DEBATT – av Thomas Eriksson, jurist och författare med tidigare yrkeserfarenhet inom förmögenhetsförvaltning i Schweiz
Jag ber om ursäkt för att rubriken är negativt formulerad och dessutom lite provokativ. Det kanske vägs upp av att jag eventuellt är den person som har övertygat flest i Sverige att göra just det. Det vill säga att läsa juridik.
Under studietiden hade jag olika anställningar för Uppsala universitet. Dels arbetade jag generellt med att marknadsföra universitetets utbildningar, dels arbetade jag specifikt för Juridiska institutionen (Juridicum) med att informera om juristprogrammet. Runt om i Sverige besökte jag gymnasieskolor, utbildningsmässor och till och med regementen. (Det var på den tiden man rustade ner och de som gjorde lumpen hade inte någon framtid i försvaret.) Jag blev som en slags handelsresande för juristprogrammet som ofta hade ryggsäcken fullproppad med broschyrer.
Jag minns att den vanligaste frågan från gymnasielever var om man kunde jobba utomlands efter att ha läst juridik. Jag brukade peka på olika vägar, såsom att jobba med EU-rätt i Bryssel eller göra secondment på internationella byråer. Kanske var jag för optimistisk och lurade in dem på juridikens bana. Jag borde nog ha sagt att arbetsmarknaden är väldigt låst vid Sverige, inte minst eftersom utbildningen är så nationellt inriktad.
En annan väldigt vanlig fråga var hur arbetsmarknaden såg ut generellt för jurister. Kommer det att löna sig att utbilda sig till jurist? Är det lätt att få jobb? Det här var på 00-talet och många pratade då om stora pensionsavgångar för baby-boomer generationen. Någon gång skulle de gå i pension och skapa en stor efterfrågan på jurister, sades det i alla fall. Till slut gick de väl också i pension, men under en utdragen period. Det blev därför aldrig något underskott på jurister.
Det kan också bero på att antalet jurister utökades kraftigt genom fler studenter och fler lärosäten med juristutbildningar. För över tjugo år sedan fanns det bara fem universitet som hade juristlinjen, som blev juristprogrammet. Idag är det sju universitet. De senaste åren verkar antalet antagna visserligen inte ha ökat, särskilt inte om man jämför med tiden för pandemin. Ser man det i ett längre perspektiv är ökningen av antalet studenter och färdiga jurister däremot dramatisk. Jag uppskattar att antalet nyutexaminerade från juristprogrammet under en tjugoårsperiod har ökat med ungefär femtio procent, från runt 950 till över 1400 om året grovt räknat.
Att arbetsmarknaden har kunnat absorbera ett ständigt ökande antal jurister beror förstås på flera faktorer. En sådan förklaring är att antalet transaktioner i näringslivet har ökat. Mer private equity och noterade bolag har gjort att M&A har vuxit i både privat och publik miljö. Det har i sin tur gjort att affärsjuridiska byråer har kunnat suga upp fler nyutexaminerade jurister.
En annan förklaring är en ökad juridifiering av samhället där inte minst regelefterlevnad, alltså compliance, har vuxit inom bank och andra branscher.
En tredje förklaring är att högskoleutbildning numera förväntas för tjänster som förut inte krävde det, som till exempel handläggare på myndigheter. Dessa och andra faktorer kanske fortsätter att öka behovet av jurister framöver, men i en rätt så långsam takt.
Det som samtidigt händer nu är att flera AI-tjänster för juridik, såsom Legora, Harvey och Claude for Legal, växer kraftigt med stora investeringar och höga värderingar. Bara för att ta en datapunkt så rapporterades nyligen att Legora tänker växa personalen från 650 till 1500 anställda i år. Jag gissar att de allra flesta av dem inte kommer vara jurister.
AI-tjänsternas framväxt kan innebära tre tänkbara utfall. Det ena utfallet är att även juridiska tjänsters andel av den totala ekonomin växer kraftigt. Då kan anställningar för jurister också fortsätta att öka. Problemet med det resonemanget är att tillväxten för juridiska tjänster har en mer långsam ökningstakt. Det är därför svårt att tro att ökad efterfrågan skulle kunna motsvara de AI-tjänster som nu växer explosionsartat.
