Skatteverket medgav inte AB Volvo avdrag för förlust på fordran med 631 378 750 kronor i enlighet med deklarationen eftersom verket ansåg att det handlade om ett kapitaltillskott för att understödja transportföretaget BRS Ltd som ingår i samma koncern.
Skatteverket anför i länsrätten att ett lån inte skulle ha lämnats mellan oberoende parter när låntagaren saknar betalningsförmåga och att beskattning ska ske på grundval av rättshandlingarnas verkliga innebörd oavsett den beteckning de åsatts.
Länsrätten hänvisar till två mål från Regeringsrätten med innebörden att det är den civilrättsliga innebörden av rättshandlingar som ska ligga till grund för den skatterättsliga klassificeringen. Det innebär att det inte är möjligt att skatterättsligt klassificera om rättshandlingar där den verkliga och uppgivna innebörden sammanfaller, även om förfarandet medför skattefördelar.
Den aktuella fodringen uppkom genom att Volvo först lämnade ett lånelöfte, vilket efter några månader utbetalades. Volvo har ingett kopior av avtal om låneutfästelse och avtal om lån. Transaktionen har således enligt avtalet betraktats som ett lån mellan parterna. Det har inte heller att transaktionen hanterats som annat än ett lån i bokföringen och Skatteverket har angett att verket inte anser att det är fråga om ett skenavtal. Eftersom händelserna ägde rum i juni 2003 i enlighet med bestämmelser i inkomstskattelagen före den 1 juli gällande lydelsen är förutsättningarna för avdragsrätt vid en avyttring med kapitalförlust till ett företag i intressegemenskap uppfyllda.
Länsrätten förklarar med bifall till överklagandet om med ändring av det överklagade beslutet att Volvo är berättigat till avdrag enligt deklarationen för den förlust som uppkommit vid avyttring av fordran på BRS Ltd.
