Två privatpersoner hade byggt ett så kallat prefabricerat hus på sin fastighet i Nacka och i samband med detta anlitat ett bolag för att utföra vissa markarbeten.
Parterna avtalade om vilka arbeten som bolaget skulle genomföra och kom överens om de priser och villkor som följde av den offert som bolaget hade utfärdat. Offerten summerades till cirka 310 000 kronor.
Bolaget utförde sedan arbetena och fakturerade fastighetsägarna drygt 410 000 kronor – varav fastighetsägarna gick med på att betala cirka 360 000 kronor.
Bolaget stämde paret inför Nacka tingsrätt och begärde att de skulle dömas att betala resten av det fakturerade beloppet.
Fastighetsägarna bestred yrkandet och hänvisade till att offerten hade stipulerat ett fast pris – någonting som bolaget bestred.
Fastighetsägarna krävde dessutom, genom ett så kallat genkäromål, att bolaget skulle betala cirka 120 000 kronor som prisavdrag eller skadestånd för fel som enligt dem förelåg i markarbetena.
De hävdade bland annat att bolaget hade monterat en avloppspump cirka 15 centimeter för högt upp vilket enligt dem hade lett till att värderingen av fastigheten blivit minst 45 000 kronor lägre än vad annars skulle ha blivit fallet.
När det gällde frågan om fast pris skrev tingsrätten:
”I offerten har angetts ’ca’ framför posterna rörande bergkross, bortkörning av massor och grusning, och att ’bergkross regleras med transportsedlar’. Dessa formuleringar talar ytterligare för att dessa poster ska tolkas som angivande rörliga priser. För posten ’extra jordschakt’ i offerten har visserligen inte ’ca’ angivits. Posten har dock i den alternativa offerten angivits till det dubbla priset.
Mot denna bakgrund kan den omständigheten att slutsumman i offerten angetts som den har gjort inte tillmätas någon större betydelse. Tingsrätten finner därför att annat inte är visat än att de aktuella posterna i offerten avsett rörliga priser, beroende på arbets- och materialåtgång.”
Bolaget vann därför mot fastighetsägarna i den delen.
När det gällde de påstådda felen i entreprenaden konstaterade tingsrätten att fastighetsägarna i vissa delar enbart hade lagt fram sina egna uppgifter som bevisning, vilket inte var tillräckligt för att de skulle anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Tingsrätten ansåg det dock styrkt att bolaget hade lämnat kvar rivningsrester från det gamla huset sedan man hade avslutat markarbetena vilket berättiga fastighetsägarna till ett prisavdrag på cirka 1 800 kronor.
I övrigt avslogs genkäromålet och fastighetsägarna dömdes att ersätta bolaget med nästan 200 000 kronor i rättegångskostnader.
Svea hovrätt fastställer nu i stort tingsrättens dom. Paret ska dessutom betala ytterligare 90 000 kronor för bolagets rättegångskostnader i hovrätten.
Hovrätten skriver:
”X och Y (fastighetsägarna) har bevisbördan för sitt påstående att ett fast pris har avtalats (jfr NJA 2005 s. 205). Av betydelse för den bedömningen är i första hand den gemensamma partsviljan, om en sådan kan utrönas. Av de utsagor som parterna har lämnat i målet kan emellertid inte dras någon slutsats om en gemensam partsvilja. Frågan om vad parterna ska anses ha avtalat får därför bedömas med utgångspunkt i övriga omständigheter, däribland upprättade offerter, efterföljande korrenspondens mellan parterna och X och Y:s eget agerande i samband med betalning av fakturor. Vid en samlad bedömning av de tolkningsdata som finns kan hovrätten inte komma till annan slutsats än tingsrätten, nämligen att det inte är visat att parterna har kommit överens om ett fast pris.”
