Den 23-åriga kvinnan åtalades vid Uppsala tingsrätt för att ha stulit en mobiltelefon i samband med ett besök på en bank i Uppsala.
En av de anställda på växlingskontoret berättade att hon hade tagit hand om en kvarglömd mobiltelefon men att mobilen hade varit borta när den kund som hade glömt den nästföljande dag hade kommit tillbaka för att hämta telefonen.
Vittnesmål från anställd
Den bankanställda vittnade i rättegången om att hon på en övervakningsfilm hade sett hur den 23-åriga kvinnan hade stulit mobilen.
Enligt hennes vittnesmål, som bedöms som trovärdigt, ska 23-åringen först ha lagt ett papper över telefonen och sedan i omgångar flyttat den närmare och närmare sig själv. När personalen vände sig bort ska hon därefter ha lagt ett annat papper över telefonen och tagit med sig telefonen när hon gick.
Tingsrätten konstaterade att de två polismän som vid olika tillfällen hade fått ta del övervakningsfilmerna från banken inte har kunnat se att någon stöld begåtts.
Den ena polisen, som hade hand om fallet, berättade att han inte kunnat iaktta någon person på filmen eftersom han fått fel film. Den rätta filmen hade nämligen raderats efter 30 dagar.
Den andra polisen, vars uppgift bara var att hämta in filmen och säkra identiteten, berättade att hon hade sett en person på en av övervakningsfilmerna men att personen inte hade stulit någonting.
Tingsrätten skriver i sin dom att det är oklart hur många filmer som egentligen finns in målet. Men eftersom den andra polisen sett en person på filmen går det enligt domstolen bedömning inte att utesluta att polisen och den anställda sett samma övervakningsfilm.
Stöds inte
Domstolen konstaterar att den anställda har gjort ett trovärdigt intryck men att hennes berättelse inte kan anses som helt tillförlitlig när den inte stöds av den övriga vittnesbevisningen.
Domstolen understryker också att det är polis och åklagares uppgift att ”prestera sådan bevisning som skall medföra att det är ställt utom allt rimligt tvivel att en tilltalad begått brott”.
Kan inte lasta 23-åringen
Det kunde enligt domstolen inte ligga den åtalade 23-åringen till last att banken ”inte har kontroll över de filmer de skickat eller att en film efter viss tid blir raderad”.
Tingsrätten kom därför fram till det inte var ställt utom rimligt tvivel att 23-åringen ghade jort sig skyldig till stöld och hon friades därför.
Inga slutsatser om uppsåt
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu konstaterar att åklagarens huvudbevisning består av den anställdes uppgifter om vad hon har sett på en övervakningsfilm som raderats och därför inte har kunnat användas som bevisning. Kvinnan frias därför även av hovrätten.
Skiljaktiga hovrättsråd
Två hovrättsråd är skiljaktiga och anser det är bevisat att 23-åringen stulit mobilen. De pekar på att tilläggsförhören i hovrätten kunnat visa att poliserna har tittat på en helt annan film. Hovrättsråden menar därför att polisernas uppgifter ”inte förtar bevisvärdet” av den anställdas vittnesmål.
