”Förvånansvärt mycket oklarheter kring bevisfrågor och processrättsliga principer”

Har staten rätt att skyddsuppfostra en myndig person mot hans vilja? Och när har den som har vunnit mot staten i förvaltningsdomstol rätt att få ersättning för sina advokatkostnader?
Det är två vägledande domar som snart kommer från Högsta förvaltningsdomstolen, avslöjar HFD:s chef Helena Jäderblom – som samtidigt passar på att efterlysa skattemål som har ett prejudikatvärde när det gäller bevisfrågor. ”Det är förvånansvärt mycket som fortfarande är oklart när det gäller sådant som bevisvärdering, bevisbörda och grundläggande processrättsliga principer”.

Om vi börjar med det högaktuella världsläget: Som domare i Europadomstolen fram till år 2018 hade du ju en del med Ukraina att göra. Vad säger du om det som händer just nu?

– När det gäller den ryska invasionen av Ukraina kan jag inte säga någonting klokare än någon annan. Det är förfärligt, skrämmande, sorgligt, bedrövligt… Jag vet inte vilka superlativ jag ska använda.

– När det gäller Ukraina som land kan jag däremot säga att landet har stora problem med offentliga funktioner, domstolar, korruption och finanser.

– Systemet lider fortfarande av sviterna från Sovjettiden.

Hur är det med Ukraina som rättsstat och demokrati?

– Det är en demokrati. Man har fria val, man väljer sin president, man har ett parlament och det går överhuvudtaget inte att jämföra Ukraina med till exempel Ryssland.

– Samtidigt är det inte som ett normalt, välfungerande europeiskt land. I det avseendet har man många ytterligare steg som måste tas.

– Ukraina är ju med i Europarådet och i Europakonventionssystemet. Och landet genererar väldigt mycket klagomål till Europadomstolen. Förhållandena i fängelser, rätten till en rättvis rättegång och så vidare…

Men det går i rätt riktning?

– Absolut! Det finns ingen anledning att vara pessimistisk men det tar längre tid än man själv hade trott.

– När den tidigare presidenten Janukovytj avsattes 2014 och försvann till Ryssland med fickorna fulla av pengar, trodde alla att det snabbt skulle bli bättre. Men det är en lång väg att vandra för att få alla institutioner att fungera.

– Samtidigt är det viktigt att understryka att det är ett land som nu har blivit kränkt på det allra grövsta vis, helt orättmätigt och orättfärdigt.

Om vi går tillbaka till hemmaplan. Hur förändrades din bild av Sverige under dina sex år som domare i Europadomstolen?

– Det är en omställning att som domare arbeta med mål som bygger på klagomål mot ens eget land.

– Det kändes inte alltid så roligt. Man får försöka ställa om och vara väldigt objektiv, vilket jag i och för sig tror att jag lyckades hyggligt med.

– Jag fick inte någon förändrad syn på Sverige som rättsstat men det finns ju vissa saker som inte är perfekta här.

Kan du ge exempel?

– Ja, ta till exempel det här med de långa häktningstiderna som Sverige har fått återkommande kritik för år efter år.

– Jag är förvånad över att man inte har klagat på detta till Europadomstolen när Europarådets tortyrkommitté, gång på gång, har återkommit med sin kritik kring detta.

– Men mer generellt: det var tråkigt och ledsamt att se när det egna landet fälldes. Det är inte roligt att se att Sverige har misslyckats när det gäller någonting så viktigt som mänskliga rättigheter.

Du var själv med och fällde Sverige vid ett antal tillfällen. Är det lämpligt att domare i Europadomstolen dömer i mål om sitt eget land?

– Det där är en mycket bra fråga men jag kan säga att det inte skulle fungera annars. Någon måste ha sakkunskapen.

– Om inte de andra domarna skulle ha möjlighet att fråga ut den nationella domaren så skulle det många gånger bli svårt att begripa hur det system som målet handlar om faktiskt fungerar.

– Dessutom: I kammarmålen är man sju domare och i storkammarmålen är man 17 domare så den egna rösten späds ju ut rejält.

