DEBATT – av Magnus Åhammar, tf rådman vid Förvaltningsrätten i Stockholm
Domartillsättningsärenden ska omfattas av skyddsregler som är ägnade att säkerställa att domarnas oavhängighet och opartiskhet inte undergrävs. Man måste alltså kunna kontrollera att domartillsättningsärenden har genomförts i laga ordning så att i vidare mening den nationella domstolen kan anses vara en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag.
Detta rättsstatliga perspektiv på domare/domstolar vilar även på en princip om maktdelning samt att domarna i princip är oavsättliga. Att domstolarna står fria från politiskt inflytande ger parterna en möjlighet att lita på att de kan se fram emot en rättvis rättegång.
Domstolsverket har tidigare kritiserat Polen för landets negativa demokratiska utveckling. Under den tidigare regeringen i Polen ansågs det att politikerna tagit ett allt fastare grepp om domstolarna och domarnas oberoende hade inskränkts alltmer. Domstolsverkets engagemang i det polska rättsväsendet får antas bero på verkets önskan att värna de polska domstolarnas oberoende och att rättsstatsprinciperna måste upprätthållas för att de polska medborgarna ska kunna komma i åtnjutande av ett rättsväsende fritt från politiska påtryckningar.
Den 9 april 2026 svors fyra nya domare in till Polens författningsdomstol. Ceremonin ägde rum i det polska underhuset. Detta skedde alltså under den nya regeringen och utan närvaro av presidenten, trots att det krävs enligt lag. Kritik mot dessa utnämningar har riktats mot att proceduren är olaglig och utgör ett angrepp på rättsstaten. Enligt den polska konstitutionen måste eden sväras inför presidenten och det finns ingen alternativ procedur via parlamentet. Författningsdomstolens ordförande vägrade att ta emot de nya domarna. Talmannen i det polska underhuset är anmäld till åklagare för utredning av eventuellt brott. Det kan noteras att presidenten vid samma tillfälle svor in två andra domare till författningsdomstolen.
Nu frågar man sig naturligtvis hur Domstolsverket ska förhålla sig till den nya polska regeringens sätt att utse domare? Det måste väl vara så att Verkets engagemang i Polens domarreformer bottnar i ett intresse för rättsstatliga principer, the rule of law, och att engagemanget inte är beroende av vilken typ av regering som står för åtgärderna?
För att undvika misstankar om dubbla måttstockar eller otillbörligt politiskt hänsynstagande kanske man nu kan förvänta sig att Domstolsverket tar ställning till
– vilken status har de domare som tillsats på ett lagvidrigt sätt?
– kan beslut fattade av dessa domare ifrågasättas?
– kan domarna avsättas eller förflyttas?
Dessa frågor kan tyckas en aning tillspetsade men de kan väl knappast bedömas vara annat än en spegling av de ifrågasättanden som gjordes av domartillsättningar som genomfördes av den tidigare polska regeringen.
Några kommentarer kring Domstolsverkets presentation av oberoendereformen
Den 1 april 2027 ska den så kallade oberoendereformen träda i kraft. Reformen är avsedd att öka de svenska domstolarnas självständighet genom att minska kopplingen till den politiska makten. En ny styrelse, med domare i majoritet, ska ansvara för domstolsadministrationen. Den nya formen för ledning av domstolsadministrationen kommer fortfarande vara en förvaltningsmyndighet under regeringen, men det kommer vara styrelsen som anställer myndighetens direktör.
Nu har Domstolsverket publicerat en video där de presenterar och förklarar bakgrunden till den angivna reformen. Verket konstaterar att autokratiska normer sprider sig snabbare över världen än vad demokratiska institutioner kan försvaras. Som exempel på länder som rör sig i en mer autokratisk riktning nämner Verket Kroatien, Italien, Slovakien, Slovenien och Storbritannien.
Grunden för Domstolsverkets lätt dystopiska presentation av hur demokratin utarmas i vår omvärld tycks i huvudsak vara hämtad ifrån V-Dem Institute, democracy report 2026, ”Unraveling the democratic era?”. Som av en händelse illustreras den globala tillbakagången av demokratin i Verkets video av gatubilder från Polen, förmodligen från den tidigare regeringens tid vid makten.
