av Marie Wallin, jurist och tidigare kammaråklagare, expert på finansiell brottslighet.
I rapport efter rapport om den organiserade brottsligheten finns det med. Ordet ”möjliggörare”. Som en beskrivning av till exempel en revisor, en mäklare, en bankanställd eller en advokat som är en del av de kriminellas brottsupplägg.
Vi ser det i den av Stockholm handelskammare beställda studien om ”Kriminella entreprenörer” från den 16 januari i år och vi ser det i rapporten ”Möjliggörare för kriminella nätverk” som Brottsförebyggande rådet släppte den 1 mars.
Och jag, i min första krönika här (tack för förtroendet!), föreslår att vi byter ut det. Eller i alla fall tänker lite längre när vi använder det.
Att ”möjliggöra” brottslig verksamhet – att vara en ”möjliggörare” – innebär nämligen att man själv, rent objektivt, också begår brott. Då är man rent krasst en kriminell. Då finns det straffrättsliga ord för det: gärningsperson, medhjälpare och anstiftare.
Visst har man ”möjliggjort” brottsligheten – men det låter lite för trevligt. Ordet ”möjliggörare” har en för positiv laddning. Och ordet bygger även in en distans mellan (gärnings)personen och det brottsliga.
Varför inte använda klarspråk? Det här är allvar!
De företagare jag möter i mitt förebyggande riskarbete mot framför allt finansiell brottslighet vill inte möjliggöra brottslig verksamhet eller, för att tala klarspråk, vara kriminella och begå brott på jobbet. Du vill nog inte heller det. Men då måste du veta vad du ska bygga ditt skydd mot. Du måste veta vilka aktiviteter och metoder just du behöver ha för just din verksamhet. Här handlar det om ”på riktigt”- riskhantering.
Tre områden att starta med för att veta vilka motåtgärder just du behöver: Ta reda på vilka brott det skulle kunna handla om för dig i din organisation. Titta på verksamheten utifrån, med kritiska ögon, och ställ dig frågan hur den skulle kunna vara en del av ett kriminellt brottsmanus – och försök vara lika kreativ som de kriminella när du formulerar svaret. Ta reda på hur man begår brotten du identifierat. Vad krävs för Penningtvätt? Näringspenningtvätt? Bedrägeri? Förskingring? Ta reda hur du och dina kollegor skulle kunna ”åka dit” och bli dömda. För de flesta brott krävs ett så kallat uppsåt till att begå brottet – men du ska veta att det räcker med ett likgiltighetsuppsåt.
Upp med det här på bordet. Upp med riskerna. Använd klarspråk.
Högsta domstolen använde nämligen det – klarspråk – i sin dom ”Advokatens överföringar” som kom för snart ett år sedan (den 30 augusti 2023 genom NJA 2023 s. 708) då en advokat, mot sitt nekande, dömdes för att ha begått brott på jobbet. Brottet var näringspenningtvätt, det handlade om hanterandet av pengar på ett klientmedelskonto och Högsta domstolen ansåg att advokaten begått brottet som gärningsperson med ett likgiltighetsuppsåt.
Visst skulle vi kunna beskriva det som ett exempel på ett ”möjliggörande” av brottslig verksamhet – i detta fall av penningtvättsverksamhet. Visst skulle vi kunna se det som ett exempel på en ”möjliggörare” inom näringslivet.
Eller så stannar vi upp och påminner oss om uttrycket från det antika Grekland: ”att kalla ett fikon för ett fikon och ett tråg för ett tråg” (oftare använt i översättning ”att kalla en spade för en spade”) och följer Högsta domstolens ordval och språk. När du läser domskälen i ”Advokatens överföringar” ser du nämligen att det är hårdare och rakare. Det lyder ”gärningsman”. Inte ”möjliggörare.”
Det här med att kalla en spade för en spade, alltså.
