FREDAGSKRÖNIKA – av William Eriksson, chefredaktör
För en vecka sedan gick Baker McKenzies globala ordförande ut med nyheten att byrån inte längre kommer att ha timdebitering som utgångspunkt.
Beskedet kommer i en tid då de affärsjuridiska byråerna pressats att hitta nya sätt att ta betalt för sin rådgivning i tider av oerhört snabb teknikutveckling.
Därför pratar alla just nu om ”värdebaserad ersättning”. Istället för att fakturera X-antal timmar fakturerar man för värdet av de tjänster man levererar till klienten.
Den här diskussionen har uteslutande förts av affärsjurister, vilket är naturligt. Den som får betalt av staten kan inte komma dragandes med en faktura som baseras på upplevt värde för klienten.
Här ser jag dock en unik möjlighet till förbrödring i advokatkåren.
De advokater som livnär sig på offentliga uppdrag har länge varit kritiska till storleken på timkostnadsnormen. De knappa, årliga höjningarna de senaste 20 åren har inte motsvarat de ökade kostnaderna för kontor och administration. Dessutom upplever många att det har blivit svårare att anställa biträdande jurister.
Deras argument har dock drunknat i medierapportering om fuskande och – i vissa fall – kriminella advokater som skott sig på skattebetalarna. I många fall ses brottmålsadvokaterna snarare som de kriminellas allierade än som rättssäkerhetens väktare.
Denna pedagogiska uppförsbacke har inte varit gynnsam när de offentliga biträdena ska slåss för höjda arvoden.
Istället för att införa kraftiga höjningar av timkostnadsnormen tillsatte regeringen under den gångna mandatperioden en utredning med uppdraget att föreslå åtgärder för skapa en mer ändamålsenlig kostnadskontroll över statens utgifter för rättsliga biträden.
Det säger något om hur svagt förhandlingsläget är.
Också affärsjuristernas förhandlingsläge har försvagats på sistone. Klienterna blir alltmer sofistikerade köpare av deras tjänster och vill att besparingarna byråerna gör med hjälp av AI ska börja synas på fakturornas slutrad.
Här uppstår möjligheten för advokatkåren att gemensamt ta strid för värdet av de tjänster de levererar.
De offentliga biträdena bör ta rygg på affärsjuristerna och fundera på hur de kan förklara värdet av sin rådgivning för den som ska betala: staten.
Ett skickligt försvar är svårt att sätta en prislapp på. Detsamma gäller för arbetet som genererar ett uppehållstillstånd, hindrar felaktig tvångsvård och hjälper en målsägande att hantera en brottmålsprocess.
Men det bör gå att argumentera för att tjänsterna är mer värda i tider när regeringen överöser de brottsbekämpande myndigheterna med pengar och nya verktyg i kampen mot brottsligheten.
På samma sätt måste det gå för affärsjuristerna att argumentera för att värdet av deras tjänster inte minskar bara för att AI kommit in i bilden.
Därför bör advokaterna föra en gemensam kamp för skäliga arvoden – oavsett juridisk inriktning.