För en något mer nyanserad beskrivning av den ovan angivna källan kan hänvisas till den artikel två professorer i statsvetenskap skrev i DN den 31 mars 2026; ”Missvisande larm om demokratin riskerar att skapa en kris som inte finns”. Artikelförfattarna argumenterar för en mer återhållsam och nyanserad tolkning av demokratins utveckling och kritiserar alarmistiska och politiserade tolkningar av den aktuella rapporten. Forskningen ger en mer sammansatt bild än vad som ofta framgår av debatten. I V-Dem-rapportens appendix riktar flera av institutets egna ledande forskare skarp kritik mot hur resultaten presenteras. Det förekommer ett överdrivet språkbruk och kritik riktas mot hur data aggregeras samt även mot att bristande hänsyn tas till osäkerheten i skattningarna. Vissa tolkningar av den globala nedgången i demokrati är överdrivna och saknar nyansering.
Några slutliga reflektioner.
Det är självklart viktigt att fortsätta att vända och vrida på domstolarnas demokratiska uppgifter i en rättsstat. Det är lika viktigt att fortsätta att ha kontakter med domstolar i omvärlden, inte bara med domstolar i våra nordiska grannländer utan även i vidare kretsar.
Det är dock inte helt givet att Domstolsverkets omvärldsanalyser i olika avseenden ska leda till kritik av olika länder. Ribban för att uttala kritik mot ett annat land måste vara hög. Polens domartillsättningar har varit kärnan i en långdragen politisk och juridisk konflikt inom landet. En svensk statlig myndighet, Domstolsverket, bör närma sig enskildheter i en sådan konflikt med ett stort mått av ödmjukhet och respekt. Domstolsverket bör vara en självständig och opartisk röst i internationella sammanhang och inte delta i en av politisk indignation ledd körsång. Man måste också fråga sig om skarpa uttalandet mot andra länders rättssystem eller bristande demokratiutveckling verkligen ingår i Domstolsverkets uppdrag. Ska inte diplomatiska förvecklingar hanteras av andra aktörer i Sverige än det samlade domstolsväsendet?
Enligt min mening kan inte en svensk domare i sin dom eller sitt beslut rikta kritik mot ett annat land (särskilt inte ett land inom EU) om det inte finns mycket goda objektiva grunder för det. Samma bör gälla för Domstolsverket.
Det är enligt min mening inte helt oproblematiskt att peka ut ett antal europeiska länder, däribland EU-länder, för att de rör sig i en mer autokratisk riktning. Autokrati handlar i stort om att makten samlas hos en enda person eller hos en mycket liten grupp av personer. Det autokratiska systemet kännetecknas av begränsade medborgerliga friheter och en stark kontroll, där även rättsväsendet utgör en del av kontrollapparaten. I en autokrati fattar ledaren beslut utan att involvera ett parlament eller andra folkvalda representanter. Att som Domstolsverket påstå att länder som Italien och Storbritannien rör sig i en mer autokratisk riktning medför betänkligheter. Det känns inte som ett välavvägt uttalande byggt på fakta och djupgående kunskaper. Det känns som svepande opinionsdrivande gissningar.
Vi måste inom domstolsväsendet gräva där vi står. Vi har en outsinlig källa till självreflekterande material i det att vi är ålagda att verka sakligt och opartiskt. Förutom att diskutera vad sakligheten och opartiskheten innebär för oss i stort och smått kan vi även hålla i sikte vad det svensk-finska tjänstemannaidealet har för betydelse i vårt förhållningssätt till rättsstatens principer. En politisering av rättsväsendet är inte rätt väg att gå; vi måste ha en klar blick och en redig tanke innan vi agerar ”för att befinna oss på rätt sida av historien”, ”för att göra skillnad” eller ”för att försvara demokratin”, allt för att inte ramla in på en politisk aktivistisk bana.
