FREDAGSKRÖNIKA – av William Eriksson, chefredaktör
Alla som någon gång har missat en deadline och blivit konfronterad med detta faktum vet hur det känns.
Det är ångestfyllt att behöva krypa till korset och erkänna sitt misstag för sin överordnade. Man lovar bot och bättring. Man lovar att det var sista gången det inträffade och man hoppas att saken sedan skall vara utagerad.
Eftersom jag själv har missat många deadlines – och endast har ett jobb tack vare chefer med stort överseende – drabbades jag av ångest när jag i veckan läste en artikel i Dagens Nyheter.
Artikeln handlade om en advokat som missat att överklaga en dom och därefter kommit att hotas av sin klient. Hoten riktades mot såväl advokaten som dennes ”nära och kära” och nu har klienten dömts för grovt olaga hot och försök till grov utpressning.
Min gissning är att detta varken är första eller sista gången som något liknande inträffar.
Jag har själv sett liknande scenarion framför mig när jag läst beslut från Advokatsamfundets disciplinnämnd rörande just missade överklaganden.
Det är en påminnelse om vad som kan hända när man arbetar med personer som besitter ett stort våldskapital och rör sig i kriminella miljöer. Det är en påminnelse om att försvarsadvokater och målsägandebiträden i vissa situationer är väldigt utsatta.
Man, i synnerhet advokater, ska inte missa frister. Det är en grundläggande förutsättning i dessa sammanhang. Men ingen ska behöva utstå dödshot, det är en lika grundläggande förutsättning.
Med detta sagt påminner aktuellt fall om vikten av ordning och reda på kontorsorganisationen.
Jag ser alltför ofta exempel på hur bristande kontorsorganisation leder till knepiga situationer. Missade frister, felskickade mejl, missade förhandlingar, felaktiga fakturor och upprörda klienter. Det är inte godtagbart.
Dessvärre tror jag att risken för detta ökar i takt med ivern att minska ersättningarna till de rättsliga biträdena.
Någonstans måste man dra in om det börjar knipa..