När du kom tillbaka till Sverige valde du att gå tillbaka till Högsta förvaltningsdomstolen där du hade arbetat som justitieråd innan du åkte till Strasbourg.

– Ja, jag skulle fylla 60 år och ville gärna använda mig av det som jag hade med mig hem från Strasbourg, helst i min gamla domstol, Högsta förvaltningsdomstolen.

– Det var ju väldigt lärorikt och givande att få arbeta med människor från 47 länder och nu ville jag gärna tillbaka till svensk domstol några år till.

Högsta förvaltningsdomstolen lever ju ett ganska anonymt liv jämfört med till exempel Högsta domstolen. Varför är det så, tror du?

– Jag kan förstå att det är så eftersom det är brottmålen som lockar människor. Det är dramatiken i brottmålen som det rapporteras om och det är det som människor tycker är intressant.

– Hos oss handlar det ju om enskilda som har hamnat i tvist med en myndighet. Allmänintresset är kanske inte så stort för de enskilda målen då. Jag kan förstå att det inte alltid är så spännande.

– Sedan är det en annan sak att det faktiskt ger en bild av vårt samhälle som i och för sig skulle kunna vara intressant att få.

Målen handlar ju om allt från vapenärenden och tvångsvård till skattefrågor och offentliga upphandlingar. Det är väldigt stora frågor som berör både enskilda och samhället principiellt och ekonomiskt.

– Så är det ju självklart.

– Förvaltningsdomstolarna är enormt betydelsefulla och jag tror inte att människor förstår hur mycket offentliga pengar som flyttas omkring i våra gemensamma system som vi i förvaltningsdomstolarna har att bedöma.

– Socialförsäkringar, skattefrågor, LSS-målen… Det handlar om enorma bitar ur den offentliga budgeten där våra domar och beslut kan vara avgörande.

Har ni misslyckats med att skapa intresse för allt detta?

– Vem ska skapa det här intresset frågar jag då och tittar strängt på dig…

– Ska vi göra det själva? Eller är det media? Är det verkligen domstolarnas uppgift att dra uppmärksamheten till sig?

Det är en bra fråga… Tycker du att medierna är okunniga, att de inte förstår er verksamhet?

– Jag det skulle jag nog påstå. Det märks ofta i rapporteringen att media inte har någon riktig koll på oss.

– Jag tycker i och för sig inte att det är något jättestort bekymmer.

– Det är synd för media och allmänheten som inte får reda på allt viktigt som vi gör men att vi skulle profilera oss eller marknadsföra våra mål på något sätt – nej, det tycker jag faktiskt inte.

Fast vissa pressmeddelanden från Sveriges domstolar kan ju vara väl så klatschiga nuförtiden…

– Jag pratar gärna med journalister och tycker att jag är en hyggligt utåtriktad person.

– Men jag tycker också att vi har rätt att vara grå och neutrala, lugna, balanserade och lite småtråkiga…

– Jag tycker att det ingår i vår roll – att slåss för vår rätt att vara trista (skratt)… Jag tycker att det är ganska rimligt att domstolar är lite lågmälda.

En fråga som i varje fall brukar väcka debatt kring förvaltningsdomstolarna i juristbranschen är att det är så svårt att få betalt för sina ombudskostnader även om man vinner. Ska det vara så?

– HFD har faktiskt ett mål som ligger på vårt bord just nu när det gäller ombudskostnader. Det är ett mål som vi avgör i plenum.

– Målet handlar i grund och botten om en namnfråga, om ett byte av efternamn där Skatteverket sa nej. Kvinnan vann målet hos oss och vill ha ersättning för sina ombudskostnader. Den frågan har vi nu gått till botten med i plenum.

– Avgörandet kommer inom kort så jag kan tyvärr inte avslöja någonting om utgången. Men den domen kommer nog att röna intresse i branschen. Folk ringer redan nu och frågar.

Hur ser principfrågorna ut i det målet?

