av Thomas Andersson och Tobias Almqvist, verksamma som skatterådgivare på KPMG och ombud för klaganden i Högsta förvaltningsdomstolens mål nr 1348–1349-24
I internprissättningssammanhang kan en utländsk skattemyndighets justering av ett koncernbolags resultat medföra ekonomisk dubbelbeskattning om en motsvarande beskattningsändring inte görs för annat koncernbolag i Sverige. Genom ett färskt avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen säkerställs möjligheten till domstolsprövning av Skatteverkets beslut om s.k. korresponderande justering enligt skatteavtal
Korresponderande justering
En utländsk skattemyndighets korrigering (höjning) av resultatet i ett utländskt koncernbolag, genom justering av internprissättning, kan ge upphov till ekonomisk dubbelbeskattning om en motsvarande justering (sänkning) inte görs i det svenska koncernbolag som är motpart i transaktionen. Om inkomstskattelagens allmänna bestämmelser (i detta fall reglerna om vad som utgör en skattepliktig inkomst) inte bedöms tillämpliga uppkommer fråga om dubbelbeskattning kan elimineras med stöd av dubbelbeskattningsavtalet (artikel 9.2) mellan Sverige och det andra landet. Detta förfarande efter begäran om omprövning av det svenska bolaget utgör ett viktigt och ibland mer effektivt alternativ till s.k. MAP-förfarande, dvs. ömsesidig överenskommelse mellan berörda stater.
I artikel 9.2 i OECDs modellavtal, och i flertalet av de skatteavtal som Sverige ingått, föreskrivs en skyldighet för avtalsslutande stat (A) att, i anledning av annan stats (B) justering av internprissättning, i vissa situationer göra en korresponderande justering. Som förutsättning gäller bland annat att staten A anser att staten B:s justering är berättigad såväl i princip som till belopp. Det är Skatteverket som i första hand har att pröva om en korresponderande justering ska göras enligt artikel 9.2. Bestämmelsen innebär således en möjlighet att undanröja ekonomisk dubbelbeskattning i stat A, som uppkommit till följd av en justering av internprissättning i stat B.
Rätten till domstolsprövning
Vid tillämpning av det nordiska skatteavtalet ansåg Kammarrätten i Stockholm i dom den 25 januari 2024 i mål nr 7076 och 7077-21 att det som föreskrivs om korresponderande justering i artikel 9.2 inte riktar sig till domstolarna. Den slutsatsen hade enligt kammarrätten stöd både i den aktuella artikelns syfte och i den typ av överväganden som en tillämpning av artikeln förutsätter. Slutsatsen fick enligt kammarrätten också stöd av det som sägs om att de behöriga myndigheterna i de berörda avtalsslutande staterna vid behov överlägger med varandra, något som en domstol inte kan göra eftersom behörig myndighet i Sverige åsyftar finansministern eller bl.a. den myndighet åt vilken uppdras att handha frågor beträffande avtalet, vilket är Skatteverket.
Kammarrättens bedömning var således att Skatteverkets beslut att inte justera det svenska bolagets beskattning enligt artikel 9.2 i skatteavtalet inte kunde överprövas av domstol. Därmed saknade det svenska bolaget rätt att få prövat i domstol om Skatteverkets uppfattning var riktig i fråga om att den utländska justeringen inte var berättigad. Skatteverket skulle på så sätt vara första och sista instans vid prövningen av huruvida dubbelbeskattning ska undanröjas enligt bestämmelse i skatteavtal om korresponderande justering. Mot bakgrund av denna bedömning prövade kammarrätten inte om den utländska justeringen var berättigad.
Genom Högsta förvaltningsdomstolens dom den 25 november 2024 i mål nr 1348–1349-24 klargörs emellertid att domstol kan pröva enskilds yrkande om korresponderande justering enligt art. 9.2 i det nordiska skatteavtalet. Den aktuella bestämmelsen är baserad på artikel 9.2 i OECD:s modellavtal, varför avgörandet enligt vår bedömning är generellt tillämpligt på merparten av skatteavtal som Sverige ingått med andra stater. Högsta förvaltningsdomstolen har på detta sätt säkerställt enskildas tillgång till viktiga rättsmedel, i form av skatteavtal, i fall av dubbelbeskattning till följd av utländska beskattningsändringar och beroende på att villkor inte anses armlängdsmässiga. Möjligheten att framställa, och att i domstol få prövat, yrkande om korresponderande justering är ett viktigt rättsmedel. Det är många gånger mer effektivt än att försöka åstadkomma ändring av svensk beskattning enligt regler i inkomstskattelagen eller genom förfarande om ömsesidig överenskommelse mellan berörda stater. Högsta förvaltningsdomstolens avgörande är därför mycket välkommet och bidrar till att säkerställa enskildas rättssäkerhet.
