Högsta domstolen ändrar hovrättens dom och dömer en man till villkorlig dom, istället för sex månaders fängelse, för en grov väskstöld på ett kafé.
Enligt HD är en grov stöld genom ett tillgrepp av sak som någon har i sin omedelbara närhet inte anses vara av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd.
Mannen åtalades stöld, men frikändes i tingsrätten. När domen överklagades till hovrätten dömdes han istället till sex månaders fängelse för grov stöld. Enligt hovrätten hade mannen, tillsammans och i samförstånd med en annan person, stulit en ryggsäck på ett kafé. Ryggsäcken innehöll både ID-kort, kreditkort och kläder, till ett icke ringa, värde som tillhörde dennes ägare.
Hovrätten ansåg att brottet skulle bedömas som grovt eftersom målsäganden haft ryggsäcken i sin ”absoluta närhet” på kafét.
Mannen överklagade dock hovrättens beslut, till Högsta domstolen, och yrkade att han skulle frikännas alternativ ges en lindrigare påföljd. Tidigare i år meddelade också HD prövningstillstånd i påföljdsfrågan.
Ingen presumtion för fängelse
Nu står det klart att Högsta domstolen ändrar hovrättens dom och dömer mannen till villkorlig dom för den grova stölden.
Att ett tillgrepp avser en sak som någon har i sin omedelbara närhet är
en omständighet som ska beaktas vid bedömningen av om en stöld är grov, konstaterar HD. Däremot saknas uttalanden från lagstiftaren om att sådana gärningar också bör särbehandlas vid påföljdsvalet, vilket i sin tur talar mot att en sådan särbehandling ska göras.
Enligt HD saknas också underlag för bedömningen att stölder av saker som någon har i sin omedelbara närhet har ”sådan speciell karaktär” som fickstölder, vilka anses vara av sådan art att det finns en presumtion för att döma till fängelse. Högsta domstolen anser inte heller att det framkommit andra omständigheter som talar för att brottet ska anses vara av sådan art att fängelse ska väljas som påföljd i normalfallet.
En grov stöld som utgörs av ett tillgrepp av en sak som någon har i sin omedelbara närhet ska därför, enligt HD, inte anses vara av sådan art att fängelse normalt ska väljas som påföljd”. Mannen döms därför till villkorlig dom. Eftersom han suttit frihetsberövad under två veckor finns särskilda skäl att inte förena den villkorliga domen med dagsböter.