– Det är klart att man i grund och botten kan uppfatta att det finns en orättvisa i att en människa som vinner ett mål mot staten inte skulle ha rätt till ersättning för sina ombudskostnader.

– Å andra sidan finns det så många andra aspekter som ska vägas in i detta. Processen i förvaltningsdomstolarna skiljer sig mycket från ett tvistemål i allmän domstol.

– Vi har andra bevisregler, vi har officialprincipen som innebär att vi har en helt annan skyldighet att se till så att frågan blir ordentligt utredd, och så vidare.

Men rent generellt: varför skulle inte en part vara betjänt av ett juridiskt ombud när man processar mot staten kring komplicerade rättsfrågor?

– I en del mål, till exempel i tvångsvårdsmålen, har man ju offentligt biträde och i skattemålen finns det särskilda regler.

Fast i praktiken är det väl undantagsvis som man får ersättning för ombud i skattemålen?

– Ja, i lägre instans är det ju så. Men hos oss i HFD får man normalt ersättning om vi har släppt upp ett skattemål för prejudikatprövning.

– Men det finns särskilda regler med möjlighet att få ersättning i skattemål.

Många anser att förvaltningsdomstolarna är alltför njugga när det gäller detta…

– Ja, så har det varit men HFD levererade för ett par år sedan ett prejudikat där vi var klargörande i den frågan.

– Du kan få ersättning om du tydligt kan visa vad du har haft för kostnader, om du kan lämna en ordentlig kostnadsredovisning.

– I den domen förklarar vi också att vi accepterar marknadsmässiga timarvoden även från toppbyråer under förutsättning att domstolen kan följa vem på byrån som har gjort vad och kontrollera att timkostnaderna är väl specificerade.

Har ombuden varit slarvigare med sina kostnadsredovisningar i skattemålen jämfört med till exempel tvistemålen alltså?

– Det kan jag inte svara på. Jag tror att det har varit något av ett moment 22.

– Tidigare var det jättesvårt att få ersättning och då fanns det ingen anledning att lägga ner en massa tid på sina kostnadsräkningar. Man högg till med något och så fick man en bråkdel…

– I det här målet har HFD klargjort hur det ska fungera. Jag tycker att det fungerar ganska bra nu men det tar uppenbarligen ett tag för detta att ”sätta sig”.

Många av domarna i förvaltningsdomstolarna, även hos HFD, har en fiskal bakgrund, kommer från statlig tjänst. Är det bra med tanke på hur ofta staten är motpart i till exempel Skattemålen?

– Så är det. Många kommer från Regeringskansliet och Skatteverket.  Hos HFD har vi tre av 16 justitieråd med bakgrund som advokater.

– Men det här med jäv och karantän kan jag inte riktigt se när det gäller den typen av myndighetsjobb som det är fråga om här.

– Om man går från en myndighet och hit så får man döma direkt även i mål som berör den tidigare arbetsgivaren, men det händer förstås att domare jävar ut sig även i sådana fall.

Det har ju framförts kritik från advokathåll om att man inte alltid får samma oväldiga och objektiva bedömningar i förvaltningsdomstolarna som i de allmänna domstolarna.

– Jag kan förstå att kritiken kommer och att man tänker så men jag har inte själv upplevt att domare med skattebakgrund skulle vara särskilt benägna att tycka att Skatteverket alltid gör rätt.

– Och det är givetvis jättetråkigt om det finns en uppfattning om att vi inte skulle vara objektiva.

Kritiken har bland annat handlat om att Skatteverket skulle ha en ”gräddfil” när det gäller till exempel bevisfrågor, att man presumerar att Skatteverkets påståenden är korrekta.

– Jag har svårt att hålla med om det. Samtidigt vill jag säga att HFD inte har tagit upp så många mål som handlar om just bevisprövning och bevisvärderingsregler i sådana här mål men att vi letar efter sådana PT-frågor.

– Där behövs det ganska mycket fotarbete från förvaltningsrätternas och kammarrätternas sida så att vi ska kunna få fram de frågor som vi kan göra prejudikat av.

– Underrätterna måste, i sina domskäl, tala om vad det är man bedömer och varför det ena väger över och så vidare.

