DEBATT – av Jonas Bratt, advokat vid Eversheds Sutherland
Ett system under oacceptabelt tryck
Läget är väl dokumenterat. Under 2025 nådde antalet inkomna mål till de svenska domstolarna nya rekordnivåer, och under första kvartalet 2026 fortsatte strömmen i oförminskad takt. Antalet balanserade mål — mål som väntar på avgörande — fortsätter att ligga på höga nivåer och uppvisar en tydlig ökning jämfört med föregående år. Att avklarade mål marginellt överstiger inflödet är inte ett kvitto på god kapacitet, utan snarast ett tecken på att systemet håller andan med nöd och näppe.
Problemet med handläggningstiderna har länge uppmärksammats av bl.a. JO, som i upprepade beslut beskrivit situationen som “mycket bekymmersam”. Att vänta på rättens prövning kan innebära att den tilltalade inte vet om han eller hon ska dömas till fängelse, att ett företag hålls i limbo för ett möjligt avtalsbrott eller att ett par fastnar i en infekterad bodelning i åratal. Det är inte en fråga om statistik. Det är en fråga om verkligheten, samhällets funktion och mänskliga öden.
För kommersiella tvister är konsekvenserna systemiska. Det tar ofta minst två år — ibland längre — att få en större kommersiell tvist avgjord i tingsrätt. Resultatet är att företagen väljer bort det allmänna domstolsväsendet till förmån för skiljeförfarande. Det är en demokratisk och rättsstatlig systembrist när den ordinarie processvägen är för trög för att vara relevant. ”Access to justice” en grundläggande medborgerlig rättighet.
Bakom volymproblemet döljer sig ett kompetensförsörjningsproblem som är lika allvarligt. Antalet inkomna mål har ökat mer sedan domarrekryteringsutredningens varning för fem år sedan än antalet ordinarie domare. Domarna blir dessutom allt äldre, och rekryteringen till domaranställningar är otillräcklig.
Från ett anekdotiskt perspektiv (det vill säga mitt eget) upplever vi extrema väntetider, bristande kvalitet; ibland kanske beroende på inkompetens, stundom tidsbrist eller rentav politiska överväganden.
I ett framtidsscenario kan vi också se hur den rättsökande allmänheten utan biträde av skolade jurister tar AI till hjälp för att formulera stämningsansökningar och inlagor vilket bör medföra ökad belastning för domstolarna.
Mot denna bakgrund är det förvånande hur stelbent och konservativ den pågående reformdebatten är. Regeringens proposition 2025/26:155 — “En mer rättssäker och effektiv domstolsprocess” — som träder i kraft den 1 juli 2026 handlar om vissa välkomna justeringar men adresserar inte den underliggande strukturella ineffektiviteten, ännu mindre de möjligheter som AI innebär.
Vad AI redan kan göra — och vad det snart kommer att klara
Den teknologiska verktygslådan ser radikalt annorlunda ut i dag än för bara fem år sedan. Moderna språkmodeller och AI-system kan redan nu omedelbart:
i) Klassificera och prioritera mål vid inkomst, med träffsäkerhet som vida överstiger manuell hantering
ii) Sammanfatta processmaterial — stämningsansökningar, svaromål, tekniska utlåtanden — till strukturerade beslutsunderlag på minuter snarare än timmar
iii) Identifiera prejudikat och relevanta rättsfall från hela det svenska och europeiska rättslandskapet med ett omfång och inom en tidsrymd ingen enskild domare kan matcha
iv) Generera utkast till beslut i processuella frågor (förelägganden, anstånd, inhibitionsbedömningar) för domarens granskning och signatur
v) Driva videoförhandlingar med AI-stödd tolkning och transkribering i realtid, vilket minskar behovet av inställda förhandlingar på grund av logistik
vi) Faktum är att advokater (och domare) redan idag med hjälp av AI kan skapa sig en mycket god bild av hur en tvist bör dömas
Det handlar inte om att ersätta domarens dömande funktion; den kräver mänskligt omdöme, värdering och moralisk eftertanke. Det handlar om att befria domarens tid från det som i dag är manuellt, repetitivt och ineffektivt.
