”If you can’t legislate, litigate.” Så lyder den legendariske juridiska aktivisten John Banzhafs motto. Om du inte kan förändra samhället genom lagstiftning får du förändra det genom att processa i domstol.
Under sitt motto har Banzhaf, som är professor i ”public interest law” vid George Washington University, tagit strid med både tobaksindustrin och McDonalds. Och han har varit framgångsrik. Viktiga förändringar har åstadkommits genom Banzhafs kampanjer. Striderna har utkämpats i domstolarna, men med understöd av genomtänkta mediestrategier för att skapa opinion. De normer som gjort det möjligt för Banzhaf att driva sina klienters talan har oftast varit allmänna rättighetsnormer, som skyddas i den amerikanska konstitutionen.
Allmänna rättighetsnormer är ett användbart instrument för intressegrupper som vill påverka rättsordningen men saknar makten över den parlamanterariska normbildningen. Det enda som behövs är en klient och litet pengar. Juristaktivister är ofta finansierade av intressegrupper och arbetar inte sällan med att själv leta upp klienter. Kostnaden för att driva målen är ofta låg, vilket gäller särskilt i rättsordningar där vardera parten bär sina rättegångskostnader oavsett målets utgång. Det här har åtskilliga intresseorganisationer insett i amerikansk rätt, där rättighetsorienterade tvistemål i domstolarna varit instrumentet för exempelvis konsumentrörelsen, miljörörelsen och inte minst liberalt hållna aktivister som kämpar för ”civil liberties”.
I Sverige har det tagit tid för en sådan här aktivism att få fäste. Det finns många anledningar till det. En skeptisk inställning till rättighetsargument i domstolarna är en anledning. Den ekonomiska risken det innebär att tappande part i tvistemål i allmänhet får betala motpartens kostnader. En juristkår präglad i en ämbetsmannakultur och som drar sig för att låta sig engageras i det politiska spelet. Och kanske har det även spelat in att i svensk rätt det traditionellt funnits en större distans mellan medborgare och domstolar än i t.ex. amerikansk rätt.
Men nu börjar saker röra på sig. Rättskulturen har påverkats av internationalisering och europeisering. Ämbetsmannaidealet har börjat ersättas av andra ideal. Jurister ikläder sig allt oftare andra kostymer: Idealisten, aktivisten, humanisten, entreprenören. Det finns en ökad medvetenhet om hur juridiken kan användas som ett verktyg för att åstadkomma olika målsättningar. Därtill har spelreglerna ändrats. Genom att ge Europakonventionen status som en skadeståndsrättslig normkälla har domstolarna i realiteten åstadkommit ett reellt rättighetsskydd av det slag som tidigare saknats i svensk rätt. Om min rätt till ett fredat privatliv, som omfattas av Europakonventionens artikel 8, inte skyddas tillräckligt i svensk lag kan jag numer utkräva ansvar av staten för lagstiftarens underlåtenhet. Dessutom har den juridiska argumentationen uppdaterats. I den yngre generationen jurister tar ingen längre Uppsalaskolans överdrivna kritik mot rättighetsargument på allvar. En ökad medvetenhet om den mediala och opinionsbildande kraften i domstolsprocesser kan driva på utvecklingen ytterligare.
I framtidens jurist-Sverige kommer vi se allt fler exempel på den juridiska aktivismen. En organisation som Centrum för rättvisa, som använder sig av rättsordningens verktyg – särskilt just Europakonventionen – för att driva rättspolitiska frågor kommer att följas av andra organisationer. Integritetsskyddet är en sådan fråga där en juridisk aktivism kan utgöra en viktig blåslampa mot en senfärdig lagstiftare. När ser vi den första integritetsskyddsorganisationen ta sig an fall som det som prövades av Högsta domstolen för kort tid sedan – där domstolen med ett uppgivet tonfall tvingades fria en person som smygfilmat sin förra sambo i hennes sovrum eftersom den svenska lagstiftningen inte anpassats till Europakonventionens krav? Verktygen finns redan. En klient likaså. Det enda som behövs är ett yrkande.
Om man inte har makten över lagstiftningen finns det andra medel. Den juridiska aktivisten som håller sig till reglerna kan sällan åstadkomma revolutionära omvälvningar. Men omvälvande förändringar sker inte alltid i stora smällar utan ibland i viskningar. Den juridiska aktivisten tar små steg mot ett förändrat samhälle. Ett käromål i taget.