Det här är alltså någonting som ni efterlyser som PT-mål i HFD?

– Ja, det är det. Jag kan säga att det är förvånansvärt mycket som fortfarande är oklart på förvaltningsprocessområdet när det gäller sådant som bevisvärdering, bevisbörda och grundläggande processrättsliga principer.

– När jag stöter på sådant tycker jag ofta att det där borde vara löst för länge sedan. Men det är det alltså inte.

– Det finns en hel del kvar att göra på det området för oss.

Ibland när man läser skatterättsliga domar frågar man sig om det egentligen finns någon som skulle kan ge en enhetlig förklaring till vad exempelvis ett beviskrav som övervägande sannolikt innebär i praktiken.

– Jag skulle vara rätt stolt om jag kunde svara på det men det kan jag inte. Där har vi ju ett exempel på förvaltningsrättens särdrag.

– Den har enormt många olika måltyper med egna regelverk och processbestämmelser jämfört med hur det ser ut i de allmänna domstolarna där det i huvudsak finns brottmål och tvistemål.

– Men det är ju vårt jobb att försöka få rätsida på de här frågorna, att skapa prejudikat och göra det så klart som möjligt.

I vilken mån påverkar HFD:s begränsade resurser antalet beviljade prövningstillstånd?

– Jag tycker inte att det påverkar alls. Vi letar aktivt efter intressanta PT-frågor hela tiden men de allra flesta målen är faktiskt rena överklaganden där en part är missnöjd med utgången i underinstansen, men där det saknas intressanta prejudikatfrågor.

– Det är alltså inte så att vi översköljs med mål som vi har fullt upp med att mota bort trots att de verkar intressanta och har ett prejudikatsvärde. Så är det inte!

– Vi får in drygt 7 000 mål varje år och det klarar vi av. En mycket stor del av vårt arbete handlar om att fiska fram de mål som kan tjäna som prejudikat.

Hur ser ett bra sådant mål ut?

– Vi har ju en ganska diskretionär rätt att välja. Det händer ibland att det dyker upp frågor som är väldigt intressanta men där själva målet är rörigt eller orent, som vi säger.

– Det kanske finns andra frågor i målet som gör att det inte är lämpligt att meddela del-PT. Då väljer vi att vänta tills det kommer ett renare mål med samma prejudikatfråga.

Ni väljer alltså bort ärenden som i och för sig har ett prejudikatsvärde men där parten går miste om HFD:s prövning eftersom målen är orena?

– Så kan man hårddra det. Jag vill också understryka att vi har två domstolsinstanser under oss som oftast dömer, så att säga, rätt.

– Det är ytterst ovanligt att vi beviljar PT utifrån regeln om synnerliga skäl.

Hur ser måltillströmningen till HFD ut och vilka trender ser du?

– Måltillströmningen ökar totalt sett.

– Vi ser en minskning när det gäller skattemålen och en ökning när det gäller framförallt tvångsvårdsmålen och socialförsäkringsmålen.

En minskning av skattemålen – varför?

– Om jag får gissa så tror jag att Skatteverket har haft annat att göra under pandemin än att granska skatteärenden på det sätt som de brukar göra.

– Skatteverket har ju fått jobba med annat, till exempel omställningsstöden.

Du tror alltså att skattekontrollen i Sverige har minskat under pandemin?

– Jag gissar det. Vi får in färre mål och under de två år som gått sedan pandemin startade har inflödet av skattemål minskat markant i underinstanserna och hos HFD.

Vad kan man säga om ökningen när det gäller socialförsäkringsmålen?

– Att de har stramat åt tillämpningen av regelverket i Försäkringskassan och att det är någonting som leder till klagomål. Så enkelt är det.

Och varför ökar tvångsvårdsmålen?

– Jag vet faktiskt inte men jag ser en annan karaktär på tvångsvårdsmålen över tid när det gäller framförallt barn och unga.