Det andra utfallet är att mycket av AI-investeringarna är felinvesteringar och att det kommer att kollapsa, ungefär som Northvolt. Det verkar inte heller så troligt med tanke på att AI redan används för juridiska tjänster. Ökade investeringar handlar om att förbättra efterfrågade verktyg snarare än att uppfinna något nytt.
Det tredje utfallet som därför tyvärr är troligast är att AI-tjänster äter upp en ökad andel av kostnader eller arvoden för både offentliga och privata juridiska tjänster. Det kommer att tränga undan arbetsuppgifter och i förlängningen också anställningar för jurister. Den slutsatsen borde få påverkan på juristutbildningen. Samtidigt antogs nu till hösten 1500 studenter till juristprogrammen runt om i Sverige och utbildningen är sig alltjämt ganska lik. Det vill säga vid lärosätena är det som om ingenting har hänt.
Det verkar som att det viktigast för universiteten är att anta många studenter till de populäraste utbildningarna. Om det finns ett framtida behov verkar däremot inte så viktigt. Det är i alla fall den bild jag själv fick både från universitetet och från Juridicum. (Jag satt även som studentrepresentant i Fakultetsnämnden.) En studievägledare på universitetet sa att han tyckte det var synd att det överhuvudtaget fanns något urval så att inte alla behöriga kunde antas. Det tankesättet att det är bra att utbilda så många som möjligt genomsyrar nog hela den svenska universitetsvärlden.
De senaste åren har kriminologi seglat upp som en av de mest efterfrågade högskoleutbildningarna i Sverige. Till exempel är Kriminologi A vid Södertörns högskola som lanserades förra året redan landets mest sökta kurs. Den stora efterfrågan har mötts genom fler platser, nya kurser och nya kandidatutbildningar i kriminologi, men behövs det verkligen? För närvarande läser flera tusen helårsstudenter kriminologi. Vad ska alla framtida kriminologer göra? På samma sätt jublar man över att juristprogrammen har flest antal sökande av alla högskoleprogram, men man frågar inte om det finns behov av så många jurister.
Så vad finns det då för vägar framåt att möta ett eventuellt överutbud av jurister?
En möjlighet vore att dra ned på antalet platser på juristutbildningarna. Det kan man göra genom att införa en nationell numerus clausus (ett tak på hur många som får läsa en viss utbildning), vilket förekommer för vissa utbildningar i Tyskland. Så länge vi inte har några kursavgifter skulle det i sådana fall skapa ett ännu högre söktryck på de eftertraktade platserna. Problemet är att det då skulle kunna bli som läkarlinjen förut i Sverige. Det vill säga att det krävs toppbetyg för att komma in och att man ändå får lotta om platserna.
En annan möjlighet är att göra om juristutbildningen helt. Till exempel genom att AI-anpassa utbildningen och göra den mer tvärvetenskaplig. Det skulle vara en bra lösning för de som utbildas i framtiden och förmodligen rent av en nödvändig åtgärd, men det löser inte riktigt problemet med att det kan bli ett framtida överutbud av jurister.
Slutsatsen är att det inte går att lösa så lätt. Det är därför upp till var och en som väljer att läsa juridik att själv fundera över om det är värt att göra det. (De som vill läsa kriminologi borde fundera ännu längre!) Det finns en stor risk att arbetskraftsutbudet i framtiden inte kommer att motsvara efterfrågan. Det bör man vara medveten om när man gör sitt val. Samtidigt vill jag önska alla som börjar läsa juridik lycka till och hoppas att det går väl. Förhoppningsvis kommer de också att vara bättre rustade att arbeta med AI-tjänster än tidigare årskullar.
I dagsläget kan man inte säga att det har blåst upp till storm, men det ser ut att ha börjat fladdra i seglen. Det är därför som vi måste börja diskutera framtidens utbildning och arbetsmarknaden för jurister. Mitt råd förut var alltid att det ordnar sig, men mitt råd nu till de som är osäkra och tvekar om vad de vill göra är snarare att inte plugga juridik.
