”Vill du skriva mångmiljonkontrakt i Kina – då måste du veta vem som är legal representative…”

KRÖNIKA – av Julia Shao, jur.kand och grundare av Kinajuridik

En gång träffade jag en västerländsk entreprenör i Shanghai som likt många av sina jämlikar hade riktat blickarna mot den enorma kinesiska marknaden.

”What do you work with?” frågade jag. ”I’m the chairman of the board of a company here in China”, svarade han – och det visade sig att han också var en så kallad ”legal representative” för bolaget. Som tur var visste jag ju vad en styrelseordförande är – men vad ville han egentligen säga med att han var en ”legal representative”?

Inte förrän senare förstod jag att legal representative utgör en spännande rättslig företeelse i Kina. Företeelsen är främmande för oss men samtidigt viktig för många västerländska betraktare som vill göra affärer i Kina.

Enligt lagen ska antingen “the chairman of the board of directors, the executive director or the manager” utses till legal representative som ska företräda bolaget vid alla affärer och ingåenden av avtal och företräda bolaget när det utövar sina rättigheter och skyldigheter gentemot tredje man i övrigt. Legal representative ska också företräda bolaget vid domstolsprocesser samt kontrollera och förfoga över bolagets tillgångar.

Ett kinesiskt bolag har det som på engelska kallas ”two-tier-board”-systemet där ett övervakande organ finns vid sidan av det verkställande i form av en styrelse. Med aktieägarna vid bolagsstämman har därför ett kinesiskt bolag tre organ (en styrelse är dock inte obligatorisk för en viss bolagsform om aktieägarna är få och bolaget är av mindre storlek).

Men i rättshandlingarna gentemot tredje man är legal representative tveklöst den som är utrustad med störst makt utåt. Eftersom legal representatives makt är grundad på tvingande lagbestämmelser innebär det att många rättsföljder endast kan uppnås med dennes, i lag föreskrivna, ställföreträdarskap och deltagande och inte någon annans.

Även om legal representatives makt består i att företräda bolaget så inser man att makten i praktiken är långt större än så. I sammanhanget bör nämnas att ställföreträdarskapet utåt sett inte är generellt tillskrivet styrelsen eller andra firmatecknare som i västerländska bolag. Det saknas i princip valmöjligheter mellan kollektivt och individuellt ställföreträdarskap.

Istället är det endast legal representative som på egen hand ska företräda bolaget utåt i Kina. Med andra ord är ett mångmiljonkontrakt med styrelseordförandens eller styrelsens underskrift i många fall högst sannolikt inte bindande – om inte styrelseordföranden också är bolagets legal representative.

För en bättre förståelse av legal representative i sitt kinesiska sammanhang bör man gå tillbaka några årtionden i kinesisk historia. Begreppet dök upp första gången i lagtext 1981, men redan före 1949 började legal representative ta form.

Konceptet var på den tiden tilltänkt för den statliga styrningen av alla statsägda bolag och fabriker. Att utse en enda fysisk person till att hålla i bolagets trådar samtidigt som denne löd instruktioner ovanifrån utgjorde tidigare ett led i produktionseffektivitet men också ett verktyg som stärkte partiets ledarskap.

Mycket har hänt i Kina sedan dess, inte minst inom lag och rätt. Fram till så sent som på slutet av sjuttiotalet var Kina i princip helt laglöst. År 1979 fanns endast ett hundratal jurister i hela Kina medan antalet ökade till över 220 000 år 2012. Över 20 000 advokatbyråer finns nu registrerade i landet. Legal representative utgör därför en historisk kvarleva som finns kvar ännu idag även om dess tidigare funktioner har ersatts med nya.

Detta system – som helt avviker från det som vi är vana vid – kan upplevas som otryggt. Risken för maktmissbruk och ständiga konflikter mellan legal representatives personliga intressen och bolagets är förstås uppenbar. Men vi bör inte vara för snabba med att döma ut något bara för att det är okänt.

Överallt talas det om Kina och samtalens innehåll är av skiftande kvalitet. Kommunikationen mellan väst och Kina – när något upplevs som avvikande av den ena sidan – bygger på den barnsligt enkla stegmodellen introducera – förklara – engagera. Detta gäller inte minst i näringslivet men också i den rättsvetenskapliga och rättspolitiska diskussionen.

Trots problemen utgör legal representative oftast det säkraste, och enklaste, kortet vid affärer. Detta gäller så länge man som tredje man förstår ramverken som legal representative har att följa samt det tunga ansvarssystem av minst lika tvingande karaktär, som denne har att beakta.

Vill man göra affärer i Kina och förstå kinesiska företag bör man skaffa sig en god överblick av gällande rätt. Då fastnar man inte vid bristerna utan upptäcker istället möjligheterna som Kinas system erbjuder.

Komplikationer som behörighets– och befogenhetsöverskridanden kan i princip undvikas eftersom det kinesiska systemet med legal representative inte ger upphov till sådana frågor. Gör man affärer med legal representative och får dennes underskrift blir det oftast rätt därför att tvingande lag är enhetlig i dessa avseenden.

Affärerna blir till och pengarna kan börja flöda som det är tänkt. Eller som den västerländska entreprenören uttryckte det när jag tog upp kontakten med honom för att höra hur han trivdes med sitt jobb och sina erfarenheter under åren som legal representative i Kina – “My business contacts find me and my mandate intimidating but yet they keep close for safety. How else do they sleep at night?” 

Julia Shao är jur.kand och grundare av Kinajuridik