ANALYS – av Marie Karlsson- Tuula, adjungerad professor i civilrätt vid Luleå universitet & Annina H. Persson, professor i fastighetsrätt vid KTH som båda har varit granskare och experter under Riksrevisionens granskningsprocess
Riksrevisionen har granskat om statens hantering av insolvensförfarandena är effektiv.
Granskningen innefattar följande delfrågor:
A) Är statens insatser vid inledandet av insolvensförfarandena effektiva?
B) Är statens insatser efter beslutet om att inleda insolvensförfarandena effektiva?
C) Är statens insatser vid avslutandet av insolvensförfarandena effektiva?
Granskningsrapporten, som redovisas i dag den 12 maj 2026, innehåller ett flertal analyser och rekommendationer om hur hanteringen av insolvensförfaranden såsom konkurs och företagsrekonstruktion kan förbättras och effektiviseras.
Granskningsrapporten visar att statens hantering av insolvensförfaranden såsom konkurs och företagsrekonstruktion i huvudsak är effektiv men att det finns brister. Riksrevisionen har för det första funnit att ansökan om företagsrekonstruktion och livskraftstestet inte har ökat antalet lyckade företagsrekonstruktioner vilket var lagstiftarens avsikt med den särskilda prövningen av företagets livskraft. Riksrevisionen har granskat 23 ansökningar om företagsrekonstruktion som beviljats efter lagändringen jämfört med före.
Från år 2018 fram till lagändringen beviljades 78 procent av ansökningarna, jämfört med 71 procent efter införandet. I granskningsrapporten visas även statistik över hur många företag som fortfarande var aktiva ett år efter det att rekonstruktionen avslutats.
Endast 42 % av de företag som ansökt om företagsrekonstruktion var aktiva ett år efter det att företagsrekonstruktionen avslutades. Enligt den äldre lagen om företagsrekonstruktion var det 46 % av företagen som fortfarande var aktiva ett år efter avslutad företagsrekonstruktion. Riksrevisionen konstaterar att livskrafttestet i den nya lagen inte hittills har lett till att en högre andel företag överlever.
En orsak kan vara att tingsrätternas förutsättningar för att bedöma företagens livskraft är begränsade. Riksrevisionen har därför uppmanat Domstolsverket att utveckla stödet relaterat till särskilda kompetensinsatser till ordinarie domare relaterat till gäldenärens livskraft. I en andra fråga i granskningen gäller det ekonomiska utfallet till borgenärerna. Här konstaterar Riksrevisionen att staten har haft ett svagt fokus på utfallet för borgenärer i insolvensförfarandena. Med anledning härav föreslås bland annat att den löpande uppföljningen av utdelningen i konkurser ska stärkas genom att ge lämplig myndighet i uppdrag att följa upp dessa och särskilt utvärdera effekterna på utdelningarna av de lagändringar som träder i kraft 2026.
En tredje fråga som har granskats gäller konkursförvaltarens lämplighet att hantera den enskilda konkursen eller företagsrekonstruktionen. Här har Riksrevisionen bland annat uppmanat regeringen att initiera ett arbete för att reglera statens hantering av förvaltarkretsen, vilket inbegriper formerna för hur förvaltare blir en del av förvaltarkretsen och på vilka grunder förvaltare tillfälligt eller tills vidare kan uteslutas ur den. Utöver detta har Riksrevisionen konstaterat i rapporten att Kronofogdens tillsynsuppdrag är begränsat till sin natur i rekonstruktioner.
Myndigheten har för närvarande inget mandat för att utöva tillsyn av själva genomförandet av rekonstruktionen. Tillsynen är i dag främst inriktad på att bedöma förvaltarnas lämplighet att åta sig rekonstruktionsuppdrag generellt. Riksrevisionen föreslår därför att det ska förtydligas i styrdokumentet hur granskningen av rekonstruktörer ska ske. Riksrevisionen föreslår också att Kronofogdemyndigheten i det sammanhanget även ska följa upp rekonstruktörer vars rekonstruktioner misslyckas i hög grad och i ett tidigt skede.
Det är vår förhoppning att det inom kort initierats arbete i regeringskansliet utifrån de av Riksrevisionen påtalade bristerna inom de nämnda insolvensförfarandena så att granskningens resultat inte går om intet.
