Mannen, som varit ensam styrelseledamot med firmateckningsrätt, anförde i länsrätten att han hade blivit lurad av en före detta kompanjon som förskingrat bolagets medel samt sett till så att bokföringen förkommit. Ansvaret för skatteskulderna skulle läggas på kompanjonen, menade mannen.
Kompanjonen, som var VD i bolaget och som av konkursförvaltaren anmälts till ekobrottsmyndigheten för bokföringsbrott samt oredlighet mot borgenär alternativt förskingring, hade enligt mannen varit bolagets faktiska företrädare. Han hade tagit hand om all post och haft full kontroll över bolagets faktureringar och bankmedel då bolagets bankcertifikat funnits i VD:ns bärbara dator.
Sedermera visade det sig att bolaget hade stora skulder och att de kundfordringar som det funnits uppgifter om var kraftigt uppblåsta och i många fall osanna. Dessa omständigheter borde inte ligga mannen, som var bolagets ensamma legala företrädare, till last och han hade inte förfarit grovt vårdslöst, ansåg han.
Då de verkliga förhållandena i bolaget uppdagades hade mannen även vidtagit åtgärder för att få ordning på ekonomin, bland annat genom att sälja maskiner, säga upp personal, minska lokalyta och ta upp privata lån. Förhållandet med bolagets skatteskuld fick han dock inte kännedom om förrän långt efter att denna förfallit, då det var VD:n som hade hand om alla post.
Kammarrätten finner ingen anledning att misstro mannens uppgifter om att han förletts av direktören i fråga. Domstolen konstaterar dock att kompanjonen i fråga vid tidpunkten för de aktuella skatternas förfallande redan hade lämnat bolaget. Det hade därför ålegat mannen i egenskap av ensam legal företrädare att se till så att skatterna betalades eller vidta verksamma åtgärder för att få till stånd en samlad avveckling av bolagets skulder med hänsyn till samtliga borgenärers intressen.
Några åtgärder av det aktuella slaget hade inte kommit till stånd, finner rätten, och mot denna bakgrund måste mannen anses ha förfarit grovt oaktsamt. De omständigheter han anfört föranleder ingen annan bedömning.
Domstolen konstaterar avslutningsvis att mannen varit den enskilt störste aktieägaren i bolaget och att han således haft ett ekonomiskt intresse i verksamheten. Han har även haft alla möjligheter att under den aktuella tidsperioden styra bolaget. Det måste vidare åtminstone vid den tidpunkt då bolagets konto påståtts tömts av den tidigare VD:n ha funnits all anledning för mannen att noga kontrollera bolagets ekonomiska situation. Mot denna bakgrund saknas även särskilda skäl för att helt eller delvis befria mannen från betalningsskyldigheten.
Det i länsrätten fastställda företrädaransvaret för skulder om 1 140 987 kronor ska därför stå fast. Överklagandet avslås.
red@dagensjuridik.se