– Det handlar alltmer om det som vi kallar eget beteende, alltså till exempel socialt nedbrytande beteenden som till exempel missbruk och brottslighet, men också när det gäller missförhållanden i hemmet som har att göra med hedersproblematik, alltså unga som är hårt hållna och kontrollerade.

Det låter som om det skulle var en typ av mål där det kan vara svårt åstadkomma tydliga prejudikat?

– Ja, det kan vara svårt eftersom det många gånger handlar om bedömningsfrågor i det enskilda fallet, om de faktiska omständigheterna, men prejudikatbehovet finns främst när det gäller rena rättsfrågor.

– Vi har släppt upp några mål på området och inom kort kommer vi med en dom i ett mål som gäller åldersgränsen för tvångsvård av unga.

Vad kan du berätta?

– Att det handlar om en man som hade fyllt 18 år när han blev omhändertagen enligt LVU (lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, reds anm.) till följd av socialt nedbrytande beteende och överlämnad till tvångsvård som innefattar frihetsberövande.

– Frågan i målet är om det finns en rätt att frihetsberöva en myndig person på grund av ett eget beteende och tvinga honom att undergå så kallad skyddsuppfostran.

– Han och hans ombud hävdar att detta bryter mot artikel 5 i Europakonventionen och det är det vi håller på att pröva.

FAKTA- Helena Jäderblom, justitieråd och ordförande för Högsta förvaltningsdomstolen

Född: 1958 i Biskopsgården, Göteborg

Jur. kand: 1983, Uppsala universitet

Kammarrättsassessor: 1992, Kammarrätten i Stockholm

Bakgrund i urval: domare i Förvaltningsrätten respektive Kammarrätten i Stockholm och i Europadomstolen, departementsråd mm vid Justitiedepartementet, bl. a. chef för nådeenheten.

Övrigt: Just nu ordförande i den kommission som granskar Regeringskansliets arbete med att få de svenska medborgarna Dawit Isaak och Gui Minhai frisläppta från Eritrea och Kina där de sitter fängslade.

Bor: Lägenhet i centrala Stockholm

Familj: Man och tre vuxna söner

Senaste bok: Nina Burtons ”Livets tunna väggar”.

Senaste film/TV-serie: Kenneth Branaghs ”Belfast”

Musik: Anders Eka (ordförande för HD, reds anm.), jag och ett par andra domare brukar maila varandra när det dyker upp nyheter om vår gemensamma favorit Neil Young. Men även opera. För två veckor sedan såg jag nyskrivna svenska ”Löftet” på Kungliga operan.

Eget val av topplista: Då vill jag vara dagsaktuell och välja ”bästa färgerna på en flagga”: Blått och gult!

FAKTA – Högsta förvaltningsdomstolen

HFD:s historiska bakgrund

Högsta förvaltningsdomstolen har sina månghundraåriga rötter i äldre tiders Riksråd som tillsammans med konungen hade den dömande makten före år 1789.

Den inrättades dock som en självständig domstol år 1909 under namnet Kunglig Majestäts regeringsrätt som senare kort och gott blev ”Regeringsrätten. Syftet var att avlasta regeringen och öka rättssäkerheten för enskilda.

Sitt nuvarande namn fick HFD så sent som år 2011.

HFD i praktiken

Högsta förvaltningsdomstolen är högsta instans bland de allmänna förvaltningsdomstolarna som i övrigt består av tolv förvaltningsrätter som första instans och fyra kammarrätter som andra instans.

HFD är en prejudikatsdomstol och handlägger primärt mål där enskilda har överklagat myndighetsbeslut av de mest skiftande slag. HFD genomför också s. k. rättsprövningar av vissa regeringsbeslut och är första domstolsinstans efter Skatterättsnämnden.

HFD består av 16 justitieråd men i praktiken är bara 14 av dem i ”dömande tjänst” eftersom två av justitieråden, kontinuerligt och på ”rullande schema” tjänstgör i lagrådet tillsammans med två justitieråd från Högsta domstolen.

HFD i siffror år 2021

Totalt antal inkomna mål: 7 728 stycken

Totalt antal beviljade prövningstillstånd: 89 stycken