”Villkoren har förändrats radikalt i det digitala landskapet – rättighetsförvärven måste förändras”

DEBATT/ANALYS – av Dag Wetterberg, advokat och delägare på Magnusson   Det gamla ”progg- skivbolaget” MNW med artister som Blå tåget, Hoola Bandoola Band och Nationalteatern har blivit stämda av bandet KSMB med frontfiguren Johan Johansson. NMW förlorade målet i en dom av den 21 september 2015 och skall vid vite om 10 000 kronor ersätta KSMB för det fall de använder artisternas musik på digitala plattformar utan upphovsmännen samtycke i framtiden. I målet prövades den inom upphovsrätten viktiga specifikationsprincipen som är en sorts skyddsprincip för upphovsmannen. Det som förvärvaren av upphovsrätt inte reglerat i avtalet stannar hos upphovsmannen. Principen har prövats förr i de så kallade ”ALIS- målen”. Även denna gång ansåg rätten att, i det fallet SvD och Aftonbladet, inte specificerat användningen av artiklar för nätbilagan och fastställde att tidningarna tydligt måste reglera denna användning för att få tillgängliggöra dem i denna nya publiceringsform. Nedan skall jag kort redogöra för några grunder inom upphovsrätten som är viktiga att hålla reda på oavsett om man är ett medieföretag eller en upphovsman. För det fall upphovsmän, medieföretag och andra skaffar sig en bättre kunskap rörande dessa basala delar inom upphovsrätten är det enligt min mening troligt att domar av detta slag kan undvikas och upphovsmän och producenter kan leva i en bättre harmoni med varandra. Skillnaden mellan exemplarframställning och tillgängliggörande När ett verk trycks framställs exemplar av verket medan det tillgängliggörs för det fall en konsument köper en skiva, bok eller dataprogram som laddas ner från en plats till en annan. Ett verk framförs offentligt när ett rockband spelar, eller en poet läser sitt senaste alster, inför en närvarande publik. Den något mindre vanliga situationen av ett offentligt framförande är när ett exemplar av ett verk görs tillgängligt för allmänheten utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av exemplaret. Visning avser alltså bara fall då en allmänhet direkt kan betrakta ett exemplar av ett konstverk eller en bok. I det aktuella målet är det uppenbart att KSMB endast upplåtit rätten till skivbolaget att göra exemplarframställningar av deras verk. Skivbolaget hade inte reglerat frågan om tillgängliggörande på det sätt de skulle ha gjort för att ”lägga ut” musiken på Spotify och andra digitala musikkanaler. Ensamrättens konstruktion Ensamrätten ger upphovsmannen rätten, som huvudregel, att fritt exploatera sitt verk. Detta är en sanning med modifikation eftersom upphovsrättslagen innehåller en rad inskränkningar såsom möjligheten att framställa exemplar till personer med funktionshinder samt möjligheten att framställa exemplar för privat bruk, för att nämna några. Specifikationsprincipen Specifikationsprincipen är en icke lagstadgad princip som är närbesläktad med oklarhetsregeln. Den innebär att den som är förvärvare av rättigheter tydligt måste specificera de rättigheter han eller hon förvärvar, varvid de annars stannar kvar hos upphovsmannen. Således bör en producent som vill förvärva rättigheter tydligt specificera vilka utgivningsformat som de tänker ge ut verket i. I SOU 2010:24 ”Avtalad upphovsrätt” s. 93-101 föreslås att denna princip ska lagstadgas i enlighet med den danska upphovsrättslagen. Oklarhetsregeln, in dubio contra stipulatorem, vid tvivelsmål till nackdel för den som upprättat avtalet, är en närbesläktad avtalsprincip som innebär att de eventuella otydligheter som finns i till exempel ett avtal mellan en upphovsman och en producent, ska tolkas till den upprättande partens nackdel. Det gäller att som producent och upphovsman vara mycket noggrann vid ingåendet av ett avtal så att det speglar de villkor som parterna kommit överens om samt att det är ett avtal som parterna kan leva med över tid. I den aktuella domen framgår det att MNW inte specificerat den digitala användningen av KSMB:s musik och därför ligger dessa rättigheter kvar hos upphovsmannen. Slutsatser Att förvärva brett och licensiera smalt är en kär gammal devis som i det digitala samhället troligtvis får slängas på sophögen. Utan breda rättighetsupplåtelser skulle aldrig tjänster som Spotify kunna utvecklas till glädje för användare och som intäktskälla för kompositörer och musikförlag m.fl. Rättighetsinnehavarna, både upphovsmännen, deras organisationer och alla kommersiella aktörer måste i dag vara beredda på att upplåta verken till så kallade massutnyttjanden eftersom det är så konsumenterna vill ha det. De kommersiella villkoren har förändrats radikalt i det digitala landskapet och det innebär en förändring i affärsmodeller och rättighetsförvärv som enligt min mening är här för att stanna. Trots att vi lever i ”detta nya” medieklimat tycker jag att den aktuella domen är riktig och att rättsfrågorna är rätt basala. En domstolsprövning hade lätt kunnat undvikas. MNW skulle ha skrivit ett tilläggsavtal rörande rätten att tillgängliggöra KSMB:s verk i digitala medier. Någonstans skaver det i mig att ett gammalt proggigt skivbolag på ett så onödigt sätt går så hårt åt en av de riktigt stora artisterna inom punken.