DEBATT – Av Lasse Reuterberg, ordförande i Södertörns nämndemannaförening
I grundlagen står det att all offentlig makt i Sverige utgår från folket. Det borde också prägla synen på våra domstolar.
Nu pågår ett viktigt arbete för att stärka domstolarnas oberoende från politisk påverkan. Det är rätt och nödvändigt. Ingen regering, inget parti och ingen opinion ska kunna styra dömandet. Men samtidigt ser vi något annat, en växande vilja att också minska folkets plats i rättssalen.
Det är där det börjar bli problematiskt.
Nämndemännen kritiseras återkommande, ibland hårt och ibland svepande. Inte bara utifrån, utan också inifrån rättsväsendet. Samtidigt läggs förslag som vill minska deras roll i fler mål. Bit för bit flyttas positionerna fram, som om lösningen på varje brist skulle vara mindre folkförankring och mer sluten professionalisering.
Det är inte bara fel väg. Det är också en farlig väg.
För vad är det egentligen man säger? Att domstolarna blir bättre ju mindre vanliga medborgare finns med i dömandet? Att folklig förankring är ett störningsmoment? Att livserfarenhet, omdöme och medborgerligt perspektiv är mindre värt än ett allt mer internt och självrefererande system?
Det resonemanget borde fler reagera på.
Nämndemän är inte till för att bära partipolitik in i rättssalen. De är till för att rättskipningen inte helt ska kapslas in i en juridisk yrkeskultur där samhällets närvaro blir allt svagare. De påminner om något grundläggande, att domstolar dömer i folkets namn, inte vid sidan av folket.
Visst finns det problem. Det förnekar ingen seriös försvarare av nämndemannasystemet. Men problemen ligger främst i rekrytering, lämplighetsprövning och utbildning, inte i själva idén att folket ska vara representerat i dömandet. Den som möter brister med kravet att minska nämndemännens roll väljer den enklaste vägen, men också den farligaste.
Mitt förslag är därför tydligt, behåll nämndemannasystemet, men reformera det på riktigt. Bredda rekryteringen utanför de snäva partikanalerna. Skärp lämplighetskraven. Inför obligatorisk grundutbildning och löpande vidareutbildning under hela mandatperioden. Bygg kvalitet, ansvar och legitimitet.
Det är att ta kritiken på allvar utan att överge principen.
För det som nu riskerar att ske är att man i ambitionen att skydda domstolarna från politiken också börjar skydda dem från folket. Och när domstolar blir allt mer slutna, allt mer interna och allt mindre förankrade i vanliga människors verklighet, då försvagas något som är minst lika viktigt som oberoendet, nämligen legitimiteten.
Domstolar ska stå fria från makthavare. Men de får inte frigöra sig från dem de ytterst är satta att tjäna.
Den dag folkets representanter ses som ett problem, men systemets avstånd till folket inte ses som ett problem, då är vi ute på ett sluttande plan.
Och det är ett plan som leder bort från både folkstyret och förtroendet.
