av Thomas Ahlstrand är åklagare i Göteborg och svensk medlem av Europarådets kommitté mot människohandel, GRETA och Malin Roux Johansson är grundare och generalsekreterare för anti-traffickingorganisationen RealStars.
Lite i skymundan, mitt i semestern den 29 juli i år, gav Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg en dom med stor betydelse för Sverige. Det var 261 personer som uppgav sig vara prostituerade med verksamhet i Frankrike som tillsammans väckt talan mot den franska staten. Frankrike har infört ett förbud mot köp av sexuella tjänster, liknande det sexköpsförbud som sedan länge finns i Sverige. Deras klagomål var att den franska lagen stred mot den Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter, regeln om skydd för privatlivet, eftersom den drabbade rätten att ha sexuella möten utan inblandning av staten.
Dessutom, hävdade de 261, och det var nog sant, hade tillgången på klienter drastiskt gått ned varför deras inkomster försämrats. Därigenom hade deras möjligheter att avvisa obehagliga klienter minskat. Under domstolens förberedande arbeten fick de brett stöd; från FN:s speciella rapportör om rätten till hälsa, från andra FN-organ, från Amnesty International och flera frivilligorganisationer, alla beredda att kraftfullt försvara mäns rätt att fritt köpa sex.
Men det gick inte. Andra hade motsatt åsikt, däribland de svenska och norska regeringarna, frivilligorganisationer som erbjuder skydd och stöd till brottsoffer för sexuell exploatering. Domstolen gick noggrant igenom alla argument, och landade i slutsatsen att ja, sexuella möten mellan samtyckande vuxna tillhör det skyddade privatlivet; men att staten har rätt till ingrepp i privatlivet om dessa är nödvändiga och proportionerliga.
Frågan var då om sexköpsförbudet var ett för starkt ingrepp i privatlivet. Domstolen fann att människohandel och prostitution var företeelser med skadliga verkningar och att länderna var förpliktade och berättigade att med olika medel bekämpa dessa. Men lokala lagstiftare, domstolar och myndigheter måste göra de svåra avvägningarna mellan skydd av privatlivet och samhällets krav. Och efter att ha repeterat lagstiftningen kring det franska sexköpsförbudet – som även innehåller ett program för bistånd till dem som vill lämna prostitution och program för sexköpare som vill bryta sitt beteende – fann domstolen att Frankrike funnit en tillfredsställande balans.
Det franska sexlöpsförbudet strider inte mot Europakonventionen om mänskliga rättigheter.
Man kan undra – vilken betydelse det har för oss, en dom i en domstol i Strasbourg om fransk lag. Men länderna är förpliktade att följa Europakonventionen, och det är domstolen som uttolkar den. En fällande dom mot Frankrike hade tvingat oss i Sverige att avkriminalisera sexköpet och att öppna upp vårt land för en växande marknad för sexköp och människohandel, och allvarligt försvårat polisens uppdrag att bekämpa människohandel. Nu blev det inte så.
Men det var nära att det blev tvärtom. Lobbyn för tillvaratagande av mäns rätt att köpa sex är stark.
Det är viktigt att inte luta sig tillbaka.
