi inrättar specialiserade sådana.