Mot en ny organisationsmodell
En AI-baserad omorganisation av domstolsväsendet kan byggas på tre pelare:
1. Intelligent ärendehantering och automatiserad förberedelse
I dag läggs oproportionerligt mycket domartid på förberedande processuella moment. En AI-plattform för ärendehantering bör kunna ge varje mål ett strukturerat beslutsunderlag vid tilldelning: relevanta prejudikat samlade, parternas yrkanden klargjorda, eventuella processuella hinder identifierade. Alla ”tokinvändningar” och uppenbara inkonsekvenser identifierade. Det som i dag tar en domare en hel- eller halvdag att sätta sig in i kan ta fem minuter med AI-stöd.
Domstolsverket förslag och regeringens initiativ är alla lovvärda men de bör kombineras med teknologisk implementering, inte behandlas som isolerade rättspolitiska frågor.
2. Specialiserade AI-enheter för rutinmål
En stor andel av de mål som belastar tingsrätterna är till sin natur rutinartade; obestridda krav, enkla hyresrättsliga tvister, okomplicerade erkända brottmål. Dessa borde kunna hanteras i en mera automatiserad process där AI genererar ett beslutsförslag som en domare bekräftar eller underkänner med ett klick. Det frigör kapacitet för de mål som verkligen kräver full rättslig prövning. Samtidigt skapas ökad rättssäkerhet. Allmänheten behöver inte längre vara lika orolig för ”rådmansrisken”; att domare helt enkelt gör fel.
Analogin finns i skatteförvaltningen, där Skatteverket sedan länge hanterar miljontals ärenden med automatiserade beslutssystem under mänsklig tillsyn. Det finns ingen principiell anledning till att domstolarna ska vara immuna mot samma effektiviseringslogik för sin rutinvolym.
3. Nationell poolning och digital domstol
Domstolsverket föreslog nyligen att det ska bli enklare att flytta mål mellan förvaltningsdomstolar för att domstolar med tillfällig överkapacitet ska kunna avlasta mer belastade kollegor. Det är rätt principiell riktning, men den digitala logiken bör drivas längre. Denna idé är idag dock inte realistisk men helt logisk.
Invändningarna — och svaren
Kritiker kommer att hävda att AI-system i rättskipning hotar rättssäkerheten. Det är en seriös invändning som förtjänar ett seriöst svar.
- Algoritmer är inte neutrala
Det stämmer. Träningsdata speglar historiska beslut, och historiska beslut speglar strukturella ojämlikheter. Det är ett realt problem som kräver kontinuerlig granskning, transparenskrav och oberoende revision av de system som används. Men det är ett argument för noggrann implementering — inte ett argument för att fortsätta med ett system vars ineffektivitet är mätbar och vars mänskliga felbeslut sällan granskas alls men som är extremt kännbara.
- Domarens omdöme kan inte reduceras till ett algoritmsvar
Korrekt. Men i dag ägnar domare oproportionerlig tid åt processuella formaliteter, transkriptioner, inläsning av rutinmaterial och administration. Det är inte omdömets kärna. Att frigöra domarens tid för just det som kräver omdöme är inte ett angrepp på domaryrket — det är ett försvar för det. Domaren ges bättre förutsättningar att döma rätt.
- Rättsprocessen ska vara begriplig för medborgaren
Rätt. En AI-driven process måste vara transparent, förklarbar och överklagbar.
Vad som krävs nu
Sverige behöver en nationell strategi för AI i rättskipningen — inte som ett bihangsuppdrag till Domstolsverket utan som ett politiskt prioriterat reformprogram med tydligt mandat, tidplan och ansvar. Den utredning som tillsattes i januari 2026 om straffprocessen bör ges ett nytt uppdrag att analysera hur AI kan integreras i domstolsprocessens olika faser med konkreta pilotprogram som följd.
Rättssäkerhet är inte synonymt med långsamhet. Ett system som tvingar medborgare att vänta i flera år på en dom är inte rättssäkert; det är otillgängligt och leder till behov av alternativ rättskipning (inom eller utom rätta). Det är dags att erkänna att digitaliseringen av rättsstaten inte är ett hot mot den. Det är dess räddning.
Jonas Bratt, advokat (som givetvis haft AI stöd för att skriva artikeln)